Avgrunden (1989)

Så nära och ändå så långt ifrån

Vad konstigt det blir när det som förmodligen är hjärtat i en film blir det som drar ner den helt och hållet. James Camerons "Avgrunden "är en filmteknisk milstolpe med en serie ohyggligt spännande scener, som slutar på ett sätt som får en att antingen gapskratta eller vrida sig i avsmak.

Trots att effekterna är vad man minns bäst och talar om är det här lika mycket en skådespelarnas film. Cameron har handplockat med omsorg, och bland hans favoritskådespelare är det faktiskt bara Michael Biehn som återfinns här. Ed Harris övertygar som hård men ganska vanlig kille, ledare för ett team som testar en oljeborrarrigg som vilar på havets botten. Mastrantonio övertygar som tekniskt kunnig bitch med hjärtat på rätta stället, tillika Eds ex-fru. Michael Biehn övertygar som pumpad Navy Seal som får spel av tryckförändringarna och blir Militären som vill Spränga Sönder Allt, innan rollen hade hunnit bli alltför mycket av en kliché. Genom en serie händelser blir dessa människor och flera andra isolerade under vattnet, utan kontakt med ytan, i en halvt vattenfylld anläggning där alltmer mystiska saker händer runt dem samtidigt som de försöker klara livhanken. Det mystiska som händer är egentligen huvudpoängen här, men också filmens största svaghet. Det är kampen för överlevnad och karaktärerna som gör "Avgrunden" till en ofta fantastisk film.

Människorna är verkligen människor här, och spelet mellan det nyskilda paret som tvingas ihop igen under dramatiska omständigheter blir inte alls den gamla vanliga, pliktskyldigt inslängda, kärlekshistorien, utan ett viktigt tema som löper genom hela berättelsen och resulterar i några av de starkaste scenerna. Det finns en scen där en av dem beslutar sig för att drunkna en liten stund som hör till det bästa jag sett i filmväg. Här briljerar Cameron och visar sin allra bästa sida. Och som få andra kan han använda sig av mäktiga effekter utan att människorna i filmen försvinner.

Vattenormen som slingrar sig genom korridorerna och ändrar form för att efterlikna människorna den möter dök upp under en tid då effekter fortfarande kunde göra en riktigt förundrad. ILM var en förkortning som filmintresserade uttalade med vördnad, och ordet "morphning" missbrukades hej vilt.
"Hur har de gjort det där?"
"Dom har använt sig av morphning, svärmor."

Ironiskt nog hjälpte vattenormen till att etablera den teknologi som numera gjort oss alla ganska härdade. Faktum är att det nästan bara är just Cameron som fortfarande lyckas tänja gränserna, göra oss imponerade. "Terminator 2" kom ju tre år senare och visade alla att nu var definitivt ingenting omöjligt, och även "Titanic" var ett tekniskt mirakel, med plats för riktiga människor och känslor. Dessa egenskaper - hjärta, hjärna och avancerad filmmagi i kombination - gör de flesta av Camerons filmer till sanna klassiker, och "Avgrunden "är inget undantag, trots några ganska hysteriska dumheter mot slutet.

Världens bästa hjärt-lung-räddningsscen, världens mest olidligt spännande "hela-stället-fylls-med-vatten"-scen, världens bästa käftsmäll, en av världens bästa inplanteringar (i form av en slängd och sedan återhämtad vigselring) och en av världens coolaste miljöer är bara några av lockelserna. Avgrunden är helt enkelt så rasande bra gjord att slutet, hur förfärligt det än är, inte förmår förstöra den helt.

© Anders Lindahl
2001-09-27

---

DVD / Blu-ray

Som ofta när det gäller Cameron är det väl värt mödan och de extra minuterna att försöka se hans director's cut av "Avgrunden". Framförallt dyker det upp några riktigt mäktiga scener mot slutet som av någon underlig anledning stöp under saxen när filmen skulle kortas ned till lagom-för-vanligt-fölk-längd. Dessa scener gör en dels mer benägen att förlåta filmen för det efterföljande gullinuttandet, samt föreskuggar den mäktiga avslutningen på "Deep Impact".

Filmen finns nu att hitta i en riktigt lyckad specialutgåva på tvenne skivor. På första discen hittar man, vettigt nog, båda versionerna, båda med möjlighet till kommentarsspår i form av faktaspäckad textremsa. Det medföljande häftet redovisar på ett föredömligt pedagogiskt vis hur de två versionerna skiljer sig åt.

På disc 2 ligger en hel del kul material. Huvudnumret är en timslång dokumentär om inspelningen som lyckas vara både personlig och spännande mitt i säljigheten, och där man inser vilket enormt projekt Cameron tog sig an. Intressant också att jämföra de olika skådespelarnas syn på arbetet, från den avspänt entusiastiska Cameron-veteranen Michael Biehn till Ed Harris som vid sidan av Cameron själv fick det allra tyngsta jobbet. Mastrantonio yttrar sig inte alls men är huvudperson i en episod som mycket tydligt visar att filmande inte alltid är glam och lyx. Nämnvärd är också är en sekvens som i extremt uppsnabbad form visar mastodontarbetet med att bygga oljeriggen i en gigantisk reservoar, samtidigt som den fylls med vatten.

---

Spoiler

Originaltitel: The Abyss
USA, 1989
Regi: James Cameron
Med: Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn, Todd Graff, Leo Burmester, Kimberly Scott, John Bedford Lloyd

Genre: Action, Sci-fi

Sök