Bad Monkey (2024)
Mordmysterier med mera i makabert roande sällskap
Under en period för ett antal år sedan när plöjde jag igenom en handfull deckarromaner av Carl Hiaasen. Eller var det så många? Den som lämnade tydligast minnesbilder var nog ”Blå tunga”. Frekvent placerade i Florida som författaren (såvitt jag jag vet) själv bor i och har ett gott öga till. Eller ont. Beskrev han inte vid något tillfälle ett av syftena med sina skrönor som att skrämma bort alla potentiella turister därifrån? Huvudpersonerna hade en tendens att variera men teman som korruption, storhetsvansinne, allmänt skumraskaktiga individer och inte minst miljöförstörelse var ständigt återkommande röda trådar. Det var braskande, rafflande och kanske framför allt roligt på ett svartsynt sätt som vissa av oss uppskattar. Sedan dess har han hunnit med ännu fler romaner och jag har ärligt talat inte hängt med i utvecklingen. Några har blivit filmer – men kanske inte tillräckligt många?
Nu har om inte annat en annan av hans senare romaner filmats för TV i serieformat. Klart att resultatet måste synas. En avstängd och sysslolös brottsutredare vid namn Andrew Yancy, som fåfängt försöker övertyga sig själv om att han verkligen trivs med att vara just sysslolös, får ett uppdrag av en gammal vän. Vilket han motvilligt (eller skenbart motvilligt för det tar inte särskilt lång tid att övertyga honom) åtar sig att utföra. I en kylbox med isbitar och allt finns en avkapad arm. Den ska fraktas från en plats till en annan. Inget grevskap med tillhörande polisdistrikt verkar överdrivet intresserat av att ansvara för utredandet av vad den här armen kommer ifrån. Men vår nyintroducerade hjälte eller antihjälte får i alla fall chansen att flirta med en kvinnlig obducent i processen.
Det finns enkla lösningar på problem – och svårare. Ibland kanske inte de enklaste är de rättaste. Då är frågan: ska man göra det rätta? Även om sådana instinkter brukar leda till trubbel för en själv? Och om du nu väljer den svårare vägen, är det mer sannolikt att det leder till en story värd att berätta?
Till grundpremisserna hör också att anledningen till Yancys avstängning är att han betett sig aningen aggressivt mot sin före detta flickväns nuvarande make, med alltför många vittnen närvarande. Detta efter att han varit otrogen med samma före detta flickvän (Michelle Monaghan) och den där underliggande spänningen med henne verkar inte vara helt och hållet historia heller. De har något. Tydligen inte tillräckligt för att de fortfarande ska vara i ett förhållande och hennes nuvarande äktenskap är uppenbarligen inte byggt på hetlevrad passion. Men, hej, livet är komplicerat och vi gör alla våra val utifrån varierande motivationer. Inte minst i den här typen av, just det, berättelser.
Som väntat med intriger av den här författaren kommer snart allt att skruvas till. Och om det någon gång vore motiverat att använda det slitna adjektivet ’skruvad’ så brukar det vara försvarbart när det gäller just Hiaasen. Någon vill ha tillbaka armen ifråga. Men Mr Yancy (Vince Vaughn) kan inte låta bli att krångla till det ännu mer för sig själv genom att fortsätta att ställa frågor som vissa personer inte vill ha ställda. Han kan helt enkelt inte sluta. Och anar instinktivt att – överraskning! – ett brott kan ha begåtts.
Parallellt introduceras Ronald, en ung man på en av öarna i Karibien aningen söderöver. En man som tjänar sitt levebröd i böljan den blå och har sitt bo i ett enkelt hus på stranden, när hela hans tillvaro välts över ända av storslagna exploateringsplaner i området. I den vevan kommer han i kontakt med en kvinna (Jodie Turner-Smith) som sägs utöva extraordinära krafter och erbjuder sina tjänster mot betalning. Alltså någon typ av magi. Någonting måste de här trådarna ha med varandra att göra. Men vad?
Satirisk, snedtänkt men inte cynisk. Det finns alltid något slags budskap invävt i romanerna av författaren bakom detta. Och serien har en ganska trevlig ton mitt i allt. Kanske är det som komedi det fungerar bäst? Smaksak. Även om här finns pretentioner frodas också opretentiöst komiska scener som när vår antihjälte febrilt försöker få sin granne att misslyckas med att sälja sin dyrbara och förmodligen fuskbyggda fastighet i strandnära zon, något som Yancy fruktar skulle försämra hans egen livsmiljö. Och han har sina metoder att skrämma bort presumtiva spekulanter. främst verbala men inte bara. Så, roligt har man ganska ofta. Även om alla som har läst något av Hiaasen vet vilken typ av humor det kan handla om.
Persongalleriet. Det är nog det som egentligen är hemligheten här. Minst lika mycket eller mer än själva intrigen och mysterierna som staplas ovanpå varandra. Behållningen ligger inte så mycket i att söka den stegrande dramatiken och jakten på en upplösning. Även om bitarna ändå faller på plats med en del drastiska resultat. Yancy är en rätt charmig ledsagare, även om han pratar för mycket och frekvent fattar beslut som komplicerar hans eget liv på ett sätt som tyder på att han kanske inte
kan leva okomplicerat och undvika konflikter. Men han demonstrerar ändå en imponerande envishet och vilja att få saker gjorda. Som han själv till slut noterar, är han kanske en katalysator. Andra i hans omgivning utvecklas och fattar viktiga beslut för sig själva, möjligen rentav på grund av det inflytande han på något sätt utövat.
© Johan Lindahl2024-11-16