Carry-On (2024)
Adrenalinstinn hyllning till flygplatskontrollanter?
Säkerhetskontroller på flygplatser – visst är de underbara... Oundvikliga om du färdas luftledes. De fungerar olika beroende på vilket land det gäller och eventuellt kan du råka ut för tre stycken under samma resa på tre olika ställen med tre skilda rutiner som tar förvånansvärt olika tidsrymd i anspråk, beroende på vilket system som just införts eller inte har införts. Ni vet. Folk är frustrerade och den stackars personalen får stå ut med mycket. En del av dem gör bara sitt jobb, andra verkar älska att ge order till alla passagerare som passar igenom nålsögat. Alla typer finns där också. Precis som det finns alla typer av resenärer. Men ett av syftena med den här rysaren som utspelas vid juletid, är möjligen att skapa större förståelse för personalen som arbetar med just säkerhet på flygplatser.
Ethans flickvän Nora har ett färskt graviditetstest att visa upp och paret diskuterar framtiden. Båda arbetar på flygplatsen inom Los Angeles. Hon är dock högre upp i hierarkin, medan han på något vis fastnat i karriären och tappat sina drömmar och visioner. Ett gemensamt diskussionsämne, liksom framtiden med en baby på ingång inom det närmaste året. Dags för en lång arbetsdag just i juletid när flödet är konstant och stressnivån uppskruvad i taket. Ethan vill gärna visa sig mogen större uppgifter än hittills och lyckas bli placerad vid röntgenmaskinen. Något han kommer att ångra när han via en planterad hörsnäcka börja motta order från en okänd man någonstans i närheten. Någon kommer att lägga upp en väska på bandet, en väska som definitivt kommer att ge utslag men ska släppas igenom. Annars kommer ett ont öde att drabba hans flickvän – till att börja med. Att otrevliga saker kommer att drabba några hundra personer ombord på ett flygplan är troligt, men vad gör man i det här läget? Ett av de mest utstuderade moraliska dilemman som människor kan ställas inför. Och utmärkt stoff för utpressningsdramatik.
Inledningen är alldaglig, lätt klichéartad och skvallrar inte om någon direkt konstnärlig inställning, ett eget filmspråk eller något annat som verkligen skulle sätta filmen på kartan omgående. Men, när den väl fått upp farten behåller den det eftersträvade trycket, adrenalintillförseln och ständigt eskalerande prövningar för den stukade flygplatskontrollanten som givetvis inte kan avslöja för andra vad som pågår, även när de börjar fatta misstankar om hans ibland irrationella manövrer.
Parallellt med händelseutvecklingen på flygplatsen börjar en kvinnlig polis fatta misstankar efter en brand i ett växthus som vi redan från början förstår är kopplad till vad terroristerna (eller vad de nu är) har för planer. Så här är den klassiska kampen mot klockan, liksom helt orelaterade personer som dras in i samma intrig och bit för bit försöker leta sig fram till sanningen och lösa problemet som uppstått. Sade jag något om klichéer i början, så blir det flera av dem. Var så säkra. Och det här är nog inte en handling att granska för noggrant i sömmarna eller analysera utförligt i efterhand. För filmen gör ändå vad den förväntas göra i två timmar, förvånansvärt väl faktiskt. Ologiska eller osannolika detaljer kan vara svåra att undvika i sammanhanget. men de kryddar med ögonfägnande inslag som en kreativ sekvens på ett bagageband. Och en kul kontraintuitiv användning av julplågan ”Last Christmas”.
Kanske framför allt är Jason Bateman behärskat barbarisk som en kylig, ytterst beräknande utförare av uppdrag han får bra betalt för. Det vill säga sådant som skadar medmänniskor för att det ligger i någons intresse att göra det. Han bara gör jobbet, får sina pengar och håller i förbifarten filosofiska föreläsningar för sin nye adept, alltså den i princip kidnappade kontrollanten (Taron ”Kingsman” Egerton). Egerton själv är förresten bra på att utstråla alldaglighet, en normaltyp som i det här fallet har oanade kvaliteter att plocka fram i nödsituationer.
”Carry-on” är ett exempel på hantverksskicklighet. Det handlar om att hela tiden ha något nytt i bakfickan att lägga till, att hålla tempot igång och distrahera oss från att närmare nagelfara de detaljer som riskerar hindra den klassiska förmågan att bortse från sin egen automatiska misstro och dras in i ett drama framför oss, även om vi vet att det är fiktion. Filmen ger dig glimtar av de värsta sidorna på ett jobb där många förbipasserande anser sig förorättade på grund av extrakontroller och risken att inte hinna med nästa flyg i tid. Förhoppningsvis har vi inte själva varit just de där… De där som ser sig privilegierade eller förfördelade och högljutt proklamerar detta inför alla och envar. Att du sedan kanske inte vill ta flyget precis efter att ha sett filmen är en annan sak.
© Johan Lindahl
2024-12-29
Originaltitel: Carry-On
USA, 2024
Regi: Jaume Collet-Serra
Med: Taron Egerton, Jason Bateman, Danielle Deadwyler, Sofia Carson, Theo Rossi, Tonatiuh, Logan Marshall-Green, Dean Norris, Sinqua Walls, Benito Martinez
Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2024-12-13
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
