Wolf Hall (2015)

Komplexa och karismatiska karaktärer kring en krävande kung

5 russin

De har sina anhängare genom historien. De flesta som någon gång ingick i Henrik VIII:s hov under ett 1500-tal då i stort sett allting hände lite överallt på jorden. Inte minst på de brittiska öarna. Men av alla som någon varit inblandade i de konflikter som styrde landet framtid så är Thomas Cromwell knappast den som har flest hängivna fans. Men de börjar komma ut ur garderoben. Och författarinnan Hilary Mantel var en av de som åtminstone starkt velat nyansera bilden av en kungens tjänare och hantlangare som kanske har fler dimensioner än de flesta uppfattar. För en tid sedan avslutade jag läsningen av den första delen i hennes svit romaner om Cromwell. Och det utgör en upplevelse, om än knappast kravlös. Det är Litteratur med stort L.

Start anno 1529. Kardinalen och kanslern Thomas Wolsey är på fallrepet. Rikets vid den tidpunkten kanske näst mäktigaste man har misslyckats i vad kungen anser vara det allra viktigaste uppdraget: se till att första äktenskapet med spanskfödda drottningen Katarina annulleras av påven i Rom, eftersom han fortfarande saknar en manlig arvinge och fått upp ögonen för en annan dam vid namn Anne Boleyn. För konnässörer av renässanshistoria och de som följt tv-serier i stil med ”The Tudors” är det här bekanta namn och begrepp. Det här är en extremt efterforskad och på sina håll nästan med besatthet analyserad bit historia. Och jag medger att jag är själv vid återkommande tillfällen fastnat för perioden. Och platsen. Första timmen av den här miniserien slår an en egen takt och ton. Naturligt ljus används konsekvent, dagtid så väl som natt. Tempot kan tyckas återhållet men samtidigt förklaras förutsättningarna ganska grundligt; med hjälp av återkommande återblickar på 1520-talets olika stadier i det engelska hovet, dess maktförhållanden och inte minst i Thomas Cromwells liv.

Vi får veta att han är av låg börd och ses som en uppkomling av många i societeten. Att han är son till en smed som han i stort sett brutit kontakten med på grund av en närmast barbarisk barndom. Att han under sina ungdomsår tillbringade mycket tid i Italien, bland annat ute på olika slagfält. Och att han under sin välgörare Wolseys överinseende avancerat i graderna till något som kan liknas vid en advokatposition. Hans familj drabbas av något som vid den här tiden kallas för sweating sickness och skördade många liv landet i olika omgångar. I dag verkar ingen riktigt veta vad epidemin egentligen bestod i och var den kom ifrån, men häftig feber och hastig död hemsökte många hushåll. I det här fallet Cromwells fru och båda döttrar. Landets komplicerade förhållande med Frankrike dryftas, kungens skilsmässofunderingar likaså. Den senare helgonförklarade höge rådgivaren Thomas More framställs här som mindre helgonlik än i en del andra skildringar. Och blivande andra hustrun till kung Henrik VIII, Anne Boleyn, vet vad hon vill och kör hårt med sin omgivning.

Thomas Cromwell (en av alldeles för många viktiga personer med det förnamnet under den här eran) spelas här av veteranen Mark Rylance med betydande behärskning och närmast underspel, en ständigt melankolisk uppsyn men välavvägda ord i nästan alla sammanhang. Han verkar veta vad som är rätt ord vid rätt tillfälle oavsett om han befinner sig på hemmaplan, bland vänner eller på fientlig mark. Och fiender har han, vilka skulle kunna vara ännu fler om de visste vilka han umgås med: den begynnande protestantiska rörelsen som bland annat vill tillåta bibelöversättningar på språk som folk faktiskt förstår. Inte bara de lärda.

Man måste ganska definitivt säga någonting om castingen. Hur britterna får tag i alla sina karaktärsskådespelare och kan fylla varenda liten biroll med kompetens och karisma och vad som krävs för rollen, oavsett hur liten eller mer betydande den är. Det här är inget undantag. Handlar det om Shakespeare eller nånting med historien, som inte minst den här tiden de älskar så högt, så drar de fram det tunga artilleriet i alla dimensioner.

I bokform är det fascinerande hur Mantel lyckas skapa stor dramatik av så många inre monologer och dialoger; vad som sägs utåt och vad som uttrycks mellan raderna. De mer explicit dramatiska inslagen som gärna exploateras av andra försiggår nästan i förbigående eller lite i bakgrunden. Oftast. Men seriemakarna har lite av samma attityd här. Det talas och tänks. Att tänka är inte riktigt lika TV-mässigt, men det som talas tyder på att det har tänkts innan. Rent estetiskt är det alltså mycket naturligt ljus som gäller. Vare sig det är dag eller natt eller kväll så har det något slags, just det, naturlighet över sig. Mer trovärdigt än andra tolkningar? Svårt att säga. Men serien har ett otvetydigt eget visuellt språk.

Storylinjen i den här sex avsnitten (som nyligen följdes av ytterligare sex) är kanske inte exakt densamma som i respektive roman, utan är mer överlappande. Handlingen hinner längre fram i den första serien än i den första romanen, enkelt uttryckt. Om några personliga relationer är viktigare än andra, så är det framför allt mellan huvudpersonen Cromwell och hans namne More, liksom med drottning Boleyn. Båda är komplexa relationer med drastiska upplösningar. Det mesta i serien utspelas under en sjuårsperiod och den som kan sin historia i det här fallet kanske kan räkna ut ungefär var det slutar och hur det slutar för vissa av dem.

I dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd. Eller åtminstone påverkad. Och de som forskar i sådana här ämnen eller just specifikt den här eran brukar ibland hävda att just den här kungen hade en förmåga att ta fram det mest destruktiva och splittrande hos individerna omkring honom. En mångfasetterad figur som jag intresserat mig för i flera år och som det alltså finns en uppsjö olika skildringar av; såväl dokumentärt som akademiskt och fiktivt. I den fiktiva genren är det här definitivt ett av de konstnärligt starkaste exemplen. Hur väl det återspeglar den verkliga historien, rent faktamässigt och i dess andemening, därom tvistar inte bara de lärda utan många andra också.

© Johan Lindahl
2025-05-25

Foto: BBC
Thomas Cromwell och Anne Boleyn i ett av flera spända samtal.

Originaltitel: Wolf Hall
Storbritannien/USA, 2015
Regi: Peter Kosminsky
Skapare/show runner: Peter Straughan
Med: Mark Rylance, Damian Lewis, Thomas Brodie-Sangster, Claire Foy, Bernard Hill, Anton Lesser, Mark Gatiss, Mathieu Amalric, Tom Holland, Saskia Reeves, Joanne Whalley, Charity Wakefield, Jessica Raine, Kate Phillips, Jonathan Pryce

Genre: Drama, Historia, Religion/filosofi, TV-serie