Starship Troopers (1997)

Beverly hills goes to space

Gudarna i himlen! "Starship troopers" är storslaget brilliant på ett sätt som sällan skådats. En tillsynes helt vanlig rymdactionrulle, och jag älskar den. Men varför? Varför sitter jag med ett smil av lycka under hela filmens gång, och ett stort leende när filmen är slut? Varför finner jag något somhelst intresse av hur de obskyrt vackra ungdomarna, castade från diverse såpoperor, utvecklas? Varför kan jag engagera mig i en sådan till ytan ytlig film? Varför?

Jag tror att den stora hemligheten bakom "Starship troopers" är dess mix av olika genres. I inledningen känns den som ett avsnitt av "Beverly Hlls 90210". Vi får en inblick i Johnny Ricos, och hans vänners, sista tid i skolan. Tiden då det är dags att fatta och förverkliga beslutet om vad man ska göra när man blir stor närmar sig. Johnnys flickvän, Carmen Ibanez, vill bli stridspilot och bege sig till pilotskolan. Johnny själv vet inte vad han vill, men funderar på att bli militär mest för sin flickväns skull, vilket oroar hans föräldrar. Dizzy Flores är olycklig kär i Johnny, och väldigt svartsjuk på Carmen. Som om inte detta vore nog lovar och svär Johnny, Carmen och deras vän Carl att vara vänner för evigt, vad som än händer... Detta ÄR ett manus från "Beverly hills".

Vi får härefter följa utbildningens gång för Johnny, Carmen och Dizzy. Här känns filmen, med lite god vilja, som utbildningskaptitlet i "Full metal jacket", med en oerhört stentuff officer som gör livet surt för Johnny och Dizzy. Carmen har å sin sida det riktigt skönt och behagligt, och bestämmer sig för att dumpa stackars Johnny, de verkar ju inte utvecklas åt samma håll, de små liven...

Hursomhelst, jorden drabbas av några rejäla meteoritnedslag, och församlingen i Geneve, där planeten Jorden tydligen styrs ifrån numera, bestämmer sig för, på oklara och lösa grunder, att anklaga ett gäng utomjordiska insekter för denna mänskliga katastrof. Världen befinner sig i intergalaktiskt krig, nu jämrans ska vi människor visa att det är vi som är den ledande rasen i universum. Här förvandlas filmen till en rymdaction/splatter-orgie, med monsterinsekter tagna från en femtiotals-skräckfilm, samt innehållandes vissa äventyrsfilms-inslag. Kan underhållning bli mycket bättre? Hipp hipp hurra!

Addera till detta det som mången kritiker kritiserade Verhoeven för när "Starship troopers" anlände till biograferna. I den odentifierade framtidsvärld där filmen utspelas styrs Tellus från den ovan nämnda församlingen i Geneve. Givetvis pratar hela världen engelska numera, konstigt vore det annars, och befolkningen är uppdelad i civila samt medborgare. För att bli medborgare krävs det att man gjort militärtjänst, men då får man å andra sidan lättare tillstånd till att skaffa barn, samt en hel del andra förmåner under jordelivet. Medborgarna är helt enkelt ett högre stående samhällsskikt, och det vore en grov underdrift att påstå att den här världen är väldigt elitistisk. Vi får ständigt inblickar i detta genom journalfilmer, som påvisar hur bra och helylleamerikanskt det är att vara medborgare.

Denna elitism har fått ett flertal mindre vetande filmkritiker att lyfta upp sina stora pekfingrar. Parallellerna till en viss stormakt på 40-talet är givetvis uppenbara, och mången kritiker har ifrågasatt Verhoevens syfte med denna film. Frågan som dessa kritiker borde ställa sig själva är om Verhoeven framställer framtidssamhället som något att eftersträva, eller om det snarare handlar om en sarkastisk ironi.

Journalfilmer á la tyskt 40-tal, med en gnutta amerikanskt antikommunistiskt 50/60-tal, visar oss åskådare hur världen är uppbyggd, och det är ingen munter syn. Människan är den enda rena rasen, med rätt att dominera universum på alla andra rasers bekostnad. Samtidigt som dessa journalfilmer oroar, roar de desto mer, eftersom de går i samma tonfall som reklamfilmerna i "Robocop", och dessa är det knappast någon som tar på allvar. Slutkontentan blir att man faktiskt inte riktigt vet vilka Verhoeven anser är protagonister eller antagonister, vilket känns väldigt raffinerat. Man tycker synd om ett gäng rymdinsekter när dessa blir bombarderade på ett gräsligt rått vis, men samtidigt kan man inte låta bli att jubla när monsterinsekterna sprängs i kaskader av grönt slem.

Sätter man dessutom filmen i perspektiv till en viss stat som vissa anser leker världspolis, så blir det hela ännu mer intressant. Om detta var Verhoevens tanke låter jag vara osagt, men det känns sannerligen inte helt omöjligt.

Nu vet ni varför "Starship troopers" är så otroligt bra. Betänk dessutom att Denise Richards faktiskt framställs som en duktig skådespelerska, och en film som klarar av det, är absolut värd fem russin.

© Christer Johansson
2002-03-25

Originaltitel: Starship Troopers
USA, 1997
Regi: Paul Verhoeven
Med: Casper Van Dien, Dina Meyer, Denise Richards , Jake Busey, Neil Patrick Harris, Clancy Brown

Genre: Action, Drama, Komedi, Krig, Sci-fi, Äventyr

Sök