Open Range (2003)
Ovanligt okomplicerat, ovanligt bra
"Open Range" är nästan generande enkel. Det är jag den förste att medge. I samma andetag måste jag erkänna att jag tycker att den är väldigt bra. Alla klyschorna finns där, men de trivs som korna på slätten.
När Kevin Costner gör sin "De skoningslösa", det vill säga sammanfattar westerngenren såsom han känner och förmodligen älskar den, gör han lite tvärtom. Med det menas att hans karaktärers våldsamma gärningar inte nödvändigtvis verkar göra dem "fördömda", och att kärleken till och med tillåts infinna sig.
Gamle Boss och den medelålders Waite lever med sina två mindre erfarna kollegor en till synes skön tillvaro. De driver sin hjord med kor över de vida slätterna där djuren enligt lag har rätt att beta oavsett vem som äger marken - enligt en slags allemansrätt som inte alla uppskattar. När regnet kommer spelar de kort under ett tälttak.
Just den mark de för tillfället valt åt hjorden ägs dock av ett samvetslöst avskum av den sort som det säkerligen fanns en hel del av på riktigt, och som är riktigt vanlig i westernfilmer. En misshandel följd av mord på fridsamme jätten Mose (Abraham Benrubi, först känd som Kubiac i "Parker Lewis"), triggar de till synes fridsamma kofösarna till en oväntat stark och brutal reaktion. Beslutet om rättviseskipning tas i ett stillsamt, nästan konstaterande tonfall. Hatet lyser inte ur deras ögon. Att ta den farliga vägen är bara något de bestämmer sig för att göra för att de kommer fram till att det är det rätta.
Både Boss och Waite har under sina nästan tio år som team hållit på hemligheter från sitt förflutna. När de hamnar i en situation där överlevnaden är högst eventuell droppar de sina respektive hemligheter varav åtminstone den ena har väldigt konkret innebörd. Waite har ett mörkt, och i sammanhanget praktiskt, förflutet. Att ta sig an en korrupt sheriff, en samvetslös markägare och deras respektive underhuggare är därför ingen hopplös uppgift.
Filmen är som sagt enkel, men i utförandet höjer den sig över mängden. Faktiskt vinner den på att tillåta sig tydlighet och enkelhet utan att desperat linda in sig i ironi eller finurliga överraskningar. Michael Gambons irländske markägare har inte mer komplexa motiv och känslor än att han vill hindra alla "freegrazers" från att låta korna beta på hans mark, och tar till sin hjälp den oundviklige korrumperade sheriffen. Sheriffen själv håller med när han får veta att han är en skam. Folk är som de är, inte minst huvudpersonerna.
Om jag ser drag av Mel Gibsons superfarlige snut i "Dödligt vapen" i Waite är jag kanske inte ensam. Istället för Vietnam är det ett betydligt äldre krig som lärt honom dödandets ädla konst, men andemeningen i hans repliker innan blodsutgjutelsen börjar är densamma som i "we're gonna go bloody on this one, Roger".
Men innan genrens obligatoriska skottlossningar utbryter är det stillsamt, riktigt fint. I sköna bilder skildras kofösarlivet och saker tillåts ta sin tid så att vi kan uppskatta den tillvaro de valt. Innan någonting av vikt hänt har åtminstone jag hunnit bestämma mig för att det är en bra film, bara genom dessa loja, fint filmade scener.
Det finns över huvud taget något nästan avspänt över "Open Range", även när spänningen tätnar. Stadsbornas växande mod och engagemang när de arketypiska främlingarna ger dem hopp om förändring är trovärdigt och basunerna och de bombastiska talen uteblir (frånsett en ganska sansad utläggning från Boss på en bar). Stallägaren Percy (spelad av Michael Jeter, som avled innan filmen hade premiär) får tillsammans med syskonen Barlow symbolisera modet där man minst väntar det. Den lilla kärlekshistorien, mellan två människor som sedan länge passerat ungdomens svallande känslor och naivitet, känns både rar och märkligt sannolik. Den plötsliga möjligheten till Kärlek får Annette Bening att stundtals se tjugo år yngre ut, vilket måste vara resultatet av makalöst skådespeleri.
Det är inte alltid som Kevins omdöme är det bästa. Vare sig han spelar actionhjälte eller sportidol drar kritikerna gärna fram stora sågen, inte sällan rättvist. Å andra sidan; de flesta fann "Dansar med vargar" förnämlig och när Costner återigen regisserar sig själv i vilda västern så gör han det mesta inte bara rätt utan finfint. Att ge Duvall så mycket utrymme är förstås ett klokt drag och "Boss" är en av filmens stora behållningar - inte minst när han köper choklad. Den egna rollen ger goda tillfällen till saker som Kevin är bra på, såsom att spela barnsligt tjurig eller hamna i lite tafatta situationer.
Men nog tjatat och nu till den viktigaste frågan. Håller jag med dem som kallar "Open Range" den bästa westernfilmen sedan "De skoningslösa"? Jo, det gör jag faktiskt.
© Anders Lindahl
2004-08-23
Originaltitel: Open Range
USA, 2003
Regi: Kevin Costner
Med: Kevin Costner, Annette Bening, Robert Duvall, Michael Gambon, Michael Jeter, Diego Luna, Abraham Benrubi, m.fl.
Genre: Drama, Western
Svensk biopremiär: 2004-05-19
