Anaconda (1997)

En korrekt konstruerad genrefilm

Minigenren ”farliga djur” är värd en längre analys, och den här lilla recensionen blev visst ett utkast till en sådan. Den bas som de flesta sådana filmer byggs på är förstås "Hajen", och gärna ska en eller annan rolig referens till denna läggas in i nyare filmer i samma genre. Vi har också några klassiska element som måste användas.

Matine-känslan ska vara närvarande och mysig. Det här är i grunden lekfulla filmer, utan andra ambitioner än att underhålla och kanske frammana ett och annat förskräckt utrop. "Anaconda" gör jobbet.

Experten är en kille som tidigare stiftat bekantskap med odjuret och helst har lämnat mötet kroppsligen decimerad eller åtminstone ärrad. Här gestaltas experten av Jon Voight, som också har en annan viktig funktion, vilken dock inte avslöjas förrän senare i filmen och inte alls i den här recensionen. Experten är synnerligen lämpad att bekämpa djuret, genom sitt kunskapsförråd och sitt dödsförakt.

Djuret måste framställas som en perfekt mördarmaskin och exakt den formuleringen används i "Anaconda". Med hjälp av historier om tidigare attacker och lite kvasivetenskapligt prat om djurets egenskaper skall det framställas som ypperligt anpassat för att ta människor av daga utan att själv duka under. Anakondor, får man veta, känner till exempel av bytets ”värmemönster” i vattnet, uppenbarligen en bra egenskap om man vill hitta och döda.

Djuret ska låtsasdö. Hotet ska alltså till synes ha avvärjts och monstret besegrats, tills det antingen dyker upp igen för ett sista försök eller ersätts av ett annat djur, kanske till och med flera stycken. Anacondorna (fattade inte riktigt hur många det var till slut) visar sig mycket svåravlivade och innan filmen är slut har den låtsats ta slut tre, fyra gånger.

Den senaste tekniken skall användas för att berätta historien. Kanske används den inte på bästa sätt, och några år efter filmens tillkomst ska gärna det hela se pinsamt overkligt ut. Datoranimationerna och animatronic-effekterna i "Anaconda" är stundtals nästan bisarrt overkliga, stundtals riktigt lyckade.

Persongalleriet ska vara färgstarkt och fyllt av ytterligheter, och karaktärerna bör förändras av den spända situationen. I "Anaconda" får vi se den snobbige, arrogante engelsmannen förvandlas till modig och självuppoffrande, medan den synbart sympatiske ljudkillen faller offer för girighetens lockbeten (vilket självklart straffar sig). Jennifer Lopez är överraskande bra i sin ganska statiska roll. Eric Stoltz ligger mest i sjuksäng.

På senare år får gärna en gammal rapstjärna med filmambitioner vara med. I "Deep Blue Sea" var det L.L. Cool J, här ser vi Ice Cube. I båda fallen sköter de sig riktigt bra.

Exotiska miljöer är bra skådeplats för djurfilmer och djungeln i "Anaconda" är en spännande plats, fylld av skönhet och faror. En bra detalj är att man för det mest tycker det ser som om filmen verkligen har spelats in i djungeln, snarare än i en studio.

En rolig gissningslek ska kunna erbjudas, där man tippar vem som dör först, och vem efter det. I Anaconda är denna gissningslek oftast ingen större utmaning, men lite överraskningar bjuds det allt på.

"Anaconda" har alltså i stort sett allt. Den gör det den ska, inte dåligt, inte jättebra. Den underhåller för stunden och bleknar snabbt ur minnet. Sällan har en mer typisk trea beskådats.

© Anders Lindahl
2000-08-28

Originaltitel: Anaconda
USA, 1997
Regi: Luis Llosa
Med: Jon Voight, Jennifer Lopez, Ice Cube, Eric Stoltz, Jonathan Hyde, Owen Wilson, Kari Wurer, Vincent Castellanos

Genre: Action, Skräck, Äventyr
Teman: Djur som bråkar Livet i djungeln

Ingår i följande teman

Sök