Willow (1988)
Sagan om bebisen
Okej, jag tänker inte påstå att "Willow" är ett odödligt mästerverk eller särskilt originell på något sätt, men den kommer alltid ha en plats i min filmhylla. Filmen har helt enkelt charm.
Regissör för denna skamlöst tjuvaktiga historia var den då inte så etablerade Ron Howard (han hade "Cocoon" och "Splash" på resumén), men det här är minst lika mycket George Lucas film, med allt vad det innebär av kvasikitschigt mysig sagostämning, gammaldags wipes och mytologiska lån.
Lucas, som skrev historien (ahem...) och var exekutiv producent blandar och ger från alltifrån Bibeln och grekisk mytologi till sin egen Star Wars-trilogi, men det narrativa äppelträd han pallat girigast ifrån måste ändå vara Sagan om Ringen. Istället för Sauron har vi den ondskefulla drottninghäxan Bavmorda, i vars tjänst vi ser en krigisk men självklart ursnygg Joanne Whalley. Istället för Hobbitar har vi "nelwins", även dessa små och fridsamma (och huvudsakligen spelade av "småväxta människor", som det heter). Deras by stoltserar med en egen mini-Gandalf i form av en lokal trollkarl. Ur deras skara blir det Willow, småväxt till och med för en nelwin, som får i uppdrag att Frodo-likt ge sig ut på äventyr i en krigsdrabbad omvärld, för att ledsaga det bortkomna och utvalda människobarnet Elora till trygghet. På vägen får han hjälp från olika håll och stöter förstås på en del hot och otäckheter. Det mesta är extremt onytt under solen men fungerar överraskande bra, till stor del tack vare pengarna som funnits till hands vid filmningen.
Filmen introducerade en häpen tittarskara för begreppet morphing, och även de traditionellt gjorda effekterna är imponerande för sin tid. Tillsammans med en drös vackra naturvyer ger de filmen ett underhållningsvärde även när man börjar känna sig för gammal för simplistiska barnsagor som denna. För att riktigt lämna verkligheten bör man väl som tittare varken vara särskilt gammal eller cynisk. Å andra sidan är det inget för de allra, allra småttaste. Drottning Bavmorda drar sig inte för att dräpa spädbarn i hopp om att förekomma en profetia som förutspår hennes fall, och ett troll som förvandlas till en köttig massa är kanske inget som de minsta blir sådär jätteglada av att se.
Vid sidan av pengarna lyfts "Willow" av skådespeleri som väl knappast är i Oscar-klass, men rätt i sammanhanget. Val Kilmer spelar den svärdskunnige kvinnotjusaren som blir Willows motvillige medhjälpare och blåser roligt liv i den halvfärdigt skrivna karaktären. Hans Madmartigan genomgår en klassisk utveckling från ansvarslös buse till hjälte, ungefär i samma takt som Whalley går från ond till god. Whalley och Kilmer blev för övrigt ett par under filminspelningen och kemin mellan dem är förklarligt nog inte helt obefintlig. Apropå Whalley så är hon så snygg i den här filmen att man lätt glömmer bort att hon faktiskt också tillhör de bättre skådespelarna. Warwick Davis som lärde känna Lucas när han agerade Ewok i "Jedins årterkomst" är riktigt bra som Willow själv. Till med det lilla barnet (eller rättare sagt de två små tvillingar som spelade Elora) övertygar med livfullt och överraskande subtilt minspel.
Willow har inte samma konsekvens och stämning som den två år äldre "Legend", men funkar fortfarande rätt bra. Pengarna är uppe på duken och som helhet slår filmen exempelvis "Krull" med hästlängder. Och samtidigt som historien som sagt låter sig inspireras friskt av ringens värld så känns bilderna inte sällan som enklare föregångare till Jacksons filmatisering av Tolkiens böcker. Inte minst kampen mellan den goda och den elaka häxan föreskuggar Sarumans och Gandalfs trollstavsfajtande i första Ringen-filmen och Madmartigans rodeoridande på ett tvåhövdat monster får i alla fall mig att tänka på ett visst bergstroll i Morias grottor. "Willow" snuddar förstås inte vid Ringen-filmernas mäktighet och allvar, men är fortfarande ett rätt trevligt besök till sagans värld.
© Anders Lindahl
2003-10-01
DVD / Blu-ray
En Special Edition finns i handeln och innehåller bland annat en gammal slemmigt säljig och mysigt tidstypisk making-of, med ett par relativt unga Lucas och Howard, samt effektlegender som Phil Tippet och Dennis Muren. Extra roligt är det att se hur stolt de pratar om effekterna och nya påfund som "bluescreening", pedagogiskt förevisat med ett trickexempel som skulle få vilken nutida mediaelev som helst att skämmas.Här finns också en betydligt nyare dokumentär (om än med delvis gammalt bildmaterial) på ämnet morphing, där Howard, Lucas, Dennis Muren, James Cameron och annat folk berättar om bakgrunden till denna omvälvande teknik och datoreffekter i allmänhet. "Willow" var ju en av de filmer som blev startskottet för en era då datorerna plötsligt blev vuxna nog att vara med på allvar i filmskapandet. Helt klart intressant, om man tycker filmeffekthistorik är fascinerande och roas av att få veta saker som att tekniken ursprungligen stavades "morf" (sic).
Slutligen är det värt att nämna att DVD:n stoltserar med ett mycket mysigt kommentarsspår av Warwick "Willow" Davis. Vissa kommentarsspår verkar ju ha kommit till utan vidare förberedelser och under inflytande av rusdrycker. Här råder det rakt motsatta; Davis verkar ha gjort noggranna anteckningar och blandar friskt mellan egna minnen av mer eller mindre trivial art och tonvis med generell info om filmen och de andra skådespelarna. Inte dumt alls.
Originaltitel: Willow
USA, 1988
Regi: Ron Howard
Med: Val Kilmer, Joanne Whalley, Warwick Davis, Jean Marsh, Patricia Hayes, Billy Barty, Pat Roach m.fl.
Genre: Barnfilm, Fantasy, Äventyr
