Mongolpiparen (2004)
En svensk dront på komediscenen
Den nyförälskade fågelskådaren Anders (Linus Wahlgren) åker till Gotland med sin stora kärlek Lotta (Anna-Lena Strindlund) för att se hur de klarar av att leva tillsammans. Problemet är att ingen av dem ännu har talat om för sina respektive att de har en ny kärlek på gång. Lotta är tillsammans med den självupptagne konsertpianisten Kurt (Per Graffman) och Anders bor ihop med Sofia (Vanna Rosenberg), som tycks hålla på med häxkonster av en eller annat slag. Anders och Lotta får en lite halvkrokig start på sitt förhållande, inte minst för att Anders ibland är mer intresserad av att spana på sin 300:e fågel, mongolpiparen ur titeln, än på Lotta. Än värre blir det när både Kurt och Sofia också kommer till Gotland och det hela blir riktigt stökigt. Eller snarare, sett ur åskådarens perspektiv så har det varit stökigt redan från ruta ett.
"Mongolpiparen" presenteras som en skruvad svensk romantisk komedi och efter att ha sett filmen upptäcker man lätt tre fel i den beskrivningen. Den är inte skruvad, den är inte romantisk och den är definitivt inte komisk. Svensk stämmer dock och tyvärr finns det väl inget man kan göra åt det såhär i efterhand.
Det är sällan en långfilm bjuder på en så genomgående illa skriven dialog. Det finns inte en enda replik i filmen som känns naturlig. Däremot är filmen ytterst konsekvent eftersom både skådespeleri och regi är minst lika stapplande som manuset, så en röd tråd av uselt hantverk löper förtjänstfullt genom hela filmen. "Mongolpiparen" står och stampar på samma lilla fläck hela tiden utan att ens sträva framåt åt något som kan kallas för dramatik.
Men ärligt talat är filmen emellanåt rätt underhållande, till exempel i Kurts melodramatiska uppgörelse med konkurrenten Anders. Tyvärr är underhållningsfaktorn helt oavsiktlig. Man kan undra om det är Fårö som fått manusförfattaren att skriva högtravande om livet och kärleken. Denna bit land har gjort mycket gott för filmsverige tidigare, men den gotländska myllan är alltför karg för inkompetenta filmskapare tycks det. Om "Mongolpiparen" hade varit en novellfilm på en halvtimme hade den fortfarande varit riktigt dålig, men underhållande på det där sättet som bara riktigt usla filmer kan vara. Med sin långfilmslängd har den inte ens detta till sin fördel.
Efter en så här negativ recension hade det varit trevligt att avsluta med något positivt att säga, men tyvärr kan jag inte komma på någonting. En massa pengar har lagts på ett manus som borde kastats på elden och de som har lagt egna pengar på biobiljetter för att se eländet är bara att beklaga. Jag har aldrig haft något större intresse av att springa ut i naturen för att titta på fåglar, men jag tror de flesta skulle ha större behållning av att ligga och frysa häcken av sig i en blöt myr än av att se "Mongolpiparen".
----
När filmen släpps på video och DVD kommer den troligtvis att heta "Nåt i kikaren". Låt inte namnbytet lura er, innehållet är detsamma.
© Andreas Hallgren
2004-06-27
Originaltitel: Mongolpiparen
Sverige, 2004
Regi: Alexander Moberg
Med: Linus Wahlgren, Anna-Lena Strindlund, Vanna Rosenberg, Per Graffman, m.fl.
Genre: Drama, Romantik
Svensk biopremiär: 2004-03-19
