Draktränaren (2025)
Onödig? Kanske, men bra!
Jag har inget bra svar på vad live action remakes egentligen tillför bra animerade filmer, men om det inte lönade sig skulle de väl inte göras. Och om de dessutom är bra så kan det vara roligt att se om en klassiker med ett visst spänningselement tillagt; vad har de ändrat?
I fallet ”Draktränaren” är svaret på den sistnämnda frågan ”ganska lite”, vilket känns rätt. Böckerna sägs vara grunden till filmen men det är helt klart den första animerade filmen som här återskapas, ibland nästan bild för bild, ibland mer fritt.
Det är en film med en relativt realistisk look i grunden, trots temat med drakar som med jämna mellanrum anfaller den slående vackra men synnerligen bergiga Dräggö. Invånarna här är orimligt tåliga och överlever det mesta (inklusive drakeld) genom att ducka bakom något eller springa åt sidan men kan förlora armar och ben i sina duster med den bevingade fienden. Sådant och synliga ärr är något att vara stolt över, vilket är rätt sympatiskt. De är tuffa krigare som värderar kunskapen i drakdräpande över allt annat. Bäst av dem alla i denna ädla konst är hövdingen (en utmärkt castad Gerard Butler), men minst lovande ur den yngre generationen är hans son Hicke. Skam och nesa.
Astrid – öns tuffaste och Hickes hemliga förälskelse – är kanske lite surare, ännu mer avigt inställd till Hicke i början av denna nyversion. Befolkningen har också en mer blandad härkomst, vilket också ges sin förklaring utöver vad somliga på nätet säkert ser som ”Hollywoods dödslängtan genom att gå woke och sålunda broke”; de djärvaste har nämligen samlats just där för att bemöta drakhotet. De bor inte bara kvar där på rent vres – vilket är hur jag minns det från originalet.
När den uppfinningsrike Hicke lyckas både skada och bli vän med ett exemplar av de fruktade nattfasorna uppstår en helt ny situation. Kan det leda till förbrödring mellan människa och drake? Kommer det isåfall gå enkelt?
Det var ett bra tag sedan jag såg originalet men den hör till familjens favoriter och jag inser att jag kan den nästan utantill – tillräckligt för att kunna konstatera hur lik denna version är, på ett bra vis. Den finaste scenen – den där de ritar i sanden – är lika fin, med samma fina musik (John Powell har väl i princip bara uppdaterat sina Oscarsnominerade kompositioner från 2011, såvitt jag kan bedöma). Blandningen av humor och allvar funkar lika fint, finalen är lika mäktig. Det är en film där klyschorna fungerar och där frustrationerna och triumferna smittar av sig. Sevärd!
© Anders Lindahl
2025-08-01
Originaltitel: How to Train Your Dragon
USA, 2025
Regi: Dean DeBlois
Med: Nico Parker, Mason Thames, Gerard Butler, Nick Frost, Julian Dennison
Genre: Äventyr, Fantasy, Komedi
Relaterat: Draktränaren 2 (2014)
