Exorcisten: Begynnelsen (2004)
Konsten att göra allting fel
Man märker rätt fort att något är allvarligt fel med den här produktionen. Det första jag reagerar på är att den kristna kyrkan som Stellan ska undersöka sägs vara från år 5 E.K. Det funkar väl inte? Den missen hänger kvar i huvudet ganska länge medan den klassiskt uppbyggda inledningen spelas upp. Präst utan tro dricker sprit med likgiltig min, mysterium uppbådas i fjärran Afrika, men vem bryr sig, för hur tusan kunde de bygga en kristen kyrka innan ens Johannes Döparen förutspått Kristus ankomst? Ja, tydligen menar han 400-talet ("femte århundradet", ni vet). Alla kan väl göra misstag...
Det finns andra odiskutabla buggar i koden, något jag inte brukar leta så noga efter. Ett plåster som sitter åt fel håll och en spruta som blir avsevärt kortare efter att den dras ut ur en arm är ett par av de mer uppenbara missarna. Varför nämner jag då detta om jag inte brukar haka upp mig på klaffel? Jo, de känns rätt symtomatiska för filmen; ingen bryr sig riktigt, inte ens scriptan.
Stellan är alltså en ung version av fader Merrin, som några år efter andra världskriget kallar sig mister Merrin och i plågsamma tillbakablickar påminner sig själv och upplyser tittaren om hur han förlorade sin tro. Han lockas till en utgrävning av en begravd kyrka som visar sig vara skändad och förmodligen hemsökt av ondskan själv. Det sistnämnda är dock en slutsats som både han och den pragmatiska snygga doktorskan på orten (Scorupco) dröjer med att förstå, hur mycket galet och äckligt som än händer.
Ett sarkastiskt "fräscht" var min spontana reaktion på ett par av de skräckiga provokationerna. Jag brukar ha ganska mycket tolerans för vad man göra i en skräckis, men det finns vissa krav. En smaklös scen som kan kännas provokativ bör ha någon slags poäng. Men här hör det till regeln att man frågar sig vad som är poängen. En bärande idé är något som hela filmen söker förgäves efter. Tja, det finns en "hook", en förklaring till varför platsen där kyrkan står är förbannad (inte arg, förbannad, ni vet), men det är inte riktigt samma sak. Men om man har en av historens bästa och mest allvarliga skräckfilmer som utgångspunkt och föregångare duger det inte att försöka vara snäppet bättre än Uwe Boll.
Filmen vacklar dessutom hyckligt mellan att spela på en gammaldags syn på "de där spännande infödingarna med sina spännande ritualer" och att kritisera senkolonialistisk arrogans från främst brittiskt håll.
Skadereduktion:
Både Stellan och Izabella Scorupco klarar sig rätt okej. Det är intressant att se dem i såpass stora engelskspråkiga roller. Det hade förstås varit ännu intressantare att se dem i något bra.
Det är ändå inte helt lätt att avfärda hela "Begynnelsen" som en värdelös soppa. För mellan de bitar som man snabbt kan identifiera som skräpscener finns det partier som nästan fungerar. Den omöjliga situation som ett nassebefäl placerat Merrin i hör till denna kategori. Två russin är på tok för mycket, men i rättvisans namn ska det väl sägas att det finns sämre ett-russins-filmer än denna. Hur mycket nu det är värt...
Vad var det då som hände egentligen? I säljdokumentären får man bilden av att Renny varit regissör från första början, men så var det väl inte? Jo, förstår ni: tydligen är cirka nio tiondelar av den första versionen av filmen utbytta, med hjälp av Harlin, efter att filmbolaget inte varit nöjda med vad Paul Schrader gett dem. Vissa karaktärer har strukits, andra har tillkommit. Främst var det tydligen för lite blod och våld och för mycket prat och tanke i Schraders rulle. Mot den bakgrunden kan man bättre förstå behovet av en scen där hyenor sliter en liten pojke i stycken, och likaså den uppgivna min som de flesta skådespelarna uppvisar i promotiondokumentären.
Schraders version släpptes dock till slut under titeln "Dominion: Prequel to the Exorcist".
© Anders Lindahl
2005-10-31
Originaltitel: Exorcist: The Beginning
USA, 2004
Regi: Renny Harlin
Med: Stellan Skarsgård, Izabella Scorupco, James D'Arcy, Remy Sweeney m.fl.
Genre: Action, Skräck
Svensk biopremiär: 2004-11-12
