The Warrior (2001)
Långsamt, vackert och påfallande oblodigt
Asif Kapadia har sagt att han inte ville göra det lätt för sig med sin långfilmsdebut. Istället för två personer som pratade i ett rum ville han testa sig själv, se vad han kunde klara av. Det blev ett historiskt drama i exotisk miljö, inspelat i den heta öknen i Rajastahn. Man kan inte annat än beundra ambitionen.
Indien, förr i tiden. Lafcadia arbetar i en ondsint krigsherres tjänst. Bland hans uppgifter ingår att halshugga fattiga bönder som inte lämnar in nog med skatt eller kanske tukta en hel by och medelst massmord lära dem en läxa till nästa gång. Han uppfostrar sin son till att gå i hans fotspår och även om han inte direkt sjunger på jobbet verkar han inte känna att det är något större fel i det han gör. Allt det ändras när han mitt i en massaker träffar på en ung flicka som på ett närmast övernaturligt vis skickar ett budskap till honom om att det är dags att tänka om. Han släpper svärdet och svär på att aldrig döda igen.
Att sluta vara en krigare fungerar dock inte, det har man ju märkt i andra filmer. I det här fallet är det största problemet att den ondsinte tyrannen vägrar acceptera att någon lämnar hans tjänst, och Lafcadia och hans son blir lovligt byte, jagade av närmaste arbetskamraten som nu stigit i graderna. Lafcadia drabbas av en personlig tragedi och blir den sorgtyngde, tystlåtne vandraren som envist stretar över det karga landskapet mot bergen där han är född. På vägen stöter han på olika människor, bland annat en ung pojke vars familj han dödat i sitt tidigare liv.
Tankarna går ibland till "Shogun Assassin" och även mot "Crouching Tiger, Hidden Dragon", men "The Warrior" är namnet och temat till trots inte en särskilt våldsam film. De få stridscener som finns är behärskade och påfallande oblodiga. Nej, huvudpoängen är försoning och eftertanke, och mot en fond av svindlande vackra berg eller klassikern öken så kan det fungera ganska bra, även när få ord yttras och få ting händer. Tempot är lågt, särskilt under en lång passage i mitten, och tålamodet kan säkert sina för en del när det vandras och vandras och inget speciellt verkar hända. Men om man bara kopplar av kan "The Warrior" erbjuda andra fröjder än koreograferade fightingsekvenser. Den är inte minst vackert filmad, och välspelad på sitt lågmälda sätt. Irfan Khan övertygar både som krigare och som grubblare, och amatörkänslan hos skådespelarna i övrigt uteblir helt och hållet. Musiken är lämpligt suggestiv och mäktig, och det hela andas kvalitet. Den är också, i brist på ett bättre ord, en faktiskt fin film. När eftertexterna börjar rulla känns det ... bra. Och det är ju inte så dumt. Visst kan jag känna att det kanske egentligen inte fanns tillräckligt med story även till filmens relativt blygsamma längd, men hellre då lite långsamhet än meningslösa, inslängda utfyllnadsscener. Tre russin till en ambitiös och annorlunda långfilmsdebut.
© Anders Lindahl
2002-01-31
Originaltitel: The Warrior
Storbritannien, 2001
Regi: Asif Kapadia
Med: Irfan Khan, Puru Chibber, Mandakini Goswami, Aino Annuddin, Noor Mani
Genre: Drama, Krig
Teman: GFF2002
Ingår i följande teman
