Vampires of the Desert (2001)
Riktigt biten blir man aldrig
Vampyrer beter sig inte längre som de gjorde i äldre filmer. Storslagna slott, knarrande kistlock och aftonklädda gentlemän är alla som bortblåsta. Moderna amerikanska vampyrer åker omkring på vägarna, lyssnar på Metallica och gör alla rastställen till potentiella dödsfällor.
I J.S. Cardones nya film, med den "svenska" titeln "Vampires of the Desert", möter vi Sean (Kerr Smith från "Final Destination") som ska ta sig till sin systers bröllop i Miami. För att ta sig dit för en billig penning använder han sig av det klassiska amerikanska sättet att färdas på: han får tag på en bil som ska fraktas till Florida och erbjuder sig att köra den dit. Billeverantören påpekar gång på gång att det är viktigt bilen inte får minsta lilla repa under färden så det är en självklarhet att den kommer att totaldemoleras under filmens gång. Vad som kanske inte är självklart är att det är vampyrer som kommer att vara orsaken till bilens kommande destruktion.
På vägen plockar Sean upp liftaren Nick (Brendan Fehr, även han ur "Final Destination"-stallet). Sean, som pratar så mycket om film, borde veta att man aldrig, aldrig ska plocka upp liftare om man är med i en film. Det kan bara leda till bekymmer. Några exempel: Rutger Hauer i "Liftaren" och Brad Pitt i "Thelma & Louise". Elände, elände, men vad ska man göra. För att återgå till Nick så är han på jakt efter några vampyrer som har bitit honom. Och jägarna blir snart de jagade när de tar hand om en tjej (Izabella Miko från "Coyote Ugly") som också bär på vampyrviruset och som vampyrerna vill få tag på.
Vampyrviruset? Jo, Dracula-storyn ser lite annorlunda ut i denna film. Vampyrism är en blodsjukdom med ett längre sjukdomsförlopp då man är smittbärare innan man förvandlas till vampyr. Med hjälp av mediciner kan man dämpa biverkningarna av sjukdomen och förlänga inkubationstiden, men förvandlingen är ändå oundviklig. Det enda sättet att bli frisk är att hitta den vampyr man blivit smittad av och döda denna. Hade detta varit i Sverige hade väl Smittskyddsinstitutet tagit hand om den biten. Spårandet av smittokällan alltså, inte själva dödandet. De hade väl snarare skickat ett informativt brev till denne istället. Vampyrism behandlas genomgående med medicinska termer i filmen och parallellen till hiv/aids är tydlig. Scener som inbegriper blodsugande har också en mycket stark sexuell underton vilket ytterligare förstärker parallellen. Skräckfilm har alltid varit metaforer för allehanda hot som kan drabba (väst)världen. Kommunism, fundamentalism, dina grannar och så vidare. Efter några års medial tystnad kring hiv/aids verkar det som om sjukdomen har börjat öka sin spridningstakt i den industrialiserade världen igen och följaktligen aktualiseras ämnet i olika media. Bland dem ser vi alltså nu denna vampyrfilm om blodöverförbara virussjukdomar.
Men om vi lägger alla metaforer åt sidan, är då filmen någonting att ha? Den är faktiskt inte så tokig. Stundtals är den både spännande och nervkittlande och de många biljakterna ger filmen mer action än vad som kanske är vanligt inom vampyrgenren. Samtidigt är bilscenerna lite av ett problem. Både de och vissa andra scener är segt klippta vilket oturligt nog slöar ned hela filmens tempo. Vissa sekvenser känns helt enkelt omotiverat långsamma, när de istället borde ha flimrat förbi i en rasande fart. Skådespelarmässigt är det inte så illa på det hela taget, även om varken manus eller agerande skulle få någon att utbrista i ohöljda lovord däröver. Über-vampyren Kit (spelad av Johnathon Schaech) är också väl tam för att vara "den store elake killen som måste dödas för att rädda världen". Jag trodde i det längsta att han bara var en underhuggare och väntade mig en mer storslagen slutstrid.
På det hela taget är "Vampires of the Desert" en fungerande film. Den balanserar på gränsen till det fåniga, som mest hela vampyrgenren tenderar att göra, men den tappar inte fotfästet så lätt. Filmen är ganska underhållande och har ett schysst soundtrack som, i mina öron, lyfter det hela några trappsteg. Men mer än två russin kan jag ändå inte ge den, för bättre än så är den inte. Filmen är inget man behöver springa benen av sig för att se, men den kan vara värd en påse chips i favoritfåtöljen i sällskap med andra nyare vampyrfilmer som "From Dusk till Dawn" och "Blade".
© Andreas Hallgren2001-09-26