Holy Smoke (1999)

Bortslösad Grier men intressant och tillspetsad film

Att allt inte går efter ritningarna för de berörda är en av hörnpelarna i berättandets nobla konst. De går definitivt inte i lås för den australiska familjen Barron som vill få ordning på sin förlorade(?) dotter Ruth. Hon har på resa i Indien dragits in i en av landets alla sekter när hennes före detta reskamrat varskor släkten. Modern trotsar sin - ja, hela sin personliga disposition som vi kan uppfatta den - och tar sig till den rökiga, röriga och stökiga staden där dottern är på god väg att bli initierad på allvar i rörelsen, styrd av en av dessa karismatiska godhetsutrålande guruer som österlandet verkar översvämmas av - och vilsna vishetstörstande västerlänningar lockas av. (De finns i lightversion också, typ Deepak Chopra). Med en fejkad historia i bagaget om faderns livshotande sjukdom lyckas hon efter visst besvär få med sig Ruth hem till den 'civiliserade' delen av södra halvklotet. Om familjen där är så mycket friskare än den religiöst nyväckta Rutan kan diskuteras. Allmänt kaos verkar vara standarden och med snabba komiska svep introduceras den ena latenta konflikten efter den andra. Är det verkligen detta degenererade outbackimperium dottern ska fostras tillbaka in i ?

In i röran träder PJ Waters, amerikansk avprogrammerare med hittills oöverträffad framgång och ytterst få återfall bland klienterna.
- No one else can match those statistics, förkunnar han själv frankt.

Hans entré i historien är väl markerad, på en flygplats där han dominerar luftrummet eller snarare hela terminalen direkt vid ankomsten. Det här är en man som kan kontrollera sin omgivning och du inte vill konfrontera utan starka skäl, det predikar bildspråket nästan övertydligt.

Men marktjänsten strular direkt, han saknar ackrediterad assistent och familjens egna förmågor inger naturligtvis inget direkt förtroende.

Upplägget är givet: PJ och Ruth isoleras i en stuga mitt på ökenslätten för en tvekamp med ande, själ och kropp. PJ går ut hårt och försöker mosa motståndet, krossa alla illusioner och 'nollställa' Ruth.

I kuren ingår en filmkväll med moderna sekter i sammandrag, med betoning på de mest destruktiva som drivit sina medlemmar i döden genom självmordspakter eller blodiga konfrontationer med myndigheterna - tänk på David Koresh i Waco, Folkets Tempel i Guyana och de där huvudsakligen schweiziska, science fiction-fixerade figurerna som skulle med ett rymdskepp häromåret. Namnet undslipper mig för tillfället, men ni kanske minns...

Så dags har PJ synbarligen uppnått sina schematiskt uppställda delmål och Ruth börjar ifrågasätta sin uppenbarelse. Men samtidigt som hennes världsbild vacklar, illustrerat av irrationella handlingar som att gå naken ut i natten och tända en eld, så börjar även PJ att darra på manschetten. Och så... högre ska väl inte slöjan lyftas här. När filmen är slut vet jag fortfarande inte vad huvudsyftet är. Men jag upplever heller inget trängande behov av att vara bombsäker på det. Handlar det i första hand om individens frihet att välja sitt liv, om kärnfamiljens kvävande famn och nära förestående sammanbrott, om den oundvikliga sexuella spänningen och parallellt pågående maktkampen mellan könen eller mest om att vända på alla stekar som alla dessa populära debattämnen ger chansen till? Det är i alla fall intressant hela vägen, även om trovärdigheten sätts på några svåra prov. Framförallt undrar jag - om man som PJ Waters har den erfarenhet han säger sig ha, borde han inte ha mött samma frestelser förut och vara mer vaksam inför fällorna som plötsligt läggs ut för honom? Han verkar oväntat paff när han får mothugg. Som när han drar till med storsläggan i en ordväxling om kvinnosyn.

- Åk tillbaka till Indien då och se hur de behandlar kvinnor där, raljerar han och tror sig ha placerat en dödande smash på Ruths planhalva.
- De är mer ärliga i sitt kvinnohat, returnerar hon dock snabbt och föranleder PJ att försäkra att han minsann älskar damer - "I love ladies".
Just det - ladies. Det vinner han inga stilpoäng på i den här matchen.

Allt är tillspetsat, ofta riktigt roligt (främst första halvan), sedan mer dunkelt. Men det spårar inte ur helt, och en koda enligt modellen "...ett år senare" utmynnar kanske inte i exakt det vi hade förväntat oss.

Man måste dock beklaga före detta blaxploitationdrottningen Pam Grier (även känd från "Jackie Brown") vars försvinnande lilla biroll som PJ:s amerikanska flickvän kunde ha utvecklats och inkorporerats betydligt bättre i handlingen.

Keitel får desto mer utrymme, men är heller inte ny i Jane Campions sällskap utan hade en bärande(hmmm...vet inte om det var menat som en vits eller inte) roll i "Pianot". Han överträffas dock av Winslet som får ut maximal flerdimensionalitet av sin karaktär, men hon har ju en tradition av att sopa banan med sina manliga motspelare, inte minst manifesterad i "Titanic". "Holy Smoke" är en helt annan sorts film, men de två rollerna har i alla fall mycket gemensamt.

© Johan Lindahl
2003-06-16

Originaltitel: Holy Smoke
USA, 1999
Regi: Jane Campion
Med: Kate Winslet, Harvey Keitel, Julie Hamilton, Sophie Lee, Daniel Wyllie,Tim Robertson, Pam Grier

Genre: Drama

Sök