The Big Lebowski (1998)
En stor gryta av idéer
Likt skivor som vid första lyssningen låter trist och efter hundrade lyssningen låter som om det är Gud själv som sjunger, är "Big Lebowski" också en film som tjänar på att ses flera gånger. Först och främst för att den är annorlunda på ett sätt som är svårt att förbereda sig på inför första tittningen men också för att manuset är sprängfyllt med fyndiga repliker och detaljer som är lätta att missa.
En annan sak är storyn som, trots att jag är van filmtittare, upplevs ganska trasslig och lätt att villa bort sig i. Det hela handlar om The Dude (Jeff Bridges), en av världens lataste män enligt berättarrösten. The Dude är en övervintrad hippie som tillbringar sina arbetslösa dagar med att bowla med sina kompisar: den halvt psykotiska Walter (John Goodman) och den undergivne Donny (Steve Buscemi). När tid ges till något annat så tar sig The Dude gärna en joint eller varför inte en White Russian.
När nu ligaspelen i den lokala bowlingklubben närmar sig får The Dude problem. Hans efternamn, Lebowski, visar sig vara samma namn som en rik knös i staden innehar och när ett par gangsters kommer för att visa Lebowski en läxa så tar de givetvis fel Lebowski och stackars Dude får en muggdoppning och sin matta nedkissad. Detta föranleder honom att besöka den andre Lebowski för att få ersättning för mattan men han dras istället in i ett kidnappningsdrama där mycket står på spel.
Bröderna Coen har med "Big Lebowski" gjort en film som skiljer sig en hel del från deras tidigare såväl som senare reportoar. Här hittar man inget gravtungt allvar och narrativet är lite grann som The Dude själv - det hoppar gärna av från huvudstoryn för att lika gärna ge fokus till de skumma och knepiga karaktärer som utgör Dudes bekantskapskrets i små sidohistorier.
Det var väl främst det här som jag störde mig på de första gångerna jag såg filmen. Hattandet i berättandet och avsaknad av fokus på huvudhistorien upplevdes en aning irriterande. Jag tyckte många av sidokaraktärerna som exempelvis Jesus (John Turturro), mästerbowlare och pederast, kändes tämligen sökta och tossiga för tossighetens skull.
Efter hand har jag kommit att inse att det är de som i själva verket är behållningen av filmen. Den ändå relativt komplexa kidnappningshistorien är bara ett förhänge, om än ett genomarbetat sådant, för att kunna försätta The Dude i roliga situationer. Inte ens Dude själv hänger ju med i huvudstoryn efter ett tag. Istället är det de små sakerna som gör filmen - roliga och synnerligen citatvänliga replikskiften, Walters upphängning på vietnamkriget, White Russian, det tyska syntpopbandet som hotar att skära veken av Dude, en point of view-vinkel från ett bowlingklot, när Dude ska fixa så att hans dörr inte går att öppna, musikalnummer och mycket mer.
Jeff Bridges är en lysande skådespelare och hans uppvisning i "Big Lebowski" borde stå i ordboken bredvid ordet mångsidig. Se gärna "Utan Fruktan" eller "The Fisher King" i förväg och jämför.
Således är "Big Lebowski" ganska tillgänglig när man väl bekantat sig med karaktärerna och förstått varför filmen är som den är. Filmen är inte sin handling utan sina karaktärer. "Big Lebowski" är en stor gryta av idéer vars ingredienser aldrig skulle smaka särskilt gott för sig själva men tillsammans ger de en mustig, välsmakande, rolig upplevelse som tål att ses - och bör ses - flera gånger i livet, gärna tillsammans med goda vänner.
© Johan Hultgren
2003-07-19
DVD / Blu-ray
Scanbox släppte tidigt en utgåva av denna film, en utgåva som var bristfälligt testad och som undertecknad inte ens kunde spela i sin DVD-spelare. Den är nu utgången.Sedan dess har Scanbox släppt en ny utgåva av filmen som återfinns i 99 kronorssegmentet, kallad "New Edition". Denna utgåva har bättre bild och framför allt ett fylligt DTS-ljud för er med hembiosystem. Faktiskt den bästa utgåvan i världen, än så länge. Spring och köp.
Originaltitel: The Big Lebowski
USA, 1998
Regi: Joel Coen
Med: Jeff Bridges, John Goodman, Steve Buscemi, Julianne Moore, Philip Seymour Hoffman
Genre: Komedi
