The Invite (2026)

I afton dekadens?

4 russin

Middagsbjudningar på film är knappast en ny idé. Eller möten och sammankomster, par som träffar andra par i något socialt sammanhang. De kanske känner varandra väl men inte så väl som de tror eller så känner de egentligen inte varandra alls, även om de (som i det här fallet) råkar bo grannar. Ändå har de på respektive håll utvecklat en del bestämda uppfattningar om varandra. Något som kommer att leda till överraskningar under kvällen.

Att det inbjudande paret har problem med sitt äktenskap hamras in, inte överdrivet subtilt, redan de första tio minuterna. Joe (Seth Rogen) är uppenbart inte överentusiastisk över sitt jobb - eller någonting överhuvudtaget i sitt nuvarande skick. Frun Angela (Olivia Wilde) är ganska tydligt missnöjd hon också, men vill öppna för mer social samvaro och har bjudit in deras grannar; lite oklart om maken verkligen fått reda på detta infall i förväg eller inte.

En träff mellan två parbildningar som inte är välbekanta med varandra, kan inte börja så mycket sämre än det här. Det där vanliga, att försöka dölja sina betänkligheter och hålla upp en fasad, lyckas bara delvis. Några i sällskapet är alldeles för ärliga och rättframma för att det ska fungera. Vilket slående snabbt leder till en serie verbala konfrontationer. Det handlar om två radikalt olika livsstilar. Och framför allt handlar det om livsval. Vem har egentligen rätt eller fel? De kommer ändå att få tillfälle att uttrycka åsikter om varandra och även klämma fram bekännelser. I en avig, ofta väldigt medvetet uttänkt obekväm komedi. Regisserad av Olivia Wilde, som skalat ner betydligt från det omdiskuterade science fiction-dramat ”Don’t Worry Darling”. Här är i princip fyra personer i aktion. Och samtliga är synnerligen aktiva.

Wilde spelar alltså själv en av rollerna som den hemmafixande, kreativa och ’längtande efter något mera’-hustrun till Seth Rogen som är musiklärare med tidigare karriär i ett band, något han är väldigt nödbedd och ovillig att diskutera numera. Frågan är varför? Det besökande paret visar sig ha överraskningar att bjuda på. Vilka är de egentligen och vad är deras bakgrund? Hawk och Piña (Edward Norton och Penélope Cruz) har en helt annan historia och dynamik. Ju mer vi får veta om just deras förehavanden, desto mer framstår de åtminstone i portioner som någonting liknande förebilder, personer mitt i livet som inte fastnat i det förflutna utan vågat pröva något nytt. Men om filmens perspektiv verkligen är att de har valt rätt i alla avseenden… Nej, det är nog inte 100-procentigt glasklart. Och det måste inte publiken tycka heller. Men de är intressanta som personer. Det här är en extremt dialogdriven film med viss fysisk komedi inblandad. Och snabba krängningar mellan situationskomik, Virginia Woolf-dialoger, sarkasmer och mer stillsamma reflekterande stunder.

Levererar den djupare insikter i längden? Eller är det mest på ytan den rör om? Hur den tas emot kan också bero på sammanhanget. Jag och min fru råkade se den spontant på bio i Mexico City där en inte ens halvfylld salong ändå hade hörbart roligt, men kanske inte alltid skrattade på exakt samma ställen som en genomsnittlig svensk publik skulle göra. Eller amerikansk. Skiftningarna mellan de instuckna kortare dialogerna på spanska innehåller inslag som kanske landar bättre där vi var då.

Rent visuellt innebär ”The Invite” något nästan demonstrativt indie-aktigt eller ett demonstrativt avsteg från den glassigare glamorösa ytan i just ”Don’t Worry” till en grynigare brunaktig färgskala, bitvis lite lagom suddig. Noterbart är även de återkommande extrema närbilderna och rappa växlingar mellan de här fyra individerna och deras individuella reaktioner, framför allt med betoning på hur de reagerar på vad andra avslöjar under kvällens gång.

Inledningen kan i sig ha en avskräckande effekt där en spontan och inte helt orättfärdig reaktion kan vara att; om det börjar så här illa, hur mycket värre ska det då inte sluta? Men riktigt så ser den dramatiska kurvan inte ut. Här finns öppningar för något ljusare, välbehövliga insikter och en del aningen chockartade detaljer i händelseutvecklingen. Framför allt på bekännelsefronten. Så det blir mer och mer ovisst hur det egentligen ska sluta. Och då har filmen definitivt lyckats med ett av sina syften. Att hålla en typ av spänning vid liv. Den är också – påfallande frekvent - rolig. Och då är det inte minst Rogen som får ansvar för de replikerna. Som terapisession har den också förtjänster. Oavsett hur vi själva bedömer vem som egentligen har mest problem och hur mycket av det här som man själv kan relatera till, på gott och ont.

© Johan Lindahl
2026-08-16

Foto: Annapurna Pictures/FilmNation Entertainment
The more the merrier... Eller, exakt hur menar du?

Originaltitel: The Invite
USA, 2026
Regi: Olivia Wilde
Med: Seth Rogen,
Penélope Cruz, Edward Norton, Olivia Wilde

Genre: Drama, Komedi, Romantik, Sex
Svensk biopremiär: 2026-08-21