Sök mig på mobilen (2001)
En ganska försynt ungdomsfilm ...
Ungdomsfilm, visad under skoltid. Det var kanske inte så förvånande att medelåldern på publiken (vanligtvis en bit över över 30 i festivalsammanhang) hade sjunkit en bra bit. Capitol dominerades av tonåringar, tvångskommenderade eller inte, men de låg troligen närmare filmens målgrupp än jag själv.
Annars finns klara likheter mellan "Sök mig på mobilen" och en annan koreansk film som visade häromåret på GFF, "Girls' Night Out". Där låg tonvikten på några unga tjejers förhållande till sin sexualitet och jag vill minnas att de var aningen äldre än huvudpersonerna här, men inte så mycket. De var dock mer frispråkiga och får de här ungdomarna att framstå som ganska troskyldiga på åtminstone det intima relationsområdet.
Filmen ger mer av en stämningsbild, ett nedslag i deras verklighet än den fokuserar på en riktig story. Det handlar främst om fem flickor. Hae-joo, som satsar på sitt jobb, hjälpreda på en mäklarfirma där hennes överordnade utnyttjar henne för alla möjliga ärenden. Tae-hee vill bort, kunna bestämma mer själv över sitt liv och tillbringar mycket tid som frivillig sekreterare åt en egensinnig ung poet. Ji-Young har också drömmar som dock gärna drunknar i den dystra verkligheten. Hennes föräldrar är döda och hon bor hos sina morföräldrar i ett fallfärdigt ruckel. Tvillingarna Biryun och Ohnio är lite av filmens comic relief, ibland talar de nästan i korus, som tvillingarna i "The Commitments".
Det finns spänningar inom gruppen, givetvis. Tae-hee vill lära känna Ji-young bättre, men Ji-young drar sig undan. Hon och Hae-joo går å andra sidan inte alls ihop. Och tvillingarna är någon sorts kullager i mitten som ska dämpa friktionen, typ… var det en logiskt godtagbar metafor eller?
Det finns många roliga detaljer och en del originella bildlösningar, som att projicera tecknen från SMS-meddelanden eller dikter i förstorad form i bilden på ett aningen greenawayskt maner. Dessutom använder sig regissör Jeong av split screen vid ett tillfälle under ett av filmens alla mobiltelefonsamtal, eller rättare sagt under två parallella konversationer.
Det är svårt att tycka illa om den här filmen, men den rör inte heller om i maggropen som, säg, "Fucking Åmål" gör. Det pratas som sagt flitigt i mobilerna, därav den svenska titeln antar jag. Katten från den engelska titeln (Take Care of my Cat) har också en framträdande roll. En upphittad kattunge går genom ödets olika nycker, gudomliga ingripanden eller rent personliga beslut — vilket det nu är - ur hand i hand.
Ett ord man får lära sig är ”värdebrist”. Jag vet inte hur ofta det används i dagligt tal i Sydkorea. Men det verkar syfta på personer som inte utnyttjar sin potential och inte är tillräckligt ambitiösa för att vilja eller kunna klättra i hierarkin. Som sådan kan man får höra förmaningar att sträva hårdare för att lämna lagret längst ner, eller i varje fall skiktet under de mest karriärmedvetnas krets.
Det här är definitivt ingen slam-bang-snabbmatsfilm, vilket kanske redan framgått, utan en ganska försynt film. Jag önskar ibland att den tog ut svängarna mer och innehöll fler dramatiska vändningar, men regissören envisas med att hålla fast vid det finstilta betraktandet. Sista halvtimmen bränner det till lite mer och blir mer universellt angeläget - det vill säga, jag vaknar till på allvar - och för åtminstone en av flickorna tar livet en helt ny vändning.
Men det är ändå lite sent så dags. Det finns en del positivt att säga om filmen, men på något sätt hamnar det i marginalen. Om det är ålders- eller kulturbarriären som hindrar mig från att riktigt fängslas av den får vara osagt. Men det är i alla fall den näst bästa koreanska ungdomsskildring jag sett hittills på film.
© Johan Lindahl
2003-01-30
Originaltitel: Ko-yang-I-rul boo tak-hae
Sydkorea, 2001
Regi: Jeong Jae-eun
Med: Du-na Bae, Yu-won Lee, Ji-young Ok, Eung-sil Lee, Eun-ju Lee
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2003-04-16
Teman: GFF2003
Ingår i följande teman
