Bon voyage (2003)
Romantiska förvecklingar under ockupation
Den annalkande inmarschen av tyska trupper i Paris 1940 får bli den lite annorlunda bakgrunden till den romantiska triangelkomedi som är "Bon voyage". Triangel räcker förresten inte när den kända skådespelerskan Viviane Denvers (Isabel Adjani) förföriskt blinkar med sina långa ögonfransar eller fäller några manipulativa teatertårar till höger och vänster. I brist på geometrikunskaper får pentagramdrama duga som ny term. Hursomhelst...
Den kämpande författaren Frédéric (Grégori Derangère) blir indragen i ett mord som Viviane i högsta grad är delaktig i. Frédéric åker i fängelse, men lyckas rymma tillsammans med den nyfunna vännen Raoul (Yvan Attal) när Paris fängelser töms inför den tyska invasionen. Tillsammans beger de sig, som så många andra parisare, söderut. Vem stöter de ihop med där, mitt bland gräddan av pariseliten, om inte Vivane, nu i sällskap med minister Beaufort (Gérard Depardieu). Trots den allt överskuggande frågan om krig kontra fred, hinner de alla med lite kärlekstrassel sådär vid sidan om. In i leken ger sig även en fysikprofessor (Jean-Marc Stehlé) och hans vackra assistent (Virginie Ledoyen), några liter tungt vatten och en och annan tysk spion, och så är frenesin i full gång.
"Bon voyage" är en charmig film som väl förvaltar sina karaktärer och situationer. Ibland, som i Frédérics vådliga flykt från polisen på en hotellrestaurang, får den uttryck av finputsad slapstick, men oftast är det det ständiga flödet av sammanlänkade händelser och de mycket mänskligt underhållande personer som står för de komiska poängerna. Det är en enkel och farsartad historia som berättas, men med hjälp av skickligt skådespeleri och en osviklig timing från regissören Rappeneau förvandlas "Bon voyage" till ett par underhållande timmar. Det bakomliggande och mycket allvarliga dramat i den tyska ockupationen och dess följder ger också en nerv åt denna komedi, även om det historiska skeendet på inget sätt är satt i förgrunden. "Bon voyage" är helt enkelt en trevlig och charmerande bagatell och som sådan är den mycket bra.
© Andreas Hallgren2004-01-29