Älskar dig för evigt (2002)

Starkt Dogma-drama om otrohet

Otrohet är en av de mest klassiska av alla dramatiska premisser och pulshöjare på film, vid sidan av mord och varierande grad av bedrägeri den kanske allra vanligaste. Personligen är jag inte alltid övertygad om att jag absolut måste se en film som säljer sig själv med detta på löpsedeln. OK, ”Sex. Mord. Otrohet. Allt som gör livet värt att leva” (om Oliver Stones ”U-Turn”) var ganska giftig, men annars…vad mer kan sägas? Egentligen?

Men uppenbarligen får vi aldrig nog av detta delikata ämne eftersom det fortfarande fungerar som publikmagnet. I en uppsjö filmer är det bara en intrikat intrigpunkt bland andra, utan djupare mening eller med en seriös skildring av konsekvenserna. ”Älskar dig för evigt” tillhör den andra kategorin. Den där alla berördas reaktioner ska upp till ytan och ventileras. Den bedragne/a, resten av familjen/erna, arbetskamrater, eventuella vänner, grannar, syndarna själva…
Kan alla bli lyckliga till slut efter vad som hänt, finns det så kallade harmoniska skilsmässor med fortsatt vänskap eller blir det inträffade bara ett oturligt avbrott i en lång, spännande och stundtals stormig samlevnad?

Otur har definitivt det unga paret Cecilie och Joachim. Han kliver oförsiktigt ut ur bilen, i vägen för ett annat förbipasserande fordon och blir förlamad från nacken och neråt. Bakom ratten i bilen som krossat ben och drömmar finns Marie, gift med läkaren Niels. Skuld, besvikelse, vilja att rätta till och rädda vad som räddas kan leder till frestelser. Niels blir en tröstare för Cecilie och vi ser vad som är på väg att hända, men det verkar oundvikligt.

Ingen rök utan eld, lyder ordstävet. Otrohet förekommer flitigt även i verkligheten, vilket man kanske lättare lägger märke till om man lever i en landsortskommun. Är det risken för, eller redan långt framskriden, tristess, som gör att det så ofta inträffar, att vuxna människor släpper garden och att (är det var tredje?) äktenskap spricker? Eller att många redan från början verkar inställda på att livslånga förhållanden är omöjliga? Och är det här verkligen vanligare nu än, säg på 1800-talet, eller bara synligare? Redan Raskens levde rövare…

”Älskar dig för evigt” blir aldrig outhärdligt pretentiös, den går ganska direkt fram men lämnar också många frågor obesvarade och öppnar för ännu fler tolkningar. Det är välspelat, kanske allra mest av Paprika Steen (som verkar vara med i alla danska filmer numer). Den följer också Dogma-reglerna, men det tänker man faktiskt inte så mycket på. De puritanska, anti-specialeffekts-och-alla-andra-konventioner-styrda filmerna fungerar ofta bäst när stilen inte drar uppmärksamheten till sig utan bara självklart ser ut som det mest naturliga för just sin historia, som i ”Festen”, ”Italienska för nybörjare” och här.

Susanne Bier, meriterad men kanske inte alltid lika skärpt, låter fler röster komma fram än vad som är vanligt och vi vet aldrig säkert hur det ska sluta eller vem som mest förtjänar vår förståelse. Joachim, fjättrad vid sjukbädden nästan hela filmen, spelas med nervigt nylle av Nikolaj Lie Kaas, pendlande mellan ilska, bitterhet, självömkan och ibland ren elakhet. Niels tonårsdotter är också djupt involverad i handlingen.

Det är svårt att resa några allvarliga invändningar mer än just svårigheten i att komma med klagomål som låter seriösa nog. Folk i filmen beter sig ibland irriterande korkat och några scener tär på tålamodet utan att jag kan sätta fingret på exakt varför. Framförallt bjuder ett möte i en möbelaffär på några plågsamma minuter. Och så är det ju min upparbetade skepsis mot otrohet som alltings nav i en film. Men frånsett det är ”Älskar dig för evigt” en engagerande, i det stora hela trovärdig och stark film. Utan en kokad kanin i sikte.

© Johan Lindahl
2003-08-20

Originaltitel: Elsker dig for evigt
Danmark, 2002
Regi: Susanne Bier
Med: Mads Mikkelsen, Sonja Richter, Nikolaj Lie Kaas, Paprika Steen, Stine Bjerregaard, Birthe Neumann

Genre: Drama

Sök