Star Trek: Insurrection (1998)
I rymden kan ingen höra dig sjunga 'We shall overcome...'
På en liten undanskymd planet bor ett lyckligt folk som lever till synes för all tid och som inte blir sjuka och skröpliga. Men deras fredliga tillvaro är hotad, och denna gång är det Federationen som är de elaka farbröderna och tanterna.
Evigt liv har alltid varit eftertraktat och om ett folkslag sitter på hemligheten om hur man kan uppnå detta mål så bör de naturligtvis inte gnidet hålla det för sig själv utan dela med sig till alla andra. Federationen bevakar därför i lönndom planetens invånares förehavanden för att få reda på mer fakta. Men kanske finns det andra motiv bakom Federationens planer? Kan det rent av vara så att man kan ana korruption och rävspel i de egna leden? Javisst är det så. Och som vanligt får rymdkryssaren "Företagsamhet" ta på sig scouthalsduken för att rädda dagen.
"Star Trek - Insurrection" är en liten besvikelse. Den är som ett längre och mer påkostat avsnitt av tv-serien Star Trek - The Next Generation, och den är långt ifrån känslan och den visuella fröjden som finns i den förra Star Trek-filmen "First Contact" (även den regisserad av Jonathan Frakes, a.k.a. Commander Riker). Men så är ju också Borgs häftigare än ett gäng new age-flummare som lever i en paradisisk värld, och när det gäller science fiction så föredrar jag nog tung oljerök framför den sötsliskiga doft som ligger som ett täcke över denna film.
"Insurrection" lyckas även klämma in en saftig massa plattityder. Värst av allt är naturligtvis när, den till utbrändhet gränsande, Jean-Luc Picard får lära sig hur viktigt det är att ta vara på stunden och att längden på ens liv är mindre betydelsefullt än hur många "magiska ögonblick" man har fyllt det med. Visst, det är säkert sant, men det här budskapets har förts fram i så många sammanhang och på så mycket bättre sätt, att det enda som kvarstår för "Insurrection" är platthet och ytlighet, när det som avsågs troligtvis var djup och insiktsfullhet.
Men fanns det då inget som var bra i "Insurrection"? Jovisst, snygg skeppsdesign, fina bomb- och sköldeffekter samt underbart vackra gasmoln i den omgivande rymden. Sekvensen där skeppet Enterprise far rykande in i ett färgglatt gasmoln är mycket visuellt tilltalande. Jag kan inte påminna mig att jag sett ett rykande rymdskepp i vakuum tidigare. En tacksam bugning till specialeffektsmakarna för detta.
"Star Trek - Insurrection" rekommenderas möjligtvis till den som verkligen gillar TNG, men hon eller han har antagligen redan sett den minst en gång. För alla oss andra tipsar jag hellre om "First Contact", som är mörkare, tyngre och bra mycket bättre.
© Andreas Hallgren2000-05-29