The Life of David Gale (2003)

Alan Parker går på rutin

Alan Parker har en lång och ståtlig meritlista, men frågan är om han har kvar sin instinkt, fingertoppskänsla, kalla det vad ni vill... det är något, eller snarare ganska mycket som ser illa ut när man skrapar på ytan i hans senaste film. För ytligt sett är det ett hyfsat hantverk. Kritiken var väldigt splittrad när filmen kom, och jag är tyvärr beredd att ge de hårdaste belackarna rätt på flera punkter.

David Gale är en populär, driven lärare och aktivist, det senare framförallt i dödsstraffsfrågan. Vilken är ständigt aktuell i den stat som är hans hemvist - Texas. Men efter en serie olyckliga omständigheter kastas hela hans liv över ända och leder fram till - dödscellen. Det är där vi kommer in, vi och den driftiga reportern Bitsey Bloom (ett namn som kanske ska ge associationer till bitchy, eller vad?). Hon får några dagar före straffets verkställande uppdraget att snoka rätt på vem eller vilka som satt dit den gode (?) Gale.
- Jag var statens ledande dödsstraffsmotståndare och nu sitter jag här. Är det en tillfällighet? är hans retoriska fråga.

Berättigat kan man tycka. Men redan här börjar filmen visa sina slitna bultar lite för tydligt. Tror Parker och manusförfattaren Charles Randolph på sitt eget material eller är de beredda att ta till vilka tänkbara thrillerknep som helst för att fånga uppmärksamheten? Det här kunde ha fungerat, men de begår några misstag som till slut blir nästan straffbart graverande.

Det är knappast en ny ”Dead man walking” som avsetts, jo, möjligen fram till mitten ungefär. Snarare är det Clint Eastwoods ”True crime” i obekväm förening med Steven Bochcos TV-serie ”Åtalad för mord” och diverse Grishamska grepp. Och en till slut alltför desperat ambition att vara så mycket klipskare är alla andra som någonsin försökt berätta en liknande historia. Där hade vi ett intressant ord i sammanhanget - desperat. För även om filmen från början och en bra bit framåt faktiskt ser ut att sympatisera med de engagerade aktivisterna så säger slutet någonting mycket ambivalent. Det säger i praktiken - och nu försöker jag verkligen att inte spoliera spänningen - att en del av dem är tillräckligt desillusionerade och därigenom desperata för att kunna konkurrera med fanatiker i Al Qaida-klassen. Eller har jag missat något väldigt väsentligt här?

Gales liv börjar gå utför i samband med en fest, där han i lagom berusat tillstånd blir förförd/förledd/för… (välj själv) av en sexuellt aggressiv studentska som han tidigare i nyktert tillstånd lyckats avvisa utan problem. Nu finner han sig i stället anklagad för våldtäkt och befinner sig på ett sluttande plan, familjen flyr och han blir en belastning för sina vänner och kolleger. En persona non grata överallt. Men det blir värre. För anledningen till att han hamnat på death row är mordet på hans bästa väninna och aktivistkollega. Nå, är han skyldig eller inte och spelar det någon roll för filmens kärna, för eller emot den slutliga lösningen…?

Fröken Bloom med assistent sätter gasen i botten och belönas med skuggande breda bilar (styrda av mystiska män i cowboyhatt), skepticism och uppgivenhet bland alla berörda, avslöjande videoband med mera. Kate Winslet får en roll i paritet med Helena Bergströms i "Sprängaren" och "Paradiset". En tuff och maniskt hängiven murvel som tvingas fälla tårar flera gånger när chockerande sanningar uppenbaras. Tyvärr är det inte någon tacksam uppgift, när trovärdigheten blivit så trängd in i ett hörn och det mesta under den sista halvtimmen bara doftar tricks. Tricks vi faktiskt sett för många gånger förr.

Filmens olika avsnitt kantas av collage med rubriker som ska sammanfatta det vi tydligen inte förstår själva. Rundmålningarna kring klimaktiska höjdpunkter inkluderar nyhetssändningar, reportrar som står upp och levererar framför kameran, demonstrationståg, vox populi á la "Han kommer för lätt undan"...

Så dags begriper jag nästan varför exempelvis recensentgurun Roger Ebert gått så långt som att kalla filmen korrupt. Sådana starka antipatiska uttryck vill jag naturligtvis inte som... öh... balanserad svensk sänka mig till. Men det är sorgligt att se en film med sådan potential på flera plan, söka sig till bara det, ja, sökta. Och en sensmoral som lika gärna kunde tilltala John "jag skulle kunna trycka på knappen själv medan jag åt middag" Malkovich som den liberala bleeding heart-skvadronen i Hollywood. Det viktigaste kunde i och för sig vara att berättelsen i sig engagerar och visst är det fullt tillåtet att komplicera. Men här har det ändå slagit slint till slut.

Kevin Spaceys insats är, utan att spåra ur, splittrad. Han är klart bäst i de scener där Gale fortfarande har glöden kvar, som i en TV-debatt med guvernören i delstaten där (som vi ofta påmints om på senare år efter den riktige guvernörens upphöjelse till ett ämbete med nycklar till såväl kärnvapen som världsvida oljefält) fler personer tages av daga i lagens namn än någon annanstans i den demokratiska hemisfären. Debatten är en nyckelscen som har en avgörande betydelse för den final jag försöker undvika att dissekera mera... I stället kan jag åtminstone berömma Laura Linney som gör en djärv insats på flera plan. Det bör påpekas att den scen där hon är mest dominerande kan väcka olust även hos en härdad publik.

Jag kan ge Alan Parker så mycket erkännande att han lyckats göra en film där man kan tillbringa timmar, eller i varje fall en kvart här och där, med att fundera ut vad slutet egentligen signalerar. Men det stannar gång på gång vid att desperationen och behovet av kommersiell bekräftelse varit ledstjärnan, så långt att det blir löjeväckande. För tio år sedan, kanske till och med fem, kunde det här fortfarande ha framstått som en smart film där bristerna övervägs av beslutsamheten att hålla spänningen vid liv hela vägen. Inte nu längre. En gång i tiden gjorde Parker filmer med rytm, raffel och atmosfär, som "Mississippi brinner", "The Commitments" och jo, jag gillade "Evita" också. Nu går han uppenbarligen på rutin och har hamnat i bakvattnet. Förhoppningsvis inte ohjälpligt.

© Johan Lindahl
2003-08-24

Originaltitel: The Life of David Gale
USA / Tyskland, 2003
Regi: Alan Parker
Med: Kevin Spacey, Kate Winslet, Laura Linney, Gabriel Mann, Matt Craven, Leon Rippy, Rhona Mitra

Genre: Drama, Thriller
Teman: Journalister

Ingår i följande teman

Sök