Virgin Suicides (1999)
Vacker film om drömska flickor
Sofia Coppolas debutverk är egentligen så långt ifrån pappa Francis filmer man kan komma men samtidigt ganska nära. Givetvis kan man ju förutse att gamla Francis Fords starka sidor inte ligger i att skildra tonårstjejer men gemensamma nämnare är ändå familjetemat. Familjen som gemenskap eller fängelse som är ett genomgående tema i "Gudfadern", går som en gemensam nämnare även genom Virgin Suicides. Samtidigt känns symbolspråket igen från exempelvis Apocalyse Now. I "Apocalypse Now" söker Martin Sheen och hans män efter den mytomspunne general Kurtz (Brando). I mitt huvud är inte Kurtz en riktig person utan fyller enbart ett symboliskt behov och samma sak kan sägas om de olyckliga systrarna Lisbon i "Virgin Suicides". De är inga riktiga personer utan finns i filmen enbart som symbolisk drivkraft för våra riktiga protagonister, pojkarna.
Filmen utspelar sig i en småstad i USA på 50-talet där ett gäng smågrabbar ägnar all sin tid att forska i mysteriet med flickorna i familjen Lisbon som lever under stark bevakning av sina nitiska föräldrar (smått överspelande Kathleen Turner och mysige James Woods). Grejen med just de här flickorna är att de håller på att ta livet av sig, en efter en, och ju längre de kommer in i vuxenvärldens alla drifter och lockelser som kuvas av föräldrarna desto mer närmar sig den oundvikliga katastrofen.
Våra protagonister, småkillarna som är grannar till flickorna, försöker få kontakt och rädda flickorna men kanske framförallt förstå dem. Plan efter plan utarbetas och går i stöpet och drömmar och fantasier utbyts om de mytiska väsen som bor på andra sidan gatan. De får med sig skolans "hunk" Josh Harnett som faller som en fura för Lux (Kirsten Dunst), den kanske mest framträdande av systrarna och lyckas bjuda ut hela syskonskaran på en skoldans, som leder till att Josh och Lux har sex på en fotbollsplan. Morgonen därpå har Josh stuckit därifrån och lämnat Lux smutsig och bakfull, trots att hon var hans enda riktiga kärlek.
Det är kanske alldeles för lätt att påvisa skuld till föräldrarna i filmen, när det egentligen inte är flickorna som dör, utan ungdomen, oskulden och naiviteten. Flickorna symboliserar ungdomen och lever sedan kvar i pojkarnas minne när de för länge sedan vuxit upp, som en påminnelse av vad det innebar att vara ung.
Sofia Coppola har gjort en imponerande regidebut som både berör och lämnar minnesbilder som finns kvar i skallen länge. Jag var verkligen inte alls stormförtjust när jag såg filmen för ett par månader sedan, mest beroende på den jobbiga fokuseringen på föräldrarna och den lilla insyn vi får hos systrarna förutom just Lux, men när jag nu tänker tillbaka på den så lyser minnesbilderna och känslorna fortfarande lika starkt. Det drömska och smått långsamma tempot tillsammans med de stiliga bilderna och färgerna ackompanjerat av ett soundtrack av Air gör att upplevelsen blir ännu starkare. Även om filmen handlar om ungdomar så är detta inte en film för ungdomar. Den är till för oss som vill kunna minnas tillbaka och återuppleva de minnesbilder man själv hade som ung och de ofta konstiga och vilda tankar man hade då. Systrarna Lisbon finns i allas barndom. De i efterhand perfekta minnesbilder man bär med sig och de fantasier man bar med sig och hoppades förverkliga.
© Johan Hultgren
2001-08-20
Originaltitel: Virgin Suicides
USA, 1999
Regi: Sofia Coppola
Med: Kathleen Turner, James Woods, Kirsten Dunst
Genre: Drama
Teman: Skådespelare regidebuterar
Ingår i följande teman
