Skicka vidare (2000)

Uppbygglig men inte banbrytande

Godhet är svårt - inte bara att leva efter utan även att göra film av. Vad vore dramatik utan konflikter?

Men när nu konflikterna ändå finns omkring oss redan, varför inte försöka göra världen bättre i små steg? Den uppgiften får elvaåringarna i Mr Simonets klass. En av dem tar uppgiften på mer allvar än de flesta andra. Om man inte gör gentjänster till dem som vid ett avgörande tillfälle sträckt ut en hjälpande hand utan skickar vidare en stor tjänst till tre andra, som i sin tur vidarebefordrar... vad kan inte åstadkommas?

Regissör Mimi Leder gör det inte för lätt för sig utan frammanar något förvånansvärt fungerande och intressant av idén. Hon rycker i alla tänkbara trådar för att manipulera oss bort från den raka vägen mot målet och det med ett begränsat antal brickor i spelet.

Motsatsen till dominoteorin - faller en faller alla - ersätts av ett system där en efter en upprättas. Det är i alla fall den bärande tanken, men misslyckandena måste komma. Leder levererar sin historia i två tidsplan som sakta smyger sig samman så snyggt att man nästan inte ser punkten där spåren konvergerar. Liknande berättarteknik brukas bland annat i "Forrest Gump". Och hon visar mod och känsla för balans med ett slut som både överraskar och håller hollywoodtraditionen med storslagna positiva manifestationer vid liv. Det är farligt nära patetiken men frestar inte för mycket på skeptikerns tålamod. Eller också är jag naiv.

Med Helen Hunt och Kevin Spacey är det svårt att trampa helt snett. De är här motpoler med en gemensam nämnare. Haley Joel Osment spelar sonen till Hunt, en arbetarklassmamma med en historia av alkoholism och ett havererat äktenskap bakom sig. Spacey är läraren som inte släpper någon närmare inpå sig än nödvändigt efter ett trauma, synligt i form av brännskador i ansiktet.

"Skicka vidare" känns som en uppbygglig upplevelse, bra berättad med de grepp amerikaner i regel klarar bättre än exempelvis svenskar att hantera. Den är nästan provocerande humanistisk, men utan att kasta sig huvudstupa in i övertron på att ”det du verkligen vill, det kan du göra om du verkligen lägger all dina positiva energi på det”. Livet är svårare än så, men det spelar en roll vad man gör i det lilla. Och det kan räcka längre än man har rimlig anledning att förvänta sig. En god gärning kan alltså till och med förränta sig. Men det finns inga garantier att hela världen kommer att tacka dig.

Jag tycker att det är ett lovvärt försök att kombinera må-bra-genren och melodrama, men det är ingen banbrytande film i övrigt. Mimi Leder gjorde sig först ett namn genom TV och framförallt långköraren "Cityakuten", regisserade sedan actionfilmen "Fredsmäklaren" som i stort sett avfärdades i svepande ordalag, men inte är helt hopplös. Den kanske till och med blivit mer angelägen efter det senaste årets globala terroristjakt. När hon skulle iscensätta jordens hotande undergång i "Deep Impact" blev resultatet i mina ögon en katastroffilm som var märkvärdigt vek omlivet. Formatet var storslaget men skådespelarnas insatser ofta alldeles för bleka. I "Skicka vidare" är det snarare tvärtom.

Spacey och Hunt glänser i mindre glamourösa kostymer och Haley Joel Osment från "Sjätte sinnet" kan fortfarande räknas som en av de bästa barnskådespelarna. Om han lyckas förvalta det i framtiden bättre än, säg, Macaulay Culkin, kan väl bli en thriller i sig.

© Johan Lindahl
2002-10-29

Originaltitel: Pay it forward
USA, 2000
Regi: Mimi Leder
Med: Helen Hunt, Kevin Spacey, Haley Joel Osment, Jay Mohr, James Caviezel, Jon Bon Jovi, Angie Dickinson, Kathleen Wilhoite

Genre: Drama

Sök