Las Azules (2024)

Mordmysterier i Mexico City

Mexico City, ett drygt halvsekel tillbaka i tiden. En seriemördare går lös och gäckar givetvis polisen, så som den ser ut vid den tiden, på den platsen, i den kulturen. Behövs någon förändring i sagda kultur? Ett möjligen snillrikt drag från en av presidentens rådgivare är att föreslå kvinnliga poliser. Något som verkligen inte tillhör vanligheterna eller överhuvudtaget verkar ha förekommit förut. Men är det av genuint intresse för att diversifiera och öka jämställdheten – eller handlar det mer om PR? I vilket fall finns kandidaterna där. Bland annat en hemmafru som hela sitt vuxna liv undertryckt en barndomsdröm om att lösa brott. En annan som egentligen tycker att hela polismakten består av skräp, men kanske kan tänka sig försöka ändra på det. En tredje där i stort sett hela den manliga delen av familjen just är poliser, men det betyder inte självklart att de tycker att hon kan bli det. Framför allt inte pappan som är högt uppsatt i kåren. Vidare en gudfruktig ung dam som troligen befinner sig någonstans på spektrat med nutida språkbruk. Hon har en förmåga att hålla många detaljer i minnet, men är socialt obekväm och kanske på gränsen till autistisk.

Inledningsvis handlar det alltså om att introducera personligheterna, liksom det pågående fall som upprör allmänheten i miljonstaden. Rent berättartekniskt eller estetiskt är det inte direkt banbrytande. Melodramatiskt, med vissa rätt givna intrigvändningar och konfrontationer. Men det är intresseväckande och – fullständigt realistiskt eller inte, storyn sägs ändå bygga på verkliga händelser – det går ganska fort att dras in i. Miljöerna, klädstilarna och frisyrerna i allmänhet ser 70-talsaktiga ut. Attityderna förmodligen likaså. Stilgrepp som split screen vill förstärka intrycket av nostalgitripp eller pastisch. För det finns trots allt något drömskt tillbakablickande i detta samhällskritiska drama, som inte väjer för de mest förväntade konflikterna mellan traditionellt mansdominerade sfärer och ett etablissemang där könsrollerna är väl befästa, samtidigt som det ändå går att skönja försiktiga förändringsvindar.

Ni har väl sett seriemördarserier och tillika -filmer förr? Här framhålls två huvudsakliga ärenden: att lösa ett mysterium och framföra samhällskritik. Helheten är knappast klichébefriad men har ett fängslande flöde och blir efterhand mer och mer spännande, mörkare och mer komplicerat än jag i förstone trodde. ”Las Azules” vrider sin historia några varv och visar att ingenting är enkelt för någon inblandad. Att vilja åstadkomma förändring kostar på.

Även om du kan beta av ett antal antal story beats som kan tyckas obligatoriska och fundera på hur mycket av verklighetsbakgrunden som slagit igenom i serien, så blundar man inte för insikten att det här pionjärprojektet knappast välkomnas av alla och även när allvarliga brott utreds, kommer inte nödvändigtvis hela sanningen att presenteras för allmänheten om överheten får bestämma. Jag blir om inte annat nyfiken på hur det egentligen såg ut i Mexico City under perioden och vad som hände bakom kulisserna och i offentligheten under tiden närmast efter.

© Johan Lindahl
2024-10-10

Originaltitel: Las Azules
Mexiko, 2024
Skapare/show runner: Pablo Aramendi Fernando Rovzar
Med: Bárbara Mori, Miguel Rodarte, Ximena Sariñana, Amorita Rasgado, Horacio Garcia Rojas, Natalia Téllez, Leonardo Sbaraglia, Christian Tappan, Sebastián Buitrón

Genre: Drama, Kriminalfilm, Mystery, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Apple TV+

Ingår i följande teman

Sök