Notorious (1946)

"There's nothing like a love song to give you a good laugh"

"This is a very strange love affair", säger Ingrid Bergmans karaktär tidigt i filmen. Jo, men det konstigaste är inte att Cary Grants karaktär inte älskar henne (vilket hon hävdar) utan att han inte kan erkänna att han faktiskt gör det.

Så han försvarar henne bakom hennes rygg och förolämpar henne när hon är närvarande. Han besvarar hennes kärleksförklaringar med cool vitsighet bortom den punkt då det slutar vara coolt och börjar bli riktigt tyket. Det är en försvarsmekanism, för även om vi aldrig får se Devlins fasad rämna av känslor så är han uppenbart en kille som plågas.

Det hela utspelar sig 1946 (samma år som filmen gjordes). Nazisten Huberman har just dömts till tjugo års fängelse i USA. Dottern Alicia (Bergman) verkar inte dela hans ideologi och det blir upp till T.R. Devlin (Grant) att värva henne till amerikanska underrättelsetjänsten. Han lyckas med den äran, men faller i samma veva för den lite halvt om halvt "dåliga" flickan. Hon presenteras trotsigt berusad på en fest strax efter domen mot fadern, det antyds att hon haft Många Män och dessutom är hon ju europé. Titeln har alltså med hennes karaktär att göra men om man nu skulle få för sig att tro att filmen är en särdeles konservativ historia, full med pekpinnar, så räcker det med att lyssna på Devlins försvar för henne när hennes "karaktär" nonchalant dissas av cyniska män för att man ska inse att Hitchcock inte är ute efter att mästra.

Problemen mellan dem handlar inte i första hand om Alicias förflutna utan om vad hennes uppdrag inbegriper. Devlins gäng är ute efter en landsman och affärsbekant till Alicias far, Alex Sebastian, som tagit sin tillflykt till Brasilien och troligen har något fuffens för sig. Alex (Rains), har sedan gammalt en rejäl crush på Alicia vilket gör henne perfekt lämpad att komma honom nära. Planen är alltså rätt rimlig, i all sin cynism, men det känslomässiga priset blir högt - vilket bara förvärras av att Devlin inte vill medge det. Han säger inte åt henne att inte ta uppdraget och hon tolkar det på sitt sätt, vilket inte nödvändigtvis är rätt sätt, så utan att någon av dem verkar vilja det får deras gemensamma lycka stå tillbaka för större intressen.

Vare sig det är för att göra bot för faderns felsteg eller för att hon inte ser sig ha något val går hur som helst Alicia så långt som att gifta sig med Alex, allt för att kunna spionera desto bättre. Och spionerar gör hon med den äran, och visst är det rätt spännande på sina ställen (framförallt mot slutet), men "Notorious" är framförallt en suverän film om svartsjuka. Ingrid Bergman är helt magisk i sin roll, hennes spel känns otroligt naturligt. Scenen tidigt i filmen där hon försökt laga mat och föreställer sig ett nytt och annorlunda liv, medan en tystlåten Devlin just fått veta detaljerna kring hennes spioneri, är jättebra, exempelvis. Cary Grants nedtonade stil fungerar perfekt eftersom hans karaktär inte vill eller kan visa vad han känner, och han lägger diskret till ett mörker och ett allvar till den coolhet man förknippar hans karaktärer med.

"Notorious" är en enkel och rätt kort historia, men den är suveränt berättad - dels genom några snygga bild- och berättargrepp från Hitchcock men ännu mer tack vare skådespeleriet och den sortens repliker som det tycks vara snudd på omöjligt att antingen skriva eller att leverera nuförtiden. De som verkar berätta mer om vad karaktärerna känner ju mer avmätt tonfall de sägs i.

© Anders Lindahl
2003-12-22

Spoiler

Originaltitel: Notorious
USA, 1946
Regi: Alfred Hitchcock
Med: Ingrid Bergman, Cary Grant, Claude Rains, Louis Calhern, Leopoldine Konstantin, Reinhold Schünzel, Moroni Olsen

Genre: Romantik, Thriller

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: Hitta Hitchcock

Sök