Identity (2003)

Pruitt Taylor Vince är ju med

- Jo, det här var väl en hyfsad thriller.
- Vad? Kom igen, det är ju en praktisk definition av ordet kvasi.
- Kvasi-vad?
- Kvasi-allt, i princip. Ta bara trovärdigheten...
- OK. Men den fungerar ju, på sina villkor.
- Snacka om snömos. Skärp dig! Vilka villkor? Det kan man väl säga om vilken film som helst i så fall, inklusive "Plan 9 from outer space".
- Var inte plump. Den är det bästa exemplet på en film som försöker vara något den inte är i närheten av att gå i land med. "Identity", å andra sidan, är elegant och effektivt berättad. Den drar inte ut på tiden och fyller inte ut med dödkött eller meningslösa biljakter.
- Jo, jag kanske tog i lite. Men erkänn att vi sett det här flera gånger förut.
- Vilka vi? Du eller jag?
- Bägge, naturligtvis. Du kommer väl ihåg "De misstänkta", "Primal fear" eller varför inte "Psycho". För att inte tala om att halva upplägget är stulet direkt från Agatha Christies "Tio små negerpojkar"...
- Jo, det där sista var ju svårt att missa, särskilt eftersom det sägs nästan rakt ut inom filmens ram. Det är en medveten parafras, sådant som kallas intertex...
- Jag vet vad det kallas för. Det är i alla fall sökt. Ansträngt. Filmen lämnar bara en besk bismak efter sig. Vad är budskapet egentligen?
- Budskap och budskap. Medge att spänningen i alla fall håller i sig till sista rutan.
- Allvarligt talat, då hade jag faktiskt slutat bry mig. När tillräckligt många individer bär sig tillräckligt idiotiskt åt i samma film så tappar jag tråden. Bara som ett exempel, varför hittar de här melonhjärnorna hela tiden ursäkter att springa iväg på egen hand, när allt förnuft talar för att man ska stanna kvar i samlad trupp och invänta gryningen...? Ja, ja, då hade det inte blivit någon film, säger du, men det är bara för mycket.
- Men allt det där får ju en logisk förklaring.
- Ledsen, jag köper verkligen inte den.
- OK. Vi är inte överens. Kan vi vara överens om det?
- You tell me.
- Me and I, menar du.
- Ungefär precis.

Jag är kluven. Ungefär lika kluven som...öh. Nä, det där kan vi inte gå in på utan att avslöja för mycket. "Identity" har mycket som talar för sig. Den ÄR föredömligt kort och varje sekvens används med ett syfte som skapar sammanhang i filmen. Till sist. Medan det pågår vill filmmakarna att vi ska grubbla över sagda sammanhang cirka 90 minuter i sträck. Jag vill inte påstå att alla filmer borde landa i den tidszonen, men efter att ha tillbringat närmare 150 minuter med "Bad boys 2" veckan innan känns det här som motsatsen till elefantiasis.

Skådespelarna är inte vilka som helst. Cusack, Liotta, Molina... och de Mornay i stort sett oigenkännlig (eller är det bara för att man inte har sett henne på ett tag?) som en riktig diva. En som vi anar kommer att råka illa ut. Det är hon dock inte ensam om, vilket snart klarläggs. Men exakt hur hänger historien om de strandsatta personerna på ett ensligt motell ihop med det nattliga sammanträdet där en dödsdömd fånges öde diskuteras av allvarliga män i kostym? Det är filmens motor.

Ingredienserna till en riktig slasherfilm finns där, med åskan, motellet, gästerna med tvivelaktigt förflutet...och snart börjar blodet flyta. Filmen stannar en stund i sin "Scream"-liknande fas, men plockar efterhand in allt mer pop-psykologi och överraskningsmoment som lånats från alla möjliga håll.

Det som stör - bland annat - är att filmmakarna verkar vilja få oss att tro att de kommit på de mest spetsfundiga idéerna själva, vilket de flesta biobesökare med smak för den här sortens filmer snabbt genomskådar. Återstår att avgöra om de lyckas ta psykologispåret ett steg längre än andra. Tja.. och kanske tar de det populära tvärvändningsspelet till sin spets. Eller in i en återvändsgränd. Som ni märker infinner sig en stark tvehågsenhet hos denne vankelmodige recensent.

James Mangold har tidigare mest utmärkt sig genom det stjärnspäckade polisdramat "Cop Land". Där spelade Sylvester Stallone överviktig lokal sheriff med den äran och lyckades ge repliken "I can't hear you, Ray" en laddning man inte trodde att gamle Sly var mäktig att ingjuta i någonting överhuvudtaget. Bara en sådan sak.

Det är med andra ord ingen glad amatör som regisserat "Identity". Men han har gett sig ut på en slak lina. Den senaste störtdykningen som jag själv bevittnat i den här stilarten var väl "The Life of David Gale". Då är "Identity" avgjort en bättre film. För även om den gränsar till att vara för smart för sitt eget bästa överväger jag att avsluta i en positiv anda. Det tredje russinet hänger verkligen på gärdsgår'n. Men Mangold håller ändå publiken på sträckbänken hela vägen. Och Pruitt Taylor Vince är ju med. Bara en sådan sak.

© Johan Lindahl
2003-10-13

Originaltitel: Identity
USA, 2003
Regi: James Mangold
Med: John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina, Jake Busey, Clea Duvall och Rebecca De Mornay

Genre: Mystery, Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2003-08-22

Sök