Insidan ut 2 (2024)
"I'm Anxiety! Where Can I Put My Stuff?"
Precis i början känner jag inte riktigt den där Pixar-magin, när vi åter träffar Riley (förvirrande nog kallad Jenny i svenskan). Då var hon nyinflyttad i San Francisco och alla de känslor som förändringen ledde till fick fullt upp i hennes huvud. Sadness fick dock inte vara med förrän Joy förstod hur viktig hon var. Bara att minnas och sammanfatta det här känns riktigt rörande; det är en helt fantastisk film. Men i början av tvåan är jag mestadels lite distanserad, kanske för att jag inte vågar tro att de ska lyckas igen. Det är alltså isåfall Skepsis som tar över kontrollpanelen ett tag (undrar hur Pixar hade visualiserat den känslan).
Sedan går antingen Skepsis iväg eller så gör Pixar just vad man fortfarande förväntar sig; drar in en i en känslopackad och engagerande historia som på ytan är fullständigt realistisk. Allt det spektakulära sker i hennes huvud, där tankar, minnen och beslut visualiseras. Riley är nu 13 år och har landat i sitt nya liv. Hon har ett par goda vänner, mycket tack vare att hon i en avgörande situation gjort ett fint och klokt val. Rätt känslor fick ta beslutet och det blev bra. På vägen till ett hockeyläger får hon dock veta att hennes bästisar kommer hamna på en annan high school. Existentiell kris uppstår, knappast lindrad av att puberteten just slagit till, manifesterad av en samling nya känslor som abrupt dyker upp på huvudkontoret. Stjärnan i det gänget är Anxiety som med några skickliga men inte helt Riley-typiska handlingar försöker rädda hennes framtid. Hon agerar i affekt, helt enkelt, söker sig till de äldre och coolare tjejerna, förnekar sitt favoritband och försöker desperat visa sig på styva linan.
Joy, känslogruppens forna självklara ledare (en sympatisk men ibland alltför styrande karaktär man sett några gånger i verkligheten) försöker se till att Riley minns vem hon är. Men i en kanske självklar men effektiv twist är det nu hon - tillsammans med resten av originalbesättningen - som skickas iväg långt bort för att inte sabba allt. Hur ska de ta sig tillbaka till huvudkontoret för att påminna Riley om viktiga ting, om det nu ens behövs? Finns det fortfarande plats för vemod när ennui trätt in på scenen? Kan avsky mäta sig med förlägenhet? Hur ska det gå? Vem ska Riley bli? Det är ”bara tankar” men insatserna känns skyhöga.
Att alla känslorna vill väl är ett viktigt inslag i de här filmerna. Alla känner de att deras jobb är att skydda, försvara eller hjälpa Riley här i livet, fast med olika tillvägagångssätt. Anxiety blir helt i den andan inte en skurk att besegra. Bara en sådan sak gör det så mycket starkare.
Det här är roligt och klokt och inte minst väldigt engagerande. Det fungerar på så många plan. Det är tjusigt visualiserat. Jag får helt enkelt dra fram alla klyschorna för att beskriva vad Pixar gjort. Igen. Tack för det. Och vid två tillfällen hör vi det enkla lilla temat från första filmen. Andra gången är det total magi. Bara där finns det mer Film och känsla än i det mesta annat jag sett i år.
© Anders Lindahl
2024-11-10
Originaltitel: Inside Out 2
USA, 2024
Regi: Kelsey Mann
Genre: Drama, Komedi
Teman: Pixar
Relaterat: Insidan ut (2015)
Ingår i följande teman
