Rebel Ridge (2024)
Uppfriskande action
Terry ska betala borgen för sin småkriminelle kusin, som kommer leva farligt om han hamnar i fängelset. Han har sålt sin bil och sin andel i en restaurang för att få ihop pengarna och har en fin plan för deras framtid. På vägen blir han i praktiken rånad. Av polisen. ”Det här kan inte vara lagligt”, muttrar han i polisbilen, men det är det tydligen.
Korrupta småstadspoliser och en ensam främling som tvingas tar upp kampen mot dem är inte världens mest unika hisspitch. Jag
hade kunnat formulera en riktigt slagkraftig 20-ordare (eller mindre), men låter hellre tittaren upptäcka själv varför det här känns så uppfriskande. Det mest sympatiska är inte att huvudpersonen lyssnar på Iron Maiden, även om det är sympatiskt nog. Att vår hjälte cyklar är också trevligt men bara en detalj, även om vi bjuds på något så ovanligt som en kapplöpning mellan buss och cykel. Det bästa är något som kanske är en spoiler, kanske inte, och jag tänker försöka tassa runt det i min hyllning.
Att "Rebel Ridge" tar ovanliga vägar genom klassisk action-thriller-terräng kan man i alla fall säga klart och tydligt. De lägger upp det snyggt, ger ledtrådar om vilken rutt de tänker ta, och tar sedan en annan. Utan att det blir ett nödigt dekonstruerande av actionfilmen. Det är fortfarande väldigt spännande och underhållande, varken mästrande eller meta.
Näppeligen superkända Aaron Pierre är självklar i huvudrollen. Han hittar snyggt balansen mellan att förmedla en pragmatisk önskan att inte provocera och den där oemotståndliga lusten att bita ifrån, att använda sina
kunskaper. Väldigt mycket av detta är bara minspel och tonfall. Redan i inledningsscenen ser man hur han väger sin val mellan att stå på sig eller att försöka lösa det omedelbara behovet och svälja stoltheten; man tycker sig förstå honom rätt väl utan att veta mer än det lilla han berättar för polisen.
Don Johnson, som vi träffar lite senare, är lika självklar i sin roll. Han dominerar förstås sin polisstation och utstrålar pondus även när han gör dåliga saker men kan faktiskt erkänna när han gjort ett extra stort misstag. Det är en film där båda sidor egentligen vill undvika våld, eftersom det inte ligger i deras intresse, men de har båda det kapitalet till hands. När ena parten tar ett rejält kliv i den riktningen blir det en härlig mix av ansvarstagande och drastisk handling. Jag fick det där att låta mycket, mycket tråkigare än det är i filmen …
Att huvudpersonen med militärt förflutet har några särskilda förmågor har vi sett 1000 gånger. Men även här kommer det några riktigt sköna avsteg från normen. Han får också hjälp utan större fanfarer av en ung juridikstuderande (AnnaSophia Robb) som får en allt större roll. Och har sina egna bekymmer modell större. Även den andra sidan, de som först framstår som en enhetlig massa av korrupta snutar, rymmer vissa nyanser och sin egen motivation och det lurar några överraskningar längs vägen.
Det här är en riktig tajt och klassisk actionfilm som vågar följa ett annorlunda spår konsekvent och hålla det. Oförutsägbar utan att bli spretig, vettig utan att kännas präktig. Fräscht!
© Anders Lindahl2024-09-14