Vingar av glas (2000)

Vänta nu, har inte jag sett det här innan?

Långfilmsdebuterande Reza Baghers film "Vingar av glas" kan nästan sägas vara den sista generationen av vågen av tonårsfilmer där huvudkonflikten gäller kulturkrockar. En våg som tog sin början med filmer som "30:e november", 9 millimeter" och "Vinterviken" och som nu kan sägas avlutas med "Vingar av glas". Baghers film är nämligen betydligt mognare än sina föregångare och är faktiskt inte alls särskilt pinsam, vilket ändå är att ganska gott betyg för en svensk ungdomsfilm.

Dessvärre räcker inte "inte särskilt pinsam" särskilt långt i konkurrensen från utlandet. Svenska filmer får ofta betyg i jämförelse med andra svenska filmer, så även Vingar av glas när den hade premiär. Höga betyg och lovord från höger och vänster även om kritiken ofta verkar syfta till att vi ska kunna få fram några guldbaggevinnare varje år överhuvudtaget. Någon film måste få högt betyg varje år för att man ska kunna dra sina floskler om vilket bra filmår vi haft i Sverige och hur många nya intressanta filmskapare det dykt upp i Sverige.

Därmed är det tråkigt att säga att Reza Baghers film är tämligen ointressant. Storyn är det gamla vanliga hopkoket på Romeo & Julia-historien med den enda skillnaden att storyn fokuserar med mer trovärdighet på invandrarkvinnors situation än någon av sina föregångare. Dessvärre inte särskilt mycket mer är en brevfilm i Bullen men ändå. Filmen handlar om Nazli, riktigt duktigt gestaltad av Sara Sommerfeld. Hon lever tillsammans med sin syster och sin traditionsbundna iranska pappa, som är söt och precis sådär lagom traditionsbunden så att han utan problem kan bryta med sina onda iranska seder och bli en riktig mysgubbe när filmen börjar dra sig mot sitt slut. Hans syfte är nämligen att gifta bort Nazli till en iransk kusin som givetvis är en riktig slemboll. När det sedan visar sig att hon blivit kär i "bad boy"-Alexander Skarsgård ställs dock allting på sin spets, varpå en traditionell och förutsägbar raksträcka in i mål påbörjas.

Jag ska inte förneka att Vingar av glas har sina ljusa punkter, bland annat då Sara Sommerfeld som jag redan nämt, som gör ett riktigt trovärdigt porträtt av en stark invandrarkvinna på väg ut ur tonåren. Manuset ger inte heller skådespelarna möjlighet att göra bort sig så till den grad att det hela urartar som i mången annan svensk film. Replikerna är mestadels trovärdiga och miljöerna likaså. Manuset har dock också sina hål och dessa gäller framförallt Alexander Skarsgårds karaktär som introduceras genom att han är på väg att råna videobutiken där Nazli jobbar för att få ihop pengar till hyran som han legat efter med i tre månader. Dagen efter rånförsöket uppvaktar han dock Nazli med en jättebukett röda rosor och hans pengaproblem är helt plötsligt som bortblåsta resten av filmen. Det vi i fortsättningen får veta om Skarsgårds karaktär är inte mycket och småsaker som exempelvis motivation och bakgrund sopas under mattan när han förvandlas till en funktion snarare än en karaktär.

Jag tror dock att Reza Bagher är på rätt väg. Han har försökt styra undan de flesta klyschorna men dessvärre inte lyckats fullt ut i sin långfilmsdebut, men viljan verkar finns där. Något som tyvärr verkar saknas hos de flesta svenska filmskapare idag.

© Johan Hultgren
2001-07-29

Originaltitel: Vingar av glas
Sverige, 2000
Regi: Reza Bagher
Med: Sara Sommerfeld, Alexander Skarsgård

Genre: Drama

Sök