Far from Heaven (2002)

Välgjort familjedrama i utsökt Technicolor

Vi behöver nog knappast någon påminnelse om vilken tur vi har som slipper leva i Senator McCarthys Amerika under 50-talet. När det, vita, himmelriket skulle byggas på jorden i kärnfamiljens mellanvästern doldes många hemligheter bakom de pastellfärgade fasaderna. Om det är så mycket bättre idag vet jag väl inte, men det sociala trycket några år innan en ung kille från Memphis juckade in ungdomsrevolutionernas tid tycks närmast ha nått viktorianska proportioner.

I Todd Haynes "Far from Heaven" får vi dyka in bakom gardinerna hos familjen Whitaker; Frank som är toppsäljare på framtidsföretaget Megatech och Cathy som är den perfekta hemmafrun och den perfekta värdinnan på sociala tillställningar samt deras två barn. På ytan är familjen Whitaker, både bildligt och bokstavligt, den ultimata affischbilden för den övre medelklassens helylleamerika.

Allting verkar hur "hunky-dory" som helst tills Cathy en sen kväll tar med sig mat till Franks kontor eftersom han arbetar över och upptäcker honom i armarna på en annan man. I samma veva blir Cathy vän med familjens färgade trädgårdmästare och pratet börjar ila som en stormvind mellan de vita trästaketen.

"Far from Heaven" är en mycket stämingsfull film, inte minst genom Ed Lachmans fantasifulla foto som gör filmen lika femtiotalsfärgrann som "Dick Tracy" men på ett mer dramatiskt sätt. Haynes & Co. har försökt att återskapa något av den tidiga Technicolor-looken från mitten av det förra århundradet och måste sägas ha lyckats väldigt bra med det. Under ytan har "Far from Heaven" också hämtat inspiration från en äldre och numera inte så vanlig genre, nämligen familjemelodramat.
Kärnfamiljen Whitaker ställs inför en mängd olika hot, från samhället runt omkring, men framför allt från sig själva när de inte längre kan hålla tillbaka sina verkliga känslor för konventionens skull.

I centrum av filmen står Cathy som naturligtvis har svårt att handskas med sin makes sexuella läggning och med de starka reaktionerna från omgivningen när hon öppet syns umgås med en färgad man. Julianne Moore lyckas på ett bra sätt fånga ambivalensen och rådlösheten hos Cathy där hon står mellan en rad olika handlingsvägar utan att kunna se vad som är det bästa för alla inblandade. Även Dennis Haysbert som trädgårdsmästaren Raymond ger en sympatisk rolltolkning av en konfliktfylld karaktär.
I grund och botten är "Far from Heaven" en film om varje människas rätt att uttrycka sig själv och ändå kunna få existera i ett socialt sammanhang, men som även ställer frågan om hur långt man egentligen är beredd att gå för att följa det man tror är det rätta när det får drastiska konsekvenser för alla i ens omgivning. Det är knappast några revolutionerande budskap som förs fram i filmen, men bristen på nytänkande uppvägs till viss del av det goda hantverk och höga filmiska kvalitet som "Far from Heaven" bjuder på.

Värre är kanske den distans man som åskådare känner inför dramat på duken. Man sympatiserar med de inblandade och fängslas av deras dilemmor, men riktigt gripen tillåts man aldrig bli. Jag kan inte sätta fingret på varför det är så; kanske är det valet av tidsperiod, kanske är det det vackra men stiliserade fotot som förlägger dramat på ett avstånd där man med fördel kan betrakta det men som är för avlägset för att man ska leva sig in i dramat.

"Far from Heaven" är hur som helst en mycket sevärd och välgjord film, även om den inte griper tag i en på ett sätt som man hade kunnat önska, och fyra russin får det bli för denna färgglada melodram.

© Andreas Hallgren
2003-07-29

Originaltitel: Far from Heaven
USA / Frankrike, 2002
Regi: Todd Haynes
Med: Julianne Moore, Dennis Quaid, Dennis Haysbert, Patricia Clarkson, Jordan Puryear m.fl.

Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2003-02-21

Sök