The Astronaut's Wife (1999)
Rosemarys tråkiga rymdbebis
Det här är en film du inte behöver se. Även om jag riktigt rannsakar min goda vilja och fantasi kan jag inte komma på några skäl att rekommendera den, trots att den väl egentligen inte är usel.
Det stora felet är väl att den är tråkig, helt enkelt. I princip har jag ingenting emot att den berättas lågmält, utan stora gester, och att historien i sig är befriad från Hollywoods vanligaste garantier för publikframgång, som häftiga slagsmål och dyra explosioner. Men det finns inget annat i dess ställe. Ingen humor alls, vad jag kan minnas. Ingen nerv, ingen att riktigt bry sig om.
Situationen i sig är fascinerande. Theron, hustru till en astronaut (vilken överraskning va?), tycker att hennes make blivit förändrad efter en olycka ute i rymden. Är det fortfarande hennes make, eller har en intelligent civilisation passat på att byta ut eller förändra honom under några minuter då kontakten bröts mellan honom och Houston? Strax efter att han tryggt kommit ner på jorden, och efter att hans kollega som också var med om olyckan dött, får hon veta att hon är med barn, tvillingar. Varför är hennes make så subtilt förändrad? Varför hör han på brusiga radiosändningar mitt i natten? Vems barn bär hon på? Hennes misstankar, till synes helt vansinniga, får näring av en före detta NASA-anställd som efter att ha fått sparken besöker henne med märkliga teorier.
Om det nu inte varit för det faktum att det finns en härlig gammal rysare vid namn "Rosemary's Baby" (Polanski, 1968) så hade kanske "The Astronaut's Wife" känts lite originell. Nu framstår den bara som en sämre kopia. Troligen är detta avsett som en hyllning till Polanskis film, för både små och stora element i filmen är snarlika, från grundtemat till den kvinnliga huvudpersonens kortklippta blonda hår. Det är helt enkelt samma historia, fast djävulen har bytts ut mot "något från rymden". Skillnaderna i kvalitet är dock enorma. Inte nog med att ett original alltid är bättre per definition; när kopian också saknar den krypande otäcka stämningen hos originalet, det engagemang man ska känna med huvudpersonen och de smarta små detaljerna som höjer det över mängden, finns det inte mycket gott att säga. Johnny Depp är förbluffande opersonlig, även innan olyckan då han helt säkert är människa, Joe Mortons NASA-varnare blir till synes en risig luffare i samma ögonblick han får sparken från NASA, och Theron förmår trots sin söthet inte alls uppbåda det medlidande man fick för Mia Farrow.
Inte mycket till långfilmsdebut för Ravich, inte mycket till film. Det finns jättemånga filmer som är sämre, men de är oftast mer underhållande.
© Anders Lindahl
2001-01-27
Originaltitel: The Astronaut's Wife
USA, 1999
Regi: Rand Ravich
Med: Johnny Depp, Charlize Theron, Joe Morton, Clea DuVall, Donna Murhpy
Genre: Sci-fi, Thriller
