Sex och Lucia (2001)
Stämningsfullt om bräcklig och besatt kärlek
Första avsnittet: Lucía får besked per telefon om att hennes pojkvän Lorenzo råkat ut för en allvarlig trafikolycka. Förtvivlad far hon iväg till en medelhavsö.
Andra avsnittet: Sex år tidigare. Lucía träffar Lorenzo och förlorar ingen tid. Flirt leder till het passion dokumenterad med polaroid.
- Jag dör av kärlek!
Wow. Sydeuropéerna är sig lika.
Tredje avsnittet: Firma Lucia & Lorenzo skriver ihop, eller vem skriver egentligen? Och vad är sant inom filmens ram och vad är författarens fantasier?
- Du är alltför god för att förstå all skit jag bär inom mig, förklarar någon frankt.
Berättelsen börjar leva sitt eget liv.
- Jag ska döda dem en gång för alla, blir det drastiska beslutet.
Vassare pennor än min har gett upp försöken att förklara vad "Sex och Lucia" handlar om och beskriva intrigen i korthet. Det är en Julio Medem-film med allt vad det innebär. En lämplig uppvärmning kan vara att se till exempel "Kossor" eller "De älskande vid Polcirkeln" ur hans katalog av kronologiskt krängande krönikor kring livets oförutsägbarhet. Någonstans i den här filmen säger också en av huvudpersonerna att berättelsen har ett hål i slutet så att man kan återvända till mitten. Vad som verkligen händer och inte händer i den kedja av händelser som länkar samman en grupp människor står inte utom allt tvivel.
Till slut kanske det inte spelar någon roll. "Sex och Lucia" är en hemsökande historia som man helst bara ska sjunka in i och förtäras av utan att envisas med det jag håller på med just nu. Personerna här sammanstrålar på en ö, som kanske inte ens är en ö, utan ett "grytlock" skvalpande omkring i oceanen och där folk blir sjösjuka när det stormar. Poetisk som "Pianot" och garanterad att bevara minnesbilder en längre tid, en film som bryter sig ur medelfåran på flera sätt. Den genomsnittliga hudvisarvallen överskrids med samma råge som i franska "Romance", men det finns en avgörande skillnad. "Sex och Lucia" handlar om kärlek. Bräcklig, besatt, inte särskilt sund men ständigt levande och brinnande. "Romance" handlar om självförakt, hat och hämnd. Där är huvudpersonerna helt handikappade i huvudet men har inte sjukdomsinsikt nog att söka hjälp. Medems skyddslingar är knappast heller helt friska, men om de varit det skulle det inte blivit någon intressant film.
Alla här har sina brister och det stormar även i staden där deras liv först formas. Eftersom vi transporteras mellan rum- och tidszoner utan förvarning så många gånger att vi tappar räkningen kan det kvitta var det egentligen börjar och vi blir delaktiga. Nu kan man häkta upp sig på deras förkärlek för att kasta kläderna mer än vad somliga skulle anse vara motiverat av handlingen.
- Lägg in mycket sex. Det är alltid trevligt, lyder ett tips till romanskrivaren i filmen och Medem är väl sin egen lärjunge.
- Sólo sexo, salvaje, kanske är en annan nyckelreplik.
Men det känns som en holistisk film. Hmmm... var kom det ordet ifrån? Nästan äckligt new age-infekterat, men ändå på något sätt passande. Med element av romantik, thriller och lite av varje blir filmen ett ståtligt stämningsbygge.
Användningen av ljud; musik, andetag, knappt hörbara ljudeffekter och vem vet, kanske sådant som bara hundar hör, påverkar oss ibland nästan undermedvetet. Om man nu kan ana något sådant. Det är ännu en film som begåvats med bredbildsformat på video på gott och ont. Men den går definitivt genom rutan.
Liksom i "Polcirkeln" med sina palindromer verkar det vara viktigt med namnens betydelse; Lucia - solstrålen, Luna-månljuset och så vidare. Filmen har sin egen inneboende logik och verkar faktiskt hänga ihop när den är slut, men då är den som sagt inte slut. Allt kan skrivas om.
Det är en film där de skriker, förbannar, ljuger, har hemligheter, misslyckas, känner skuld eller borde känna det, inte litar på någon, bryter upp, försonas och försöker förstå sig själva. Allt som hör livet till, tyvärr... får man väl säga. Men också blir till bra berättelser. Quinnorna är historiens nav och har mest utstrålning. Paz Vega (som Lucía) och framförallt Najwa Nimri (som väninnan/världshusföreståndarinnan med mera, Elena) verkar nästan reflektera radiovågor från jordens innandömen.
Men, en liten avslutande illvillig fråga: Finns det fortfarande folk som använder den gamla sortens dataskärmar, med vitt på svart på botten? Verkligen? Det kan aldrig vara hälsosamt.
© Johan Lindahl
2003-09-17
Originaltitel: Lucía y el sexo
Spanien, Frankrike, 2001
Regi: Julio Medem
Med: Paz Vega, Tristán Ulloa, Najwa Nimri, Daniel Freire, Elena Anaya, Javier Cámara, Silvia Llanos
Genre: Drama, Romantik, Sex
