House of David (2025)

Steroidpumpat och stillastående om vartannat

Bibeln är het igen. Eller? I vilket fall har det uppstått ganska mycket publicitet på senare tid om olika filmatiseringar, serialiseringar och kulturella uttryck för religionens återkomst. Vad nu det betyder. För vissa av oss som växt upp med Bibelns berättelser som en del av vardagen är den här trenden, om det nu är en trend, om inte annat intressant. Ofta kan resultaten väcka besvikelser och framträdande följdfrågor kring artistiska val, berättarteknik, val av skådespelare och kanske inte minst kvaliteten överlag. Så var kommer det här att landa?

Startpunkten narrativt är en i litteraturhistorien hyfsat omtalad sekvens där de nederlagstippade israelerna står mot filistéernas armé där jättekrigaren Goliat kliver fram och sprider skräck omkring sig. Till dess en ung gosse vid namn David som kliver fram med sin slunga för att utmana giganten. Men mitt i scenen där utmanaren av Juda stam hamnat i ett prekärt läge stannar allt upp. Vad har hänt fram till dess?

För många är stommen i den här storyn bekant. Man kan vissa hållpunkter eller är så kallat bibelsprängd och känner till varje kommatecken i de berörda bibelböckerna. Andra är totalt illitterata på området. Frågan är vilka som kommer att ha mest behållning av det här. I vilket fall handlar det om en serie som visar omsorg om att just den publik för vilka de här skrifterna betyder något speciellt inte ska stötas bort utan övertygas om de goda intentionerna. Producenterna har troligen en tydlig idé om vilka som är kärnpubliken. Produktionsvärdena är fullt anständiga. Aktörerna på banan är av varierad kaliber. Profeten Samuel porträtteras av hårt arbetande karaktärsveteranen Stephen Lang, igenkännbar från ”Manhunter” och ”Avatar” bara för att ta några exempel. Han utgör en imposant figur i sammanhanget, en man med pondus. Kung Saul är en temperamentsfull herre som också känns trovärdig efter de ambitioner som sätts upp. Hans hustru och drottningen spelas av Ayelet Zurer, en meriterad aktris i Israel och internationellt.

Men just det, utgångspunkterna. Något tusental år före vår tideräkning bekämpar israeliterna ett flertal fiender under ledning av sin förste kung. Folket har envisats med att vilja ha just en kung precis som grannfolken, medan de själva tidigare styrts av domare. Profeten Samuel har smort den nuvarande regenten Saul, men börjar bli besviken över hans performance en bit in i regeringsperioden. Och när profeten Samuel blir besviken får det konsekvenser. Han talar för Gud själv, oavsett om det är populärt eller inte. När kungen görs medveten om att hans hus tvärt emot tidigare förväntningar inte kommer att styra landet för evigt börjar han tappa koncepterna och hovet hamnar i gungning.

Under tiden ute i obygden tar den unge David hand om fåren för sin familjs räkning. Han är yngst i brödraskaran och räknas dessutom som oäkting, född av en kvinna som aldrig godkänts av det lokala etablissemanget och dessutom omkommit i förtid, vilket lämnat permanenta sår i den unge pojkens själsliv. David upplever sig inte tagen på allvar och har vissa anledningar att känna så. Han behandlas också styvmoderligt av fadern. Patriarken prioriterar sina äldre stridsdugliga hårdhudade grabbar som får vara med och vinna ära på slagfältet.

Här förekommer också ett flertal figurer som är bekanta från grundtexten, men givetvis fyller man ut deras historier och lägger till detaljer. Knappast strikt socialrealism i alla led. Här finns en ständig underton – eller ibland överton – av melodrama. Dialogerna pendlar mellan det högtravande, det hetlevrade och, tacksamt nog, faktiskt humoristiska. De har lagt sig vinn om att hitta något slags balans. Även om det hela tiden är något som saknas, samtidigt som jag letar efter en exakt definition på vad detta är. Kanske för att seriemakarna så tydligt demonstrerar sin vilja att vara sin tänkta målgrupp till lags och samtidigt fånga in så stor publik som möjligt utan direkta kontroverser.

David själv i unga år skildras som en brådmogen, rastlös och poetisk själ som både komponerar smäktande toner och har potentialen att vara en charmör, men hålls kort av sin närmaste familj.
I hovet uppstår oro, inte minst hos kung Saul själv genom insikten att han genom profeten Samuels tydliga levererade budskap blivit förkastad av Gud och att någon annan kommer att ta hans plats på tronen. Ett annat hus. Hans eget en liten röra i sig. Ene sonen Jonatan är visserligen rejäl och redbar, en lojal krigare som hittat sin roll medan dennes bror Eshbaal är en slarver som lever ett utsvävande liv och fokuserar på nöjen. Vilket man inte kan göra i all oändlighet utan konsekvenser. De två döttrarna är sinsemellan ganska olika och speglar lite av samma inbördes spänningar som bröderna. Drottningen är en förslagen matriark som går in och fattar tuffa beslut när kungen själv inte längre verkar kapabel att kunna göra det. I kretsen kring maktens boningar finns även den lojale befälhavaren Avner och en annan höjdare i armén; Joab, båda bekanta för de som läst bibeltexterna ifråga.

Den lilla knappt sammanhållna staten består också av olika stammar, vilket i sig är utgör en ganska bra bild av hur många samhällen fungerat genom tiderna och vissa fall fortfarande gör. Leder du en form av statsbildning uppbyggd kring ett antal klaner som måste hålla sams är livet en ständig balansgång, med en inbyggd hederskultur.

Helhetsintrycken blir motstridiga. Ibland skruvar de upp så mycket drama att det svallar över och söker alla effekter som i sammanhanget är möjliga. Men lika ofta är tempot makligt och det känns som om i stort sett samtliga avsnitt kunde och borde ha kortats med en kvart för bättre dramatisk puls. Idén att i stort sett alla talar engelska med något slags generisk mellanösternbrytning, vare sig de av naturliga skäl låter så eller inte, är inte heller den mest fruktbara i dagens medieklimat. Om de nu är så trogna mot grundberättelsen i Gamla testamentet som de själva i förtexterna hävdar, kan det ofta upplevas som en alltför utdragen färd mot ett på förhand bestämt mål. Jag vacklar fram och tillbaka mellan hur sevärt och rekommenderbart det här egentligen kan kallas.

Stämningsläget pendlar mellan det steroidpumpande och det nästan stillastående. Det grymma och det gråtmilda. Jo, det har sin tjusning. Ögonblick som blixtrar till och ambitioner att göra något som står sig, men samtidigt kämpar skådespelarna med att skaka liv i alltför många stereotypa replikskiften. ”House of David” är en biblisk bergochdalbana, tyvärr med en kreativ ådra som är lika instabil. Finalen ger visserligen viss valuta för förväntningarna dittills. Det känns dock fortfarande som om de håller på att bygga upp mot huvudrätten men gärna vill dra ut så länge som möjligt på förrätten för att sedan inrikta sig mer på den David som de flesta verkligen känner till. I den mån man känner till honom. Det kan bli något av det här. Något mer genuint och substantiellt efter uppvärmningen.

© Johan Lindahl
2025-06-08

Originaltitel: House of David
USA, 2025
Regi: Jon Erwin Jon Gunn m fl
Skapare/show runner: Jon Erwin
Med: Michael Iskander, Ali Suliman, Ayelet Zurer, Indy Lewis, Ethan Kai, Oded Fehr, Yali Topol Margalith, Davood Ghadami, Aury Alby, Louis Ferreira, Stephen Lang

Genre: Drama, Historia, Krig, Religion/filosofi, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Amazon

Ingår i följande teman

Sök