Trion från Belleville (2003)
Knasigt, franskt och tecknat
Den senaste tidens signum för sevärda filmer på svenska biografer verkar vara animation. Tillsammans med "Spirited Away" och "Hitta Nemo" visar "Trion från Belleville" vilken varierad konstart animerad film kan vara, och hur mycket liv det kan bli även där "riktiga" människor lyser med sin frånvaro.
Jag såg denna sköna rulle under ett kort septemberbesök i London, där den hypades å det grövsta och kassar såväl som väggar pryddes av dess titel och recensionscitat som de flesta regissörer skulle döda sina darlings för. Även om den inte riktigt motsvarade de förväntningar jag fick är det lätt att gilla den.
Att "Trion från Belleville", Sylvain Chomets långfilmsdebut, är fransk märks knappast i dialogen. En anmärkningsvärd sak med filmen är att det spelar föga roll om den är dubbad eller inte. Sammanlagt tror jag att det var tre repliker som engelsmännen sett sig nödgade att byta ut till sitt modersmål. "Trion" är alltså extremt effektivt bildberättande som man inte trodde var riktigt möjligt nuförtiden. Även de gamla stumfilmerna krävde sina textskyltar emellanåt - här säger bilderna nästan allt vi behöver veta.
Franskheten dyker kanske mer upp i tonen och bilderna. Jag är nog inte först med att konstatera att "Trion från Belleville" skulle kunna beskrivas med frasen "om Jeunet och Caro gjorde tecknad film". Infallen är många och oväntade och bildspråket extremt och kul.
Madame Souza ger en cykel till sitt barnbarn när han är en liten tjock, föräldralös pojke. Flera år senare består han enbart av cykelanpassade muskler och tillsammans med mormodern tränar han hårt och komiskt för att kunna ställa upp i ett stort lopp.
Det är under denna tävling som vår hjälte blir bortförd av lömska människor med dolda och, ska det visa sig, konstiga planer. Mormodern, kanske den tuffaste mormor filmduken skådat, finner sig inte i detta utan jagar efter, tillsammans med hunden. Ett märkligt äventyr tar sin början och för oss till en underlig variant av New York där tre avdankade kvinnliga showartister som skaffar mat genom att döda grodor med dynamit blir till oumbärlig hjälp.
Särskilt mycket mer om handlingen är det inte värt att orda om. "Trion" fungerar, som så många animerade filmer, fint för folk i de flesta åldrar och är ett bra förslag när familjen i samlad tropp ska på bio. Jag tror att tittarna kommer delas upp i två läger; inte de som tycker den är bra eller inte, för den är svår att klinisk betygsätta, utan de som gillar den och de som inte charmas av den. Betyget, som jag nu ändå förväntas sätta, blir fyra - ty jag gillade den verkligen.
© Anders Lindahl2003-12-04