Som hund och katt (2001)

Mission Impossible för hundar och katter

Hundar och katter har i alla tider haft lite svårt att komma överens. Hundar tyr sig ofta mer till sin husse eller matte än vad katter gör och det är inte för inte som de kallas för människans bästa vän. Katter är mer självständiga och dikterar sina egna villkor. Vad vi människor däremot inte vetat om tidigare är att det pågår ett kallt krig mellan de två arterna, med spionorganisationer och hela baletten. Det har heller inte varit allmänt känt är att katterna planerar att ta över världen, ledda av den smått ondskefulle perserkatten Mr. Tinkles och hans anhang av mer eller mindre kompetenta katter.

"Som hund och katt" är en underhållande och ganska välgjord film. Ursprungligen skulle det ha blivit en tecknad film men med de stora filmtekniska framstegen de senaste åren i åtanke valde producenten Chris deFaria att istället göra filmen som en vanlig spelfilm, vilket naturligtvis ställer helt andra krav på arbetet med filmen. De enskilda hundarna och katterna skulle göras till karaktärer och till skillnad från Lassie skulle de inte bara kunna tala utan även hoppa, köra bil och kickboxas. Enbart för att kunna gestalta den unge hjälten, beaglen Lou, krävdes det fem hundar tränade på olika saker samt en animatronisk docka. Mun- och ansiktsrörelser hos djuren har gjorts med hjälp av datorer och där har animatörerna lyckats mycket bra, inte minst för katten Mr. Tinkles. De talande djuren känns, efter en kort invänjningsperiod, helt naturliga och de träder fram som individer. Slagsmålsscenerna med ninjakatter och allt vad det nu är också på det hela taget välgjorda. Någon enstaka gång gör sig tyvärr dockorna påminda genom ett tydligt mekaniskt rörelsemönster och det hela doftar Mupparna lång väg, men det är undantagsfall. Filmskaparna har även använt sig av helt 3D-animerade sekvenser för att skapa en armé av möss. Det borde de ha låtit bli. Med den kvalitetsförbättring vi har upplevt de senaste åren på 3D-fronten känns den digitala grafiken här väldigt förlegad. Den stör filmupplevelsen framför allt genom att den så abrupt bryter av den realistiska tonen på resten av filmen.

I Sverige är vi lyckligt förskonade från dubbning av film, förutom när det gäller barnfilm där det finns ett visst berättigande för densamma. Som tur är verkar "Som hund och katt" gå upp på repertoaren i både i dubbad version och i originalversionen, så att man själv kan välja vilken man vill se. Om du inte ska se filmen tillsammans med barn som kan ha svårt att hinna läsa textremsan skulle jag rekommendera originalversionen. Den svenska dubbningen är tyvärr inget vidare. Till viss del har det väl med min ovana vid dubbning att göra eftersom jag tycker att djurens tal fungerar bättre än människorna. Hos djuren har man ingen föreställning om hur deras röster ska låta och accepterar därför svenska ersättare bättre där än vad man gör för en välkänd röst som Jeff Goldblums. Just Goldblums lite frånvarande och mumlande repliker fungerar osedvanligt dåligt på svenska. Ljudbilden är också förvrängd i den svenska dubbningen. Utomhusscenerna har fel akustik på talet och det låter väldigt mycket studio över alla repliker, vilket är synd.

Något som är väldigt sympatiskt med "Som hund och katt" är att den verkar vara gjord i första hand för att filmskaparna ville göra en bra och underhållande film. När det gäller film som riktar sig till barn är annars allt för ofta filmskapandet i händerna på reklammänniskor och leksakstillverkare. Karaktärer skapas mer för att de kan göras dockor av, kan tryckas på kläder, väskor, örngott och så vidare än för att de tillför historien någonting. Naturligtvis ska man tjäna pengar på att göra film men ofta blir filmen bara en liten del i hela franchise-rörelsen där den huvudsakliga förtjänsten görs på sidoprodukter. Själva filmen blir en extra lång reklamfilm för leksakerna och allt vad det nu kan vara. För att citera en av mina lärare i filmvetenskap: "Har du sett Jurassic Park? Nej, men jag har stickat tröjan." Detta är väl ett litet sidospår, men i "Som hund och katt" ser jag till min glädje att filmen verkar vara huvudsaken och inte produktplaceringen. Förmodligen slipper vi se "Mr. Tinkles' Happy Meal" eller "plyschdjuret Peek" och kan koncentrera oss på att njuta av filmen istället.

"Som hund och katt" riktar sig till den yngre publiken i första hand. Det är därför svårt att sätta ett helt rättvisande betyg på filmen utan att ha sett den i barns sällskap. Men jag tror ändå att filmen kommer att uppskattas mycket av sin tänkta publik och att det kommer att höras ganska många skratt bland åskådarna. Filmen har många roliga detaljer, skojiga karaktärer, är full av fantasi och påhittighet och är på det hela taget väl värd att se, även för de vuxna som åtföljer barnen till biografen. Dessutom har den en oemotståndligt söt hund i huvudrollen som man bara kan bli sympatiskt inställd till. "Som hund och katt" innehåller dock en del slagsmål och häftiga scener som, även om ingen blir skadad på riktigt, kanske inte bör ses av de allra yngsta.

----

TRIVIA:
I Bondfilmerna "Åskbollen" (1965) och "Man lever bara två gånger" (1967) har storskurken Blofeld planer på världsherravälde. Det man främst minns honom för är hans vita perserkatt. I "Som hund och katt" har katten Mr. Tinkles själv blivit den instabile skurken med storhetsvansinne.

© Andreas Hallgren
2001-10-04

Originaltitel: Cats & Dogs
USA, 2001
Regi: Lawrence Guterman
Med: Jeff Goldblum (Joakim Jennerfors), Elizabeth Perkins (Jennie Jahns), Alexander Pollock (Tobias Swärd)

Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2001-10-05

Sök