City Slickers - Jakten på det försvunna leendet (1991)

Crystal krisar igen – lyckligtvis.

39 år fyllda. Medelålderskrisen är påtaglig. Å andra sidan, hur många gånger har Billy Crystal haft medelålderskris på film? Eller, hur många filmer har han inte haft det? Oavsett när de är gjorda.

Nu är han inte ensam. De är en trio, kompisar sedan – kan man anta – ganska länge. De lever i sina respektive relationer, men dessa ser olika ut sinsemellan. En verkar närmast förtryckt av sin hetlevrade hustru, medan en annan har förmågan att ständigt skaffa sig yngre flickvänner, även om den senaste kanske rentav råkar vara den rätta? Men Mitch, alltså Billy Crystal, har av allt att döma en förstående fru som inser att något saknas och att han kanske borde ge sig iväg på det där senaste äventyret hans kompisar planerat. Ut och fösa kor på det gamla goda sättet från New Mexico till Colorado, i jakten på att få tillbaka, något så enkelt som, ett leende. Vad kan gå fel?

Flera medelålders män har fått samma idé och sammanstrålar på en ranch ute i ingenstans, omgiven av vacker natur med en del tvivelaktiga individer i grannskapet. Just det, en oförvägen kvinna hänger med också. Vilket grabbarna inte har något emot. Och så möter vi den mystiske Mr Curly, en riktig urcowboy av den gamla skolan. Är han för mycket old school? Eller kommer han att bokstavligen ta död på dem?

Filmen har bra flyt framåt. Det är en av de där rullarna från en epok där somliga skådespelare, bland annat de här närvarande, syntes till synes överallt. De har sin egen dynamik och jobbar med ett manus anpassat efter dem. Själv måste jag sett ”City Slickers” första gången när den var relativt ny, men kan inte placera riktigt när eller var.

Baseball. Givetvis måste de prata om det någon gång. Trots allt är de amerikaner. Och det här är i vissa avseenden en väldigt amerikansk film, men samtidigt med något universellt och faktiskt existentiellt i sig. Det handlar om att hitta något som ger just ditt liv en mening. Kanske är det inte några stora braskande nyheter som presenteras. Men regissör Underwood & Co har hittat sin formel och bestämt sig för vad de vill säga på två timmar i en film som framförallt är underhållande. Första halvan betonar mer av det komiska medan den andra inte helt oväntat tar en äventyrligare vändning. Utmaningarna blir större än vad statsgänget på semester förväntat sig. Kommer de att lyfta sig själva och svara på de hinder som ställs upp? Och därmed inse att deras liv kanske faktiskt har något mer att ge? Inga prispengar delas ut om ni skulle gissa rätt på de frågorna.

Västernromantiken är inte död och var uppenbarligen inte heller det för cirka 30 år sedan när filmen tillkom. Då var det ändå en period när genren inte var extremt omhuldad. Med ett eller annat undantag som Kevin Costner och ”Dansar med vargar”. Den traditionen och estetiken får sin hyllning här, visuellt och även via musiken som är storståtlig med slirande stråkar och hela paketet. Så filmen är gammaldags, men har vid ett återseende efter flera år överlevt påfallande väl. Vad är bäst? Förlossningsscenen med en kalv på utgång, kanske. Eller när Daniel Stern under hård press får utlopp för sina aggressioner på ett konstruktivt sätt i en situation där allt är på väg överstyr. Eller överhuvudtaget Billy Crystals periodvis nästan oavbrutna serie oneliners. Filmen går igenom flera faser, men helheten håller ihop och lämnar efter sig något av ett, ja, efterhängset leende.

© Johan Lindahl
2024-09-25

Originaltitel: City Slickers
USA, 1991
Regi: Run Underwood
Med: Billy Crystal, Daniel Stern, Bruno Kirby, Jack Palance, Patricia Wettig, Helen Slater, Noble Willingham, Tracey Walter, Josh Mostel, David Paymer, Kyle Secor, Yeardley Smith, Bill Henderson, Phill Lewis

Genre: Drama, Komedi, Western
Svensk biopremiär: 1991-11-15

Sök