Repet (1948)
Mord som konstform
Finns det människor som är mer värda än andra och har de i så fall rätt att ställa sig över alla juridiska och moraliska lagar och, till exempel, ta livet av någon som är mindre värd i deras ögon? Svaret är, förhoppningsvis, ett rungande nej men det hindrar ju inte att detta var en av grundideologierna bakom Förintelsen under andra världskriget. (Alla kolonialmakter genom världshistorien kan också nämnas i sammanhanget samt mängder av krig hit och dit. Den moraliska pekpinnen behöver inte enbart peka på det Tyska riket även om det är det tydligaste exemplet.)
Några som fortfarande tror på Nietzsches övermänniska är Brandon (John Dall) och Philip (Farley Granger) i Hitchcocks "Repet" från 1948. De två vännerna bestämmer sig för att strypa David, en tidigare studiekamrat, mest för att se hur det känns. Filmen börjar med Davids dödsskrik som genom fördragna gardiner ekar ut över det soldränkta Manhattan. Efter genomfört dåd gömmer de Davids kropp i en gammal kista i vardagsrummet och ställer som grädde på moset till med en liten middagsbjudning i lägenheten. Det är i sammanhanget en makaber skara gäster som bjuds in, nämligen Davids far och faster, hans flickvän Janet, rivalen och vännen Kenneth samt de båda mördarnas forne lärare Rupert Cadell (James Stewart). Kvällens festligheter blir i Davids frånvaro en stel tillställning och Philip blir nervösare och nervösare i samma takt som Brandon blir allt mer våghalsig. Rupert börjar upptäcka att allting inte riktigt står rätt till och ett intensivt spel mellan alla inblandade är i full gång.
"Repet" är ett experiment av Hitchcock genom att nästan hela filmen är filmad i en tagning. Nåja, det är ju inte riktigt sant, eftersom Hitchcock inte hade tillgång till modern videoteknik utan var tvungen att klippa var åttonde minut för att byta rulle i kameran. När det är dags för ett klipp går han därför in med kameran på någons mörka kostym eller liknande och gör klippet där. Ibland är detta väldigt tydligt och ibland nästan omärkligt, men slutprodukten är alltså en film utan några "egentliga" klipp. Ibland gör detta, tillsammans med den statiska scenografin, att man får en lite väl stark teatral känsla i filmen men det uppvägs till stor del av den förvånansvärt rörliga kameran. Som lite trivia kan nämnas att den mesta rekvisitan var försedd med hjul så att skådespelare som inte var med i bild tog med sig ett bord eller en fåtölj ut för att lämna plats för kameran.
Den största förtjänsten i filmen är dock spelet mellan den självsäkre Brandon, den neurotiske Philip och alltmer misstänksamme Rupert. Det är faktiskt Rupert som en gång fört Brandon in på tankebanorna att vissa människor är mer värda än andra, men då som en rent teoretisk tanke. Han får under kvällens gång uppleva resultatet av sina tankeexperiment och tvingas inse att det finns vissa saker som man inte säger ostraffat. James Stewart spelar Rupert med en blandning av intellektuell nyfikenhet, ånger och fruktan, både för sitt eget liv och för att hans misstankar kan vara riktiga. Överlag är agerandet i "Repet" mycket bra och en ordentligt tät spänning byggs upp mellan alla inblandade, en spänning som också vi i publiken får vara en del av. Vi vet naturligtvis hela tiden vad som har hänt, men sitter hela tiden på helspänn och väntar på att brottet ska upptäckas. I den fantastiska dialogen görs hela tiden referenser till döden, strypning, kistan med liket i, den försvunne David och till det rep som gett filmen dess namn, och när som helst hotar den sofistikerade fasaden hos Brandon och Philip att falla samman.
"Repet" är åttio fängslande minuter film, dels rent filmiskt med Hitchcocks udda vinkel på filmen men framför allt genom det suveräna manuset och agerandet. Det är nästan en ren femma, men ibland blir det lite väl mycket filmad teater istället för film och slutbetyget blir istället en rejäl fyra. Men se den i alla fall; flera gånger om du vill...
---
Mer trivia; Filmens 80 minuter ska föreställa realtid men här och var har man snabbat upp skeendet. Till exempel äter man sig igenom middagen snabbare än brukligt och hela kvällen går rätt snabbt, inte för att man som åskådare tänker på det men det är rätt intressant i alla fall. Kalenderbitaren kan även anteckna att "Repet" är Hitchcocks första färgfilm.
© Andreas Hallgren2003-07-28