Ripley's Game (2002)

Ett grymt och ganska underhållande spel

Man ska inte trampa amerikaner på tårna, det är ju allom bekant. De kan överreagera. Här leder några nedvärderande ord till en extrem och ganska raffinerad hämnd, trots att föremålet för hämnden redan har det svårt nog.

Kultiverade amerikaner av det mordiska och rentav sociopatiska slaget bosätter sig gärna i Italien. Hannibal Lecter på fri fot valde Florens och Ripley - den talangfulle och improvisationskunnige antihjälten från Patricia Highsmiths böcker - använder sina lömskt förvärvade pengar till att skapa sig ett litet paradis ute på den italienska landsbygden.

Att Ripley är en rik amerikan, och därmed per automatik inte så belevad som han skulle vilja vara, visas om inte annat i en tidig scen där han spelar cembalo fyrhändigt med sin unga, vackra och begåvade älskarinna. Ripleys slinga övergår i blues som både kontrasterar mot och fungerar ganska fint tillsammans med de barocka tonerna. Ett riktigt manuskursexempel på att etablera karaktärer utan dialog.

På grund av sin nyrikhet och härkomst blir Ripley förolämpad av en Jonathan Trevanny (Scott) och tar så illa vid sig att han beslutar sig för att utmäta hämnd. Att den unge rammakaren Trevanny är döende hindrar honom inte, tvärtom utnyttjar Ripley detta utan att blinka. För Ripley är nämligen livet ett spel och ska man hämnas kan man lika gärna göra något extra av det. När hans bufflige, brittiske före detta samarbetspartner dyker upp i hans lilla paradis och vill att Ripley ska begå ett par mord åt honom (för Ripley är inte bara en kultiverad och slug lurendrejare utan också en handlingens man om det krävs) har han de bitar han behöver för att bygga en riktigt elak plan.

Ripley har som sagt flera likheter med Hannibal, men visar sig i den här filmen ha egenskaper som kunde liknas vid ett samvete, rentav omtanke. Han är också förmögen att känna rädsla om det verkligen krisar till sig. I John Malcovichs lojt coola gestalt blir dock dessa egenskaper något man ser i hans handlingar snarare än hör i hans tonfall eller anar i hans minspel. Hans karaktär genomgår en förändring liknande Valmonts i "Farligt begär". Det gör filmen intressantare än det hade varit att bara följa en kall jäkel smida ränker och överlista alla - att planerna han smider inte löper problemfritt ökar ytterligare på intressegraden.

Filmen som helhet pendlar mellan thriller, något slags action och förhållandevis mycket drama. Här finns bland annat en mycket spännande och mörkt komisk scen på ett tåg och ett flertal skottlossningar, men samtidigt lyckas filmen nästan lite väl bra med att fånga frustrationen och tragiken i den dödssjuke Trevannys öde, inte minst genom hans hustru - fint spelad av Lena Headey. Det underhållande får en besk smak, som mycket väl kan vara avsiktlig. Utan att säga för mycket känns ändå slutet som om det på något konstigt vis tar sitt ansvar och smälter ihop beståndsdelarna till något relativt helgjutet, om än inte omtumlande eller unikt.

Rent bildmässigt är det hela dock ganska trist gjort. Det här är definitivt något som skulle fungera lika bra på tv-skärm som på bioduken. Tre russin blir det hur som helst. Det är kvalitet, men det är inte stort,

© Anders Lindahl
2003-07-10

Originaltitel: Ripley's Game
USA / Storbritannien / Italien, 2002
Regi: Liliana Cavani
Med: John Malkovich, Dougray Scott, Lena Headey, Ray Winstone, m.fl.

Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2003-07-11

Sök