Punch-Drunk Love (2002)
En bra film om kärlek, ilska och chokladpudding
Barry Egan har en hel del gemensamt med Robin Williams karaktär i "One Hour Photo". Han verkar inte kunna reglerna riktigt. De oskrivna regler för livet som gör att folk kan umgås enkelt med varandra, säga de rätta sakerna och omge sig med vänner. Han spelar spelet livet som en tafatt nybörjare och det blir inte bättre av hans temperament. Livet blir sällan som det borde och små som stora motgångar kan orsaka barnsliga och lite otäcka raseriutbrott hos Barry. Via en av sina systrar träffar han Lena Leonard (Watson) och en ljusning vid horisonten kan skönjas. En annan bra grej i hans liv är den snillrika plan han smitt att samla gratis flygmil genom en miss i en reklamkampanj.
Det mest dramatiska i "Punch-Drunk Love", utöver kärleken, är annars Barrys problem med en telefonsexfirma som försöker utpressa honom. Men det är ju sån't här Anderson är så bra på; att berätta om det lilla och få det att kännas viktigt, eftersom vi känner hur viktigt det är för personerna i filmen. Liksom i "Magnolia" sitter man på helspänn som tittare, medveten om att man har att göra med en filmskapare som tycker om sina karaktärer men inte nödvändigtvis ordnar allting till det bästa för dem bara för det. En ärlig och modig regissör. Så om det faktiskt skulle gå bra för karaktärerna, så kan man tro på det, snarare än känna att Hollywood har försett en med precis vad man vill se.
"Punch-Drunk Love" är inte riktigt ett mästerverk. Ambitionsnivån är satt lägre än i exempelvis "Magnolia" och den lämnar inte ett lika tydligt avtryck. En del känns lite outvecklat. Emily Watsons karaktär blir aldrig riktigt tydlig, exempelvis. Exakt vad hon ser hos Barry, och varför hon verkar nästan lika emotionellt tafatt som han trots ett till synes normalare liv och minst ett tidigare äktenskap framgår inte, men egentligen behöver vi kanske inte veta så mycket. Hon är Barrys möjlighet till räddning - det räcker. Och kemin mellan dem är suverän.
Berättandet är skickligt utan att vara skrytigt. Långa, rörliga tagningar och en stressig och annorlunda musikläggning lurar in en i Barrys värld, där hans frustration och ilska känns förståelig och livets små orättvisor orimligt upprörande. Adam Sandler spelar egentligen inte så oerhört annorlunda här jämfört med i de lättsmälta komedier han specialiserat sig på, men resultatet blir här något mycket större. Något nervigt och sorgligt där skratten har en klang av både oro och medlidande. Det beror förstås inte bara på att han fått rätt sorts roll utan också på en subtil uppskärpning av Sandler själv som han ska ha respekt för. Det är väldigt bra skådespeleri, helt enkelt, något inte alla betrott honom om.
"Punch-Drunk Love" är på sätt och vis en romantisk komedi gjord för människor som vanligen inte brukar "köpa" sådana. Den kompromissar inte med känslorna - annars ett vanligt misstag hos filmare som vill göra kärleken trovärdig och därför blandar ut den med en lagom dos förnuft. Visst blir Barry och Lena galet kära i varandra, men det är inte det minsta svårt att tro på det. Det är väl ett så gott skäl som något att dela ut fyra russin.
© Anders Lindahl
2003-11-17
Originaltitel: Punch-Drunk Love
USA, 2002
Regi: Paul Thomas Anderson
Med: Adam Sandler, Emily Watson, Philip Seymour Hoffman, Luis Guzmán, Hazel Mailloux m fl
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Relaterat ur russinbloggen
2001-08-23: PTA gör komedi med Adam Sandler
