River (2003)
Ett trasigt narrativ som ingen blir glad av
Lax har den vanan att de alltid återvänder till det ställe där de föddes för att lägga sina ägg och sedan dö. I "River" delar också människorna denna vana, med undantag för det där med äggen då.
Handlingen kretsar kring en skola, dess elever och en klassåterträff efter arton år. Den handlar också om hämnd och om hur elaka barn kan vara och vilka konsekvenser det kan få. Regissören Suzui presenterar oss för en samling människor som alla har trassliga bakgrundshistorier. Genom snabba tillbakablickar får vi lära oss lite mer om de olika personerna, och om hur de hör ihop, utan att de själva kanske vet eller minns detta. Suzuis berättarstil är rätt ryckig med rörlig kamera och med ständiga inklipp av mer eller mindre betydelsefulla detaljer. Genom ständiga flashbacks och flashforwards, som för övrigt emellanåt tycks visa på alternativa framtider som inte nödvändigtvis är det som verkligen kommer att hända, samt en speakerröst har Suzui använt många berättartekniska knep som kan hjälpa till att binda ihop historien. Resultatet är däremot det omvända i "River", där narrativet bryts sönder på ett sätt som den i grunden rätt enkla historien inte är betjänt av.
Det finns också en ambition att ta upp frågor som skuld, konsekvens och ånger invävd i historien men det sker på ett mycket ytligt och tafatt sätt och tillför knappast det eventuella djup som Suzui tycks vilja ge filmen.
Genom alla de olika personerna och de till synes slumpartade sambanden dem emellan påminner mig "River" i sina bästa stunder om Paul Austers texter, vilka ofta handlar om just slumpen. Alla sådana idéer blåses dock bort i den sista halvtimmen med dess strikta kausala uppbyggnad och upplösning.
Hur mycket vi än får veta om vad som tidigare har hänt karaktärerna i deras liv, får vi aldrig veta någonting om dem som personer. De är och förblir ytterst platta och det är därför inte värt mödan att engagera sig i dem eller överhuvudtaget bry sig om vad som händer i filmen. Några snygga bilder och en ambition i bildspråket ger "River" sin poäng, men när jag återigen tänker mig igenom hela filmen kan det tyvärr inte bli fler russin än så.
© Andreas Hallgren
2004-01-27
