Changing Lanes (2002)

Lovar lite mer än den levererar

En oförutsedd händelse. Ett val. En dag som inte kommer att likna någon annan. I den gråmulna New York-morgonens rusningstrafik uppstår trängsel i filerna. Två män på väg till varsitt viktigt ärende i rätten kolliderar och i brådskan fattas mindre genomtänkta beslut.

Många filmer beskriver en envig i dess enklaste, mest lättfattliga form, med lätt identifierbara typer – ond mot god med få utvikningar. I "Changing Lanes" kommer två relativt normala, högst ofullkomliga men knappast ondskefulla män på kant med varandra. När ett val väl är gjort väntar nästa – och nästa. Vid varje vägskäl följer nya utmaningar. Ska konflikten mellan de två, på varsitt håll pressade personerna, locka fram det bästa eller sämsta ur dem?

Moraliska dilemman, vardagsrasism och karriärens pris är frågor som ska ventileras på en ganska begränsad speltid, strax över en och en halv timme. Dessutom får vi ännu en lagom dos av den i USA populära folksporten lawyer-bashing, det vill säga att racka ner på advokater. Den yrkesgruppen är parallellt en av de mest föraktade och avundade i amerikanskt medvetande - något annat är i alla fall svårt att tro som utomstående betraktare.
- Jag kunde ha gift mig med en hederlig man, men det gjorde jag inte, får Ben Afflecks rollfigur Gavin Banek höra av sin hustru i ett laddat ögonblick.

Moral, privat och kollektivt, kopplat till den stora frågan om människans eventuella inre godhet. Allt vi gör har återverkningar och ingen människa är en isolerad atoll, även om det kan se ut så. "Changing Lanes" gör något mer av detta än genomsnittsfilmen i sin genre, den följsamma och drivna men inte utstuderat våldsamma thrillern. Men där filmen efter en timme verkar vara på väg mot något verkligt oförutsägbart och provocerande, får man en halvtimme senare acceptera en mer tillrättalagd upplösning. Lite typiskt för den där växande klubben filmer som väcker intresset tidigt, håller det vid liv tiden ut men aldrig riktigt når den sfär där man kan börja använda adjektiv som "genial" och "banbrytande". Komplexiteten är bibehållen, men det sista slaget landar lite vid sidan av solar plexus i den civiliserade statens mellangärde. En intelligent skriven historia med flera vändpunkter, med i alla fall något liknande socialt patos, som försöker sig bryta ur det strömlinjeformade men slutligen "bara" blir mer smart underhållning än smärtsam uppgörelse.

Det sluga, snabbtänkta bildberättandet gör att filmen aldrig står still och trampar vatten. Men något felar i helheten. Kanske är det kompromisslösheten från David Finchers filmer jag saknar. Någonstans bland alla skuggor och stickspår känns det som om frön finns till en ännu bättre och mer angelägen film. "Changing Lanes" lovar lite mer än den kan leverera. Å andra sidan visar det här en ny sida av mannen som tussade ihop Hugh Grant och Julia Roberts i en bokhandel.

Och Samuel L Jackson är (som nästan alltid) en klippa, Rock Solid i sin rakryggade gestaltning av en stolt man som fått böja på nacken alltför många gånger. Jackson verkar på senare år ha intagit en överdos brödjobb(?) i uniform, men här är han den hunsade försäkringstjänstemannen Doyle Gipson, med ett spräckt äktenskap i ryggen och ständig kamp med alkoholen.
- En människa kan vara både kärleksfull och galen, konstaterar hans exfru, och hans mentor i Anonyma Alkoholister filosoferar efter liknande linjer:
- Sprit är egentligen inte din drog. Du är beroende av kaos.

Gipson är lätt att rubba ur sina cirklar och den här dagen har han anledning att bli frustrerad. Av någon anledning kommer jag att tänka på den otursdrabbade fryslagerstuvaren Conrad (har glömt efternamnet just nu) i Tom Wolfes tegelsten "En riktig man". Det ena eländet leder ofelbart vidare till nästa, men i Gipsons fall är mer av det självförvållat.

Ben Affleck visar sig från sin ljusaste sida (rent professionellt) genom att plocka fram sina mörka sidor och har väl inte varit så här bra sedan "Dogma" eller rent av "Will Hunting". Som ung äregirig advokat på en byrå där all moral givetvis är relativ ligger hans roll inte alltför långt från…Keanu Reeves i "Djävulens advokat". (OK, alla som tänkte på valfri Grisham-gröngöling kan räcka upp handen och rodna klädsamt nu). Gavin Banek lever i spänningsfältet mellan samvete och pragmatism och i en dämpad men elektrifierad diskussion med chefen och tillika svärfadern fälls repliken:
- Jag tror att jag trots allt gör mer skada än nytta.
Försvarsmekanism, rationalisering, den enda möjliga attityden? Det är upp till oss att bedöma. Frustrationerna hopar sig dock även för Banek.
- Ibland vill Gud stoppa två män i en påse och låta dem slita ihjäl varandra, utbrister han vid ett tillfälle.

Dylan Baker har en liten men lysande insats som den ljusskygge fixaren, mannen med tillgång till människors liv genom de datoriserade systemen för ekonomiska transaktioner. Just det – ännu en tråd i filmen; hur lätt vi kan raderas ut från de välbeställdas värld bara genom några knapptryckningar. Toni Collette har också en viktig biroll som farligt frisinnad kollega till Affleck. Sist jag berömde henne (för en passus i "Timmarna") fick jag ett upplysande mail om att jag givetvis borde ha nämnt hennes genombrottsfilm "Muriels bröllop" i stället för "Sjätte sinnet". Så jag får väl ta skadan igen nu.

© Johan Lindahl
2003-07-10

Originaltitel: Changing Lanes
USA, 2002
Regi: Roger Michell
Med: Ben Affleck, Samuel L. Jackson, Toni Collette, Sydney Pollack, William Hurt, Dylan Baker, Amanda Peet, Jennifer Dundas, Kim Staunton

Genre: Drama, Thriller

Sök