Chato's Land (1972)
Jägarna blir jagade - igen
Han är känd för att ge igen. Om inte annat i en serie thrillers på revanschtema under rubriken ”Death Wish”. Men i en rätt lång och illuster karriär är det faktiskt inte det enda som han har gjort; Charles Bronson (1921-2003). Några år före den sviten samarbetade Bronson med samme regissör, Michael Winner i den här västernskrönan som på sin tid kanske rentav uppfattades ha en progressiv prägel. Eller åtminstone som en viss revidering av tidigare vanliga myter. Nu är det väl ändå ganska många filmer i den genren som kan sägas ha gjort det på ett eller annat sätt. Men här spelar Bronson en halvapache – åtminstone är det så det refereras till honom filmen igenom – som kliver in på en bar i en mindre stad i en klassisk västernhåla, belägen någonstans i New Mexico kring 1870. Alltså ett drygt sekel innan filmen spelades in. Pardon Chato provoceras av en lokal sheriff som han sedan skjuter i självförsvar. Omedelbar flykt är nödvändig och ett uppbåd samlas ihop för att leta rätt på honom och skipa rättvisa. I alla fall det som många i de här krokarna uppfattar som rättvisa.
Alla i de dryga dussintalet män som sadlar sina hästar och ger sig iväg är dock inte av exakt samma skrot och korn. Inbördes motsättningar definierar deras dynamik från scratch. Några är rena flåbusar, som ett par bröder med genomgående primitiva idéer om i stort sett allting. Medan ett par mer eftertänksamma nybyggare får representera nyanserna och tvivlen kring vilket uppdrag de egentligen gett sig ut på. För ingenting är enkelt. Ingen av dem känner till trakterna, det ogästvänliga landskapet och som sagt, intelligensnivån i gruppen varierar. De jagar på bortaplan och efterhand börjar deras självpåtagna jakt efter en förment rättvisa kräva sin tribut i olika avseenden. Inofficiell ledare för truppen är en gammal sydstatsveteran (legendaren Jack Palance) som hamnar på den övre halvan vad gäller IQ i sällskapet, men han är just en gammal sydstatare, med erfarenheter av krig och ideal som formats av arv och miljö. Gruppen som helhet går heller inte riktigt att styra och fräts efterhand sönder av inre konflikter, även om de fortsätter jaga.
En brutal, bitvis lite kantig historia där personporträtten kan uppfattas som onyanserade och förenklade. Men filmen förstår att använda landskapet i sig, västernmyterna, den ruggade terrängen och är knappast polerad eller tillrättalagd – på gott och ont. Dimensionen med en grupp som slits sönder på grund av sina inbördes olikheter och skiftande ideal lika mycket som av yttre krafter är en central beståndsdel, liksom i så många andra liknande berättelser. Den gamle sydstatsofficeren är tillknäppt – ja, vad tänker han egentligen för det mesta? Men en ingrediens i konceptet är att han gradvis eller kanske plötsligt måste öppna sig och visa vad han egentligen tänker och vilken sorts värdegrund, om någon, han bekänner sig till. Eller är han bara allmänt stoisk, med det mesta av egen vilja och livslust bortbränd av allt han sett och gjort?
Paradoxalt är kanske hur lite vi egentligen får reda på om Charles Bronsons karaktär Chato. Är han verkligen huvudperson eller bara en projektionsyta för de övriga i den här förföljande gruppen som inledningsvis ser ut som ett kollektiv, men alltså distingerar sig mer och mer från varandra? Bronson har vissa meningsutbyten med andra representanter för urbefolkningen på språk jag inte behärskar och heller inte textas. Ärligt talat vet jag inte om det är ett förbiseende eller med avsikt. Och om det skulle ha tillfört något om jag förstått precis vad som sades.
Filmen i stort visar visst släktskap med till exempel ”Soldier Blue” som släpptes ett par år tidigare, även om ”Chato's Land” inte är fullt lika brutal. Åtminstone inte explicit – men kom ihåg att allt är relativt. Det är en våldsam film. I vissa fall, som i en gruppvåldtäkt, iscensatt på ett sätt som kanske inte svarar mot alla generella sensibiliteter i dag. Sensmoral? Jägarna blir de jagade, kanske. Eller ’i dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd’. Eller åtminstone förledd ut på farliga farleder. Eller, blind revanschlystnad leder lätt till svåra misstag. Vad sensmoralen är för Chato är mer oklart. Frågan är hur han går vidare efter det här och vad han egentligen tänker?
© Johan Lindahl
2025-02-14
Originaltitel: Chato's Land
Storbritannien, 1972
Regi: Michael Winner
Med: Charles Bronson, Jack Palance, James Whitmore, Simon Oakland, Ralph Waite, Richard Jordan, Sonia Rangan, Victor French
Victor French, William Watson, Raul Castro
Genre: Drama, Western
Svensk biopremiär: 1972-10-09
Hemmabio: 2025-03-31
