El Eternauta (2025)
Förtätad atmosfär och existentiella frågor

Jovisst! Naturligtvis är han med. Darín. Ricardo Darín. Har du sett någon argentinsk film eller tv-serie från det här innevarande millenniet är sannolikheten cirka 50 procent att han är med någonstans i den.
Det börjar med tre unga tjejer ute på en båt. Deras gemensamma firande beror på att en av en av dem ska dra iväg och börja ett nytt liv. Men lugnet avbryts av ett synligt strömavbrott i fjärran och dessutom underliga fenomen som uppenbarar sig på himlavalvet.
Inne i den argentinska storstaden verkar strömavbrotten i sig vara någonting återkommande, men nu är något mer på gång. Ett gäng gamla vänner som samlats för att spela kort inser plötsligt att runt omkring dem håller världen på att falla samman. Snö faller, till att börja med. Men inte vilken snö som helst. Den tycks vara någonting direkt dödligt med sig. Vad handlar det här om och var och när kommer vi att få en fullständig förklaring?
Ett mysterium att lösa. Men också för de allra flesta en fråga om akut överlevnad. Kylan är ett konkret hot, liksom själva luften och det som finns i den. Naturligtvis, som det brukar vara i sagor om sönderfallande samhällen och framtidsvisioner där någon form av katastrof inträffar och allt ställs på ända, uppstår även frågan om människorna är sina egna värsta fiender. Kommer de att lära sig samarbeta, att hålla ihop i de grupper där man råkar befinna sig – eller bli självdestruktiva, egoistiska och kanske öppet aggressiva mot dem som inte hör hemma i den egna gruppen? Den här serien med hittills sex avsnitt börjar i en förtätad, bokstavligen isande, atmosfär och fortsätter så. ”El Eternauta” tycks ofta ge uttryck för en inneboende pessimism. Och förklaringen till det chockerande naturfenomenet får vi också vänta på. Finns det till och med övernaturliga dimensioner?
Ursprunget till dramatiseringen är tydligen en en tecknad serie som publicerades i en argentinsk tidning med början i slutet av 1950-talet och återkom i några senare omgångar. Upphovsmannen var en författare vid namn Héctor Germán Oesterheld som efterhand blev alltmer engagerad i vänsterorienterade politiska rörelser och slutligen själv försvann, liksom tusentals andra människor under militärdiktaturen där på 1970-talet.
Den närmast betryckande atmosfären fortsätter vara det som utmärker de sex avsnitten – vilka ser ut att vara på väg att följas av fler så småningom. Familjer och mindre grupper av människor splittras av omständigheterna. Fiendskap och komplikationer, rädsla och ömsesidig misstro exponeras, som det brukar vara i sådana här scenarion. Men även nya konstellationer och kanske rentav familjebildningar kan formas längs vägen. Nya hot introduceras också ett par avsnitt in. Nej, det finns ingen hejd på utmaningarna. Och förklaringarna? Här vädras konspirationsteorier och annat som kanske inte bara är teorier. Det vore intressant att någon gång läsa förlagan och jämföra hur mycket som har fått aktualiseras, uppdateras och moderniseras i den här versionen.
”Världsrymden anfaller” genom ”The Walking Dead” genom en hel del annat. Med ett eget språk och ett eget tonfall. Med mysterier som staplas på varandra. Oanade allianser och ständiga spänningar mellan medborgarna. För vem kan man egentligen lita på när varje kris leder vidare till en annan kris? Och den spända stämningen påminner oss om att här väntar inga enkla lösningar bakom någon knut. En fortsättning är alltså utlovad och den behövs. men vägen fram hittills är mödan värd. Mödosam är situationen för alla vi möter i berättelsen, men de tillåts också utvecklas, till det bättre eller sämre eller som det oftast är i verkligheten, de tillåts visa flera sidor av sig själva. Och señor Ricardo Darín utgör som i stort sett alltid en magnetisk närvaro för allt annat att rotera kring.
© Johan Lindahl2025-09-06