Annika - En kärlekshistoria (1984)
Nostalgitripp för en viss generation eller något mer?
Vi vet alla hur och när det började, eller hur? Colin Nutley. Born British but Basically adopted by us, you know. Slog igenom med långfilmen (som jag verkligen borde se om snart) ”Nionde kompaniet”. Sedan träffade han Helena Bergström; de har fortsatt göra filmer ända sedan dess och kommer att fortsätta ända in evigheten. Mannen måste ändå hedras för sin ihärdighet och för att han ofta sett saker i det svenska landskapet och samhället som är lättare att upptäcka utifrån. I sina bästa stunder har Nutley en blick för det subtila, egenheterna, ska vi kalla det det typiskt svenska – om det nu går att definiera. Visst. Så här börjar det och ni vet kanske hur resten av historien lyder.
Men, vänta ett tag. Hur många var tonåringar, säg gymnasieåldern, i mitten av 1980-talet – räck upp handen tydligt och väluppfostrat! Hur många råkade exponeras för en liten miniserie kallad ”Annika” som kanske bara visats hösten 1984 på en av våra dåvarande två tillgängliga TV-kanaler? Och hur många har senare insett att regissören faktiskt heter Colin Nutley? Nu vet jag inte exakt hur många år sedan det var jag upptäckte just den sista deldetaljen. Men här etableras uppenbarligen hans fascination för blonda, gladlynta, glättiga och påfallande frigjorda skandinaver. Ungdomar som anländer via fenomenet språkresa och skakar om i det engelska småstadssamhället med dramatiska följder, åtminstone för vissa av de yngre invånarna på semesterön Isle of Wight där båtlaster av just svenska språkresestudenter lägger till i hamnen med jämna mellanrum.
Atmosfären etableras tidigt. Mindre samhälle dominerat av arbetarklass utan alltför höga ambitioner om att göra klassresor. Musikscenen tycks åtminstone levande med tidiga sekvenser av new wave, lätt besminkade sångare och musik någonstans i gränslandet mellan pop, reggae och ska. En typ av influenser vi kunde stöta på i P3:s Poporama med Kaj Lindvall och sådant som vissa av oss växte upp med.
De svenska ungdomarna får omgående stränga förhållningsorder och förmaningar av sin reseledare, vilka de inte alltid följer. De är inte tillräckligt gamla för att beställa alkohol på de lokala barerna, men gissa om de tänker försöka ändå?
– Ni representerar Sverige, så tänk på hur ni uppför er, betonar den likaledes blonda reseledaren, kanske fullt medveten om att allt hon säger inte kommer att tas på fullt allvar av alla hennes adepter.
Så. Det här är ett 40 år gammalt verk. Attityder, språkbruk, skämt och samtidens värderingar som uttrycks kan, jag säger bara kan, skilja sig från nuläget. Skulle det här kunna fungera som en del av kulturbildningskanon för högstadiet eller gymnasiet i dag? Eller skulle det slå helt slint? Förlora oskulden. I den här seriens världsbild är det en stor grej. Något som alla pratar om i den här åldern. Inte sällan är de säkra på att alla andra har kommit längre än de själva. Dialogerna kretsar också kring vad britterna tänker om svenskar, vad svenskarna tänker om britter och inte minst vad svenskar tror att britter och utrikingar i allmänhet tänker om svenska tjejer. Mitt i den allmänna förvirringen inleder svenska Annika och engelske Pete någonting liknande en riktig romans. De vet inte riktigt hur man gör, men någonting finns där.
Persongalleriet har faktiskt en del intressanta element. Som svensken Per med sina ständiga solglasögon och hövolmsfrisyren, sin åtminstone på ytan arroganta attityd och en förmåga att ständigt försätta sig i problem och bli jagad av ilskna lokala ungdomar. Eller Petes kompis som verkar rätt ensam om att vara mörkhyad på ön och har en del synligt utanförskap att bearbeta. Han får ta emot gliringar, men är samtidigt duktig på att snacka själv, karva ut sin egen identitet och inte minst förmedla sina egna livsvisdomar till Pete. När exakt svenskarna ägnar sig åt några seriösa språkstudier är svårare att säga. Men de har generellt en del hel del socialt utbyte.
Men allt har en ände. Inte minst några veckors språkresor. Sedan är det sociala medier och zoomsamtal eller andra jämförbara alternativ som gäller. Nej, naturligtvis inte. Det är 1984. Telefoner finns, men internationella samtal kostar. Mycket. Kommer de två att ses igen? Jo, jo. Så är det. Den unge djärve engelsmannen tar sig för att hälsa på i Sverige. Men hur kommer kulturkrockarna att visa sig där?
Till att börja med försök att beställa pommes frites på en vägkrog från en kassörska med begränsade kunskaper i engelska. Chips eller crisps? Första riktiga utmaningen när han kommer susande in på sin motorcykel. Men en hjälpsam svensk knutte, spelad av en hyfsat ung Kjell Bergqvist, kommer till undsättning i nöden.
Första middagen med flickvännens familj. Där serveras bland annat en typ av rå fisk på bordet. Dessutom finns en välutbildad fadersgestalt som gärna diskuterar politik och samhällsekonomi på en högre nivå än unge Pete verkar van vid. Och det där med att bara gå och skaffa sig ett jobb när man precis kommit till Svea Rike, så fungerar det inte riktigt. Utbildning, erfarenhet och åtminstone rudimentära språkkunskaper brukar värdesättas av systemet. Eller är det så att alla egentligen jobbar svart? Den berömda svenska byråkratin var ett samtalsämne redan då. Och visst odlades ofta uppfattningen även inom landet att vi var värst på just det. Inga andra länder kunde krångla till det lika mycket som vi. Den uppfattningen är det nog inte bara jag som fått revidera sedan dess. Alla länder har någon form av egenheter i systemet och saker som borde vara smidigare än de är. Men det är hemlandets pappersexercis man brukas drabbas mest av själv…
Men landet huserar också en idyllisk skärgård att fly iväg till. Särskilt om där råkar finnas en större sommarstuga att samla sina vänner i. Även här finns kulturella koder att knäcka. Exempelvis: hur mycket eller hur lite ska man ha på sig i bastun? Och hur ska man hantera den ständigt alltför diskussionsvillige och sällan diplomatiske farbrodern i sällskapet när delar av släkten och vänkretsen firar Annikas 16:e födelsedag?
Serien varvar i påfallande rask takt situationskomik byggd på återkommande missförstånd, irritationsmoment (också byggda på missförstånd till stor del), förälskelser och besvikelserna som kan följa av det, med en efterhand lite djupare och mörkare ton. Serien ”Annika” säger inte att livet är enkelt, framför allt inte för tonåringen på väg in i vuxenvärlden. Samtidigt är Colin och hans svenske medförfattare Sven Gösta Holst inte särskilt intresserade av att predika och förklara exakt vem som har rätt eller fel, eller borde ha sagt eller gjort vad i varje given situation.
Är det en fördel eller nackdel att flera av skådespelarna, med fokus på de yngre, är så oerfarna och opolerade? Serien exponerar något slags rå, äkta kvalitet och närhet och något som känns naturligt, även om bristen på erfarenhet lyser igenom. Christina Rignér i huvudrollen har så vitt jag kan se inte skådespelat vare sig förr eller senare. Motspelaren Jesse Birdsall har däremot haft en karriär även senare. Och i biroller ser vi flera bekanta ansikten, åtminstone för svenskar.
Folkdans och dragracing. Motorcyklar och en dos polisjakt. Fritidsbåtar och en eller annan helikopter, faktiskt. Pittoreska historiska miljöer och gråmulen åttiotalsvardag. En liten provkarta på vad Sverige kunde erbjuda på den tiden. I en historia om att lära sig växa upp och ta ansvar, inse riskerna med att fatta impulsiva beslut och samtidigt tjusningen i att ha några drömmar som kanske är orealistiska åtminstone i det korta perspektivet. ”Annika - en kärlekshistoria” kanske i det stora hela är en bagatell, men en bitterljuv bagatell som med flera decenniers perspektiv ser ut att ha tagit sin publik på allvar, oavsett om den publiken i första hand var frustrerade unga vuxna eller deras bekymrade föräldrar. Och allt däremellan. Fick de två berörda nationerna sina mest grundläggande fördomar om varandra bekräftade eller aningen reviderade?
© Johan Lindahl
2025-05-01
DVD / Blu-ray
Svår att komma över? Jo. För ett antal år sedan lyckades jag tydligen hitta den i en brittisk upplaga. Och lagt den till samlingarna där den blivit kvar. Till nyligen. En DVD-upplaga i det klassiska 1:33:1- eller 4:3-formatet som det brukade vara på den gamla goda tiden. Bildkvaliteten är OK men kanske aningen för grynig och daterad för inte minst yngre generationer vana vid mer högupplösta produkter. Textning finns på engelska när de språkar svenska. Däremot inte omvända förhållandet. Om dialekterna är aviga får vi helt enkelt kämpa med att dechiffrera dialogerna.
Originaltitel: Annika
Storbritannien/Sverige, 1984
Regi: Colin Nutley
Med: Christina Rignér, Jesse Birdsall, Ann-Charlotte Stålhammar, Birger Österberg, Anders Bongenhielm, Vas Blackwood, Mark Drewry, Christer Boustedt, Lena Strömdahl, Kjell Bergqvist, Gösta Engström
Genre: Drama, Romantik, TV-serie
