8 Mile (2002)

Eminem är snällare på duk än på skiva

Det mest anmärkningsvärda med "8 Mile" är inte att Eminem faktiskt sköter sin filmdebut helt okej, eller att handligen liknar hans egen uppväxt, utan hur snäll och vanlig filmen är.

En kompis sa, inte utan en viss entusiasm, "det här är ju Karate Kid", och jag kan inte annat än instämma. Det är väl för mycket sagt att "8 Mile" är en total ripoff där kampsporten bytts ut mot rapdueller - exempelvis har Jimmy ingen klok Sensei att ty sig till. Men i uppbyggnad, konflikt och framförallt i finalen finns det klara likheter. Inget ont i det, jag gillar "Karate Kid" och jag tycker att också "8 Mile" är ett helt okej drama om att vara ung och kämpa för att nå sitt mål trots hinder i form av dåligt med pengar och hårda gäng som vill spöa en. Men om du trodde att Eminems första långfilm skulle sticka ut hakan rejält, så tar du miste.

Eminem spelar Jimmy, munkjackeförsedd, strulig ungdom med sur min, dålig bil och ingen pappa. Han bor fortfarande hos sin risiga men snygga mamma (Basinger) i den klassiska white trash-familjens självklara bostad - en trailer park - på fel sida 8 Mile, den gata som delar upp Detroit mellan de besuttnas och de bortglömdas halva. Jimmy gillar sin lillasyster och hatar den unge man som för tillfället agerar bättre hälft åt mamman. Han tycker livet är rätt kasst.

Jimmy gillar rap och klottrar ständigt på egna små rim och fraser. Han är ganska begåvad på att spontant rappa loss om livets problem och är i filmens början på väg ut på scen för att duellera mot en annan rappare i en slags återkommande tävling - ja, han ska "battla" helt enkelt. Det är dock inte helt lätt att slå sig fram i branschen, ens lokalt, när ens hudfärg får den mestadels svarta publiken att förakta en. Jimmy ger sig dock inte, trots att han "chokar" på första tävlingen, det vill säga bara står stum och paralyserad när micken väl kommer till honom och det är hans tur att leverera rimmade, vassa repliker på motståndarens semimusikaliska häcklanden. Rappen är hans sätt att uttrycka sig, oavsett om han har "rätt" hudfärg eller inte, oavsett om de skrattar åt honom. Han har sina vänner och han träffar en söt tjej som inte säger nej till en snabbis på fabriken. Egentligen har han det inte så fruktansvärt hemskt, även om problemen givetvis dyker upp.

"8 Mile" blir därför inte sådär oerhört omtumlande. Jag föreställde mig något lite mer i stil med "Nil By Mouth", något riktigt skitigt och tungt, men det här kunde lika gärna ha utspelat sig i en amerikansk ungdomsserie - om än på en kanal där språkbruket inte är så hårt censurerat.

En annan film som man lätt kommer att tänka på är "Saturday Night Fever". Här ser man lättare bristerna hos "8 Mile" vid en jämförelse. "Saturday Night Fever" har en större naturlighet och äkthet och den känns överraskande nog betydligt mindre mästrande. Överraskande, eftersom Eminem inte direkt är ett namn man förknippar med pekpinnar och uppbyggliga budskap. I "8 Mile" kan man ofta känna av en önskan att ge kloka råd; det är inte tufft att bära vapen, behåll ditt jobb så att du kan finansiera ditt skapande ... Även om man knappast kan invända mot det som sägs så känns det lite farbroderligt presenterat ibland. Bara ibland, men ändå ...

Därmed inte sagt att man inte bryr sig, eller att finalen inte är lite spännande trots att rapbataljerna faktiskt ofta känns lite fåniga. Det finns charm, humor och mänsklighet här och det är givetvis att föredra framför en film om överspända rapboys med gympaskorna fulla med pistoler. Man skulle också, för att se fördelarna i filmen, kunna jämföra med Maria Careys "Glitter". Då inser man plötsligt att 8 Mile är en helt okej film, ändå.

Jag gillar Eminem - har till min häpnad börjat gilla hans musik allt mer de senaste åren, men det jag uppskattar hos honom - energin, provokationerna och den arga intellligensen som inte är direkt uppenbar vid en första lyssning - märks inte fullt så mycket i "8 Mile". Den blir till sin helhet anmärkningsvärt vanlig, och dess allra största behållning blir utöver en övertygande skådisdebut av Eminem det grymt svängiga slutspåret "Lose Yourself".

© Anders Lindahl
2003-06-09

Originaltitel: 8 Mile
USA, 2002
Regi: Curtis Hanson
Med: Eminem, Kim Basinger, Mekhi Phifer, Brittany Murphy, Evan Jones, Omar Benson Miller, De'Angelo Wilson, Eugene Byrd, Taryn Manning

Genre: Drama, Musikal, Musikfilm
Svensk biopremiär: 2003-01-24
Teman: GFF2003

Relaterat ur russinbloggen
2002-11-12: Eminem mot Harry Potter

Ingår i följande teman

Sök