Star Wars Episod I: Det mörka hotet (1999)
Inte ens kraften räddar Episod 1!
Det är klurigt att döma en film som "Star Wars: Episod 1" enbart på saklig basis. Man kan försöka och klaga på tydliga brister i berättartekniken, pinsamma repliker och dåliga skådespelare men förr eller senare måste man erkänna för sig själv att orsaken till att den får ett uselt betyg till mångt och mycket baseras på känslor. Man blir så jäkla ledsen när Lucas dansar dålig marengue över ens barndomsminnen.
Star Wars-filmerna har nämligen återgett känslor i en hel generation. De lärde oss alla att sagor om gott och ont fortfarande är lika viktiga i dagens samhälle och tekniken som användes i trilogin kom att forma en hel generation av filmskapare och specialeffektsmakare. Episod 1 gör inte det. Berättelsen är förvirrande och saknar den simpla men ändå geniala enkelhet som gjorde de första filmerna så bra. Istället möts vi av en fördummad, banal story som trots allt lyckas vara både tråkig och förvirrande. Effekterna är så uppenbart gjorda i dator och det känns ofta som om man sitter och tittar på en tecknad film. Varje sekund längtar man tillbaka till forna tiders modelltrickfilmning och de riktigt häftiga och banbrytande saker som den första trilogin bjöd på.
De flesta har säkert sett filmen och kan storyn men en kort sammanfattning kan kanske vara på sin plats. Jediriddarna Qui-Gon och Obi Wan Kenobi ger sig av för att varna prinsessan Amidala för konflikter inom handelsfederationen och på vägen stöter de på den blivande Darth Vader (Anakin Skywalker) som vid denna tiden bara är en liten pojke. De får honom med sig och ger sig av för att rädda planeten Naboo som står under attack.
Replikerna i filmen är inte dåliga, de är usla. Många karaktärer är dessutom minst sagt motbjudande och inte sällan med rasistiska förtecken. Ta till exempel den stornästa, girige handelsvarelsen Watto vars attribut närmast påminner om nazisternas uppfattning av judarna. Den fruktansvärda karaktären Jar Jar Binks är inget annat än George Lucas rasistiska tankar om hur jamicaner är, vilket givetvis innebär att de är stora, lata, klumpiga och talar med lustig brytning. Hade inte Lucas brytt sig om att göra leksaker på alla gubbarna hade Jar Jar säkert rökt brajja också.
Allt är så dumt i filmen och ger mig inga nya insikter av värde i karaktärerna som sedan dyker upp i trilogin. Vissa scener är så innehållslösa att de enbart är till för att sälja leksaker och spel. Ta till exempel podrace-sekvensen som håller på hur länge som helst och inte bidrar något till storyn, inte ens spänning för man behöver inte direkt vara raketforskare för att lista ut vem som vinner. Det är dessutom inte ofta man ser filmer där alla skådespelare gör dåliga insatser men det här är ett tydligt exempel.
Det enda som är förmildrande i filmen är den coola, gigantiska konferenssalen i slutet. Resten är bara ett extralångt, sämre avsnitt av Mupparna.
© Johan Hultgren
2001-09-20
Originaltitel: Star Wars Episode I - The phantom menace
USA, 1999
Regi: George Lucas
Med: Liam Neeson, Ewan McGregor, Natalie Portman
Genre: Action, Äventyr, Fantasy, Sci-fi
Teman: Star Wars
Ingår i följande teman
