Civil War (2024)

Mer akut adrenalinkick än analys av det större sammanhanget

No time like the president. Ursäkta, present. Filmen råkade bli tillgänglig på en plattform nära mig ungefär i princip exakt lagom till det amerikanska presidentval vars efterverkningar ventilerats högt och lågt, vitt och brett och med all säkerhet kommer att ha betydande konsekvenser för oss alla. Filmen ”Civil War” har väckt en debatt i sig sedan den släpptes tidigare i år, dels angående dess trovärdighet som scenario och inte minst om den direkta bristen på politisk analys. Hur stämmer nu den beskrivningen egentligen?

Presidenten rättar till slipsen och förbereder sig för att hålla ett viktigt TV-tal till nationen. I den här framtidsvisionen har Texas och Kalifornien brutit sig ur och och gjort uppror mot den amerikanska centrala regeringen. Tydligen är de uppstudsiga i Florida också. En intressant kombination av stater som ibland noterats som... aningen märklig. Men det kanske är en del av poängen. Kvinnliga krigsfotografen Lee (Kirsten Dunst) på sitt hotellrum förbereder sig för sitt eget sjävpåtagna uppdrag: att göra en resa genom den hetaste konfliktzonen och rapportera vad som händer.

En kvartett krigskorrar samåker från New York mot huvudstaden Washington DC för det verkliga scoopet, i en stadig kärra med till synes både fyrhjulsdrift och skottsäkra rutor. Dock inte rakaste vägen, eftersom landet ligger som det ligger under pågående storkonflikt. Resenärerna är i olika åldrar, med olika grader av erfarenhet och har lite slumpartat hamnat i samma bil. Det här är för övrigt en värld där det finns personer som fortfarande drömmer om att jobba med just det här. Och tycker att journalistik i konfliktzoner är något viktigt och kanske till och med meningsfullt. Jo, de finns nog fortfarande. Även i dagens mobilkameraspäckade samhälle där vi alla ständigt dokumenterar allt som rör sig, med eller utan kontext. Men här ser vi riktiga kameror med objektiv och allt. Amen. Jo, ibland framkallar de till och med fysiska bilder från negativremsor i ickedigitala kameror. Se där.

Kaotiska scener avlöser varandra. Regissör Alex Garland slösar ingen tid innan han etablerar bilden av just ett land i krig. Med demonstrationer, våldsamma polisingripanden, lynchningar på gatan, hotell med ständiga strömavbrott, vägar som knappt är framkomliga på grund av övergivna bilvrak och inte minst återkommande vägspärrar och kontroller. Miliser och mindre beväpnade grupper som verkar kontrollera små territorier lokalt, flyktingläger och diverse uppgörelser där det är oklart vilka som tillhör vilken sida och hur många sidor som egentligen finns. Det handlar mer om hur den lilla gruppen journalister, där några är betydligt mer erfarna än andra, hanterar situationer på olika sätt, hur de reagerar och agerar.

Plötsligt, som ur intet, kan uppenbaras en småstad där man kanske lyckats hålla sig utanför konflikten helt och hållet, vilket i i sig skapar en surrealistisk upplevelse av närmast kognitiv dissonans för det resande reportersällskapet.

Möjligen den enskilt mest skrämmande individen de träffar på längs vägen är en lokal milisledare utstrålande fascistiska eller rent nazistiska vibbar, spelad av Jesse Plemons. Han behöver inte höja rösten för att vara hotfull. Det räcker med de korta fraser han uttalar, de frågor han ställer och den tunga beväpning hans lilla styrka utrustats med. Samt inte minst vad de är i färd med att göra när reportrarna råkar komma förbi deras tillhåll. Och den situationen eskalerar snabbt. Chockerande snabbt även för luttrade Lee och hennes kollega Joel (Wagner Moura som har både knarkbaroner och FN-förhandlare på meritlistan sedan tidigare). Dunst är filmens kanske verkliga centralfigur som den nitiska men ibland till synes nihilistiska krigsbevakarveteranen Lee.

Det här handlar mindre om det stora sammanhanget och storpolitiska analyser eller förklaringar till varför krig uppstår. Mer om vad som händer i hetluften. Hur det påverkar dem som är där och varför vissa väljer att söka upp de värsta zonerna utan att själva egentligen vara aktiva deltagare i konflikten. Samt om mentorskap och hur den äldre Lee motvilligt åtar sig något slags uppdrag att lära den unga entusiastiska uppkomlingen Jessie (Cailee Spaeny) vad som krävs för att överleva och klara av det här knäcket.

Parallellt är det som om britten Garland den här gången vill hålla upp en spegel mot Amerika och ställa frågan hur det ser ut när man bevakar en konflikt om sig själv, hur det kan se ut om den här synbart osannolika situationen skulle uppstå just där. Om det nu är så otroligt. Tanken på att inbördeskrig skulle kunna drabba även Nordamerika igen har ventilerats i exempelvis olika podcaster och andra sammanhang på senare år. Inte minst sedan upploppen i huvudstaden efter förra presidentvalet.

Men det är något nästan provocerande uträknat i hur Alex Garland undviker att ge alltför mycket kontext. Det är ett krig. Presidenten har möjligen utvecklats till att bli en diktator. Delar av landet har rest sig mot honom och storyn är hur några oförvägna medborgare vill bevaka händelseutvecklingen, göra det klassiska reporterjobbet för att det är deras livsblod. De konkurrerar med andra och vill vara först med den största nyheten när den väl händer. Kommer regeringen att falla och hur kommer det att kunna dokumenteras på plats när det verkligen händer?

En tydlig och kanske förväntad karaktärsutveckling finns. Mycket handlar om situationer som uppstår; de flesta i filmen passerar förbi i någon funktion och är oftast bara med i en eller ett par scener. Sammantaget är det en film i som fokuserar på murvlar med livet som insats, i linje med ”Dödens fält”, ”Under Fire”, ”Salvador” eller ”438 dagar”. Här händer alltid någonting. Regissören är i första hand inte ute efter det absolut mest autentiska. Inte rent dokumenterande men en påträngande upplevelse, en odyssé genom ett landskap de flesta hoppas slippa uppleva men där somliga ändå får en kick av själva faran och utmaningarna det innebär. Den säger mycket i förbifarten, om mänskligheten i stort och om människor som individer.

© Johan Lindahl
2024-11-30

Originaltitel: Civil War
USA/Storbritannien/Finland, 2024
Regi: Alex Garland
Med: Kirsten Dunst, Wagner Moura, Cailee Spaeny, Stephen McKinley Henderson, Jefferson White, Nelson Lee, Evan Lai, Vince Pisani, Karl Glusman, Alexa Mansour, Sonoya Mizuno, Nick Offerman

Genre: Action, Äventyr, Thriller
Svensk biopremiär: 2024-04-17
Hemmabio: 2024-07-22
Teman: Journalister

Ingår i följande teman

Sök