Dept. Q (2025)

Färgstarkt persongalleri i gråsprängda miljöer

Klassiskt. En smart men surmulen supersnut har svårt att komma överens med andra socialt sett, men verkar vara övergenomsnittligt framgångsrik när det gäller att lösa fall; sådant som poliser förväntas vara bra på. Den här gången i Skottland. I det här fallet är han traumatiserad (men verkar ha svårt att medge detta) efter ett allvarligt tillbud i tjänsten och är fortfarande på återhämtningsstadiet när hans överordnade lite motvilligt släpper in honom på stationen igen. Och därpå förvisar honom till källaren för att plocka fram och välja ut kalla fall att reda ut. På egen hand. En syrisk invandrare som tröttnat på att vara sysslolös, men verkar ha något slags bakgrund i utredandets tjänst i forna hemlandet, lyckas tjata sig till chansen att hjälpa till med någonting meningsfullt. Och förvisas även han ner till källaren ihop med den surmulna savanten. I ett annat spår försöker en kvinnlig åklagare få en misstänkt mördare fälld i rätten, men stöter på patrull samtidigt som hennes hemliv med en bror som kräver mycket assistans skärskådas i ett parallellt förlopp. Hur hänger de här trådarna ihop? Jo, här kommer det: efter de sista vibrerande sekunderna i första avsnittet står det klart att åklagaren numera är försvunnen, men vid liv. Och, inte förvånande, blir det just hennes fall som den nya omaka duon i källaren ger sig på att utreda.

Förlagan. En serie danska kriminalromaner som jag tror även ska finnas i en skandinavisk TV-serietolkning. Men efter första timmen här vet du antagligen om du är fast eller inte. Och det fortsätter i följande episoder med ett välskrivet, allt mer fängslande kriminaldrama med skarpa slagväxlingar till dialoger, liksom ett antal underförstådda och icke uttalade förutsättningar och underliggande sanningar som kan ha betydelse och som kan antas kommer att förtydligas efterhand. Frågan är bara i vilken takt.

Tillbakablickar i tiden blir allt mer en integrerad del av konceptet. Inte minst för att reda ut familjebakgrunden rörande den försvunna åklagaren och hennes bror. I det nuvarande tidsplanet alternerar den svårmodige brottsutredarens tillvaro mellan det nya invecklade uppdraget och hemmafronten där han huserar en styvson, till vilken han inte oväntat utvecklat ett konfliktfyllt förhållande. Kvar på sjukhuset finns även kollegan som skadades vid samma tillfälle som han själv och av allt att döma är förlamad. Regelbundna besök dit kan vara ett sätt att kommunicera med någon han faktiskt uppskattar, eller handlar det lika mycket om skuld? De obligatoriska stunderna av terapi efter traumat är han inte heller överförtjust i. Men den vikarierande terapeuten har sina metoder att fånga den motvilliges uppmärksamhet i alla fall.

På den synbart dysfunktionella polisstationen har en av de kvinnliga anställda som fjättrats vid ett skrivbord alldeles för länge intresse av att assistera den tjurskalliga huvudpersonen, om han låter henne, vill säga. Och den detaljen brukar vara ett hinder att övervinna för de allra flesta. Är han en genuin misantrop, en bränd idealist, cyniker från scratch eller någon som vill testa omgivningen för att se vad andra klarar av?

Bit för bit avtäcks bakgrunden för flera av de inblandade. Nya karaktärer introduceras. Nya vändningar. Ja, det är helt enkelt ett ganska tilltalande persongalleri. Om det är rätt ord. Eller rättare sagt: fängslande. De är intressanta. Varför säger de det de säger? Varför gör de det de gör? Är alla helt oföränderliga eller vill de bara inte, vore inte så mycket enklare om de kunde justera sina moduler bara en aning? Samtidigt driver historien hela tiden framåt. Den tätnar och tätnar.

Och trots – eller tack vare – den grådaskiga vardagligheten är ”Dept. Q” en färgstark följetong. Persongalleriet brukar i sig vara avgörande för sevärdheten i en serie i det här formatet. Det blir helt enkelt mer och mer småtrevligt, trots ämnesvalet och alla komplikationer, att tillbringa tid med de här mer eller mindre neurotiska individerna som alla har sina personliga demoner att bekämpa. Och samtidigt mysterier att lösa.

Dock, nu när jag råkat använda adjektivet småtrevligt, måste jag markera: det är naturligtvis inte en historia helt befriad från våldsamheter. Långt därifrån. När det smäller är det rått och naturalistiskt utan att vara direkt exploaterande. Håller intrigen ända in i mål? Ja, det tycker jag. Några standardknep och sammanträffanden, sistaminutenräddningar och sådant får man helt enkelt räkna med.

© Johan Lindahl
2025-08-15

Originaltitel: Dept. Q
Storbritannien, 2025
Skapare/show runner: Scott Frank Chandni Lakhani
Med: Matthew Goode, Chloe Pirrie, Alexej Manvelov, Steven Miller, Jamie Sives, Leah Byrne, Alison Peebles, Kelly Macdonald, Aaron McVeigh, Mark Bonnar, Sanjeev Kohli, Kate Dickie

Genre: Drama, Kriminalfilm, Mystery, Thriller, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Netflix Snutserier

Ingår i följande teman

Sök