Maximum Pleasure Guaranteed (2026)
En riktig röra med rätt rollbesättning för sitt ärende

”Orphan Black”. Hur många kommer ihåg den? Det släpptes väl fyra säsonger där en viss Tatiana Maslany slog något slags rekord i multipla roller i ett science fiction-spetsat thriller-drama där allt invecklades mer och mer kring en tematik där kloner var en extremt viktig och bärande del av konceptet. Olika versioner av samma personer, men med väldigt olika egenskaper och livsval.
Här är hon igen. I en serie vars exakta genrebestämning kan ta en stund att klura ut. Närmast är det väl någon form av dramedi eller svart komedi/thriller med ingredienser som kidnappning, skilsmässor, dilemman kring delad vårdnad, frågeställningar om sexarbete på nätet och överhuvudtaget en härva av utmaningar som staplar sig oroväckande snabbt för den nyligen frånskilda mamman Paula. Kristallklart i alla avseenden, med andra ord. Komplikationerna skruvas upp och eskalerar ganska bryskt redan under första episoden med ett betydande stresspåslag som följd. Hon skulle bara ha lite kul på fritiden och roar sig med en online-tjänst, där hon kanske luras att tro att ett förtroende existerar som inte gör det. Och folk som vill lura dig på nätet, vem har hört talas om sådant?
Men den här damen är förslagen även när tillvaron börjar bli outhärdligt turbulent. När den visserligen välvilliga polisen inte agerar tillräckligt snabbt börjar hon ta egna initiativ för att göra upp räkningen med sin nya nemesis. Frågan är vart det kommer att leda. I skarven mellan första och andra avsnittet inträffar i alla fall någonting avgörande. Överhuvudtaget är inledningen specifikt utformad för att orsaka just motsatsen till frid och ro i sinnet. Tack och lov korsbefruktat med en seriös dos skruvad humor, som underlättar processandet av allt elände som drabbar den frånskilda Paula med yttre tryck från exmaken, arbetsgivaren och så, just det, utpressning ovanpå allt.
Maslany är absolut rätt i den här rollen. Och det behövs någon som är det när allting händer samtidigt och vi regelbundet hänger med någon vars liv verkligen utvecklas till en riktig röra. Med dödliga inslag. Hon är ansatt från alla tänkbara håll med till synes orelaterade problem, men måste själv försöka hitta akuta lösningar på allt. Och i det avseendet är hon alltså ganska påhittig. Allting snurrar mer och mer. Varje beslut och försök att komma ur härvan hon fastnat i leder till nya komplikationer. Fler och fler i hennes omgivning blandas in frivilligt eller ofrivilligt. Det är egentligen en konstant nervpärs, men också frekvent underhållande och med personligheter som ändå är värt att engagera sig i mitt i alla tvära svängar och tvivelaktiga beslutsprocesser.
En avgörande fråga för den potentiella publiken som väger sina TV-prioriteringar på guldvåg skulle dock kunna vara; är det här en miniserie med avslutat ärende efter tio avsnitt, eller väntar en fortsättning? Det troliga svaret är att efter en del visserligen uppklarade affärer skvallrar avrundningen om att – nej, det här är inte det definitiva dramatiska slutet och det krävs uppföljande åtgärder för att reda ut frågor som väckts längs vägen. Nu vet ni.
© Johan Lindahl2026-09-13