The Substitute 3: The winner takes it all (1999)

Våld föder våld

Det fanns en tid, under filmens oskuldsfulla ungdom, då det mellan filmhjältar och filmskurkar fanns en tyst överenskommelse. Fanns det en möjlighet att undvika onödigt blodspill så tog man den. Om någon, mot förmodan, skulle dö var det den värsta skurken av dem alla, men först efter en spännande tio minuters uppgörelse mot slutet av filmen.

Filmskurkarna fann detta aningen orättvist, och för att råda bot på obalansen började man agera allt mer hårdkokt. Filmhjältens flickvän eller kompis (som i nio fall av tio var afroamerikan eller av annan minoritet) fick offra sitt liv för att filmskurken skulle må lite bättre. Dessutom fick vi åskådare lite större anledning att tycka illa om filmskurkarna, vilket filmhjältarna givetvis inte hade något emot.

Dock fanns det en och annan filmhjälte som fann den nya balansen icke tillfredställande. De svarade med att skjuta ner lite mer filmskurkar. Övriga filmhjältar hakade på trenden och på så vis trappades våldshalten upp ytterliggare.

Filmskurkarna fann detta oerhört orättvist. De började tortera och våldta filmhjältarnas flickvänner, barn, mormödrar och hundar. Detta resonemang om våldsupptrappning för mig osökt in på filmen "The Substitute 3".

Aldrig någonsin har ett gäng Hollywood-skurkar fått smaka på så mycket oprovocerad misshandel som i den här filmen. Hjältarna i "The Substitute 3" springer runt och dödar, helt obesinnat, ett gäng skurkar vars enda brott består av att ha smugglat steroider till det lokala college-fotbollslaget.

Att strypa en skurkvakt till döds som ligger hjälplöst avsvimmad är inget problem för våra kära hjältar, men underlättar denna handling resan mot slutmålet? En obeväpnad ung steroidlangare får sin hals söndertrasad av en glasögonlins, fiffigt av Treat Williams kan man tycka, men vad är det för mening? Slutscenen är i en klass för sig, man mosar sönder huvudskurkens kropp genom att köra på honom om och om igen.

Kontentan är att mångfalden av dödandet sker när objektet som ska neutraliseras redan är mer eller mindre utslaget. Våld på film kan vara roligt, men i den här filmen lyckas man göra det rent utav smaklöst (vilket förvisso kanske ska ses som ett rent sundhetstecken).

Jag kanske ska nämna att det här är en riktig skitfilm...

Treat Williams insatser gör Tom Berenger till Hollywoods mest lysande stjärna. Rebecca Staab visar att hon inte är mycket mer än en dum brunett med push-up behå, förhoppningsvis fastnar Babylon 5 i ett maskhål och försvinner från TV-dimensionen för alltid. James Blacks stålsvärd har förövrigt ett ljudpålägg som får familjen Skywalkers lasersvärds-samling att låta som en fis i rymden.

Robert Radler kanske hade en bakomliggande tanke med alla våldsamheter. Men när en regissör, som dessutom har "Power Rangers" på sin meritlista, inleder en sån här film med autentiska bilder från Kosovo-kriget, försvinner all cred och alla goda intentioner. Filmens one-liners får förövrigt Tango och Cash att framstå som de roligaste killarna i hela världen...

© Christer Johansson
2000-08-27

Originaltitel: The Substitute 3: The winner takes it all
USA, 1999
Regi: Robert Radler
Med: Treat Williams, Rebecca Staab, James Black

Genre: Action

Sök